USA:s allierade Saudiarabien har skyndat sig att ta avstånd från attacken. Det gör också Qatar, som dels driver världens största naturgasfält tillsammans med Iran, dels är värd för USA:s militärhögkvarter i regionen. Huthierna i västra Jemen, Irans allierade, som kontrollerar inloppet till Röda havet, hotar attackera amerikanska fartyg.
Att de USA-vänliga arabiska regimerna kring gulfen yttrar sig så pass försiktigt speglar knappast deras verkliga känslor. De har levat länge i skuggan av det islamiska Iran, och både Saudiarabien och Förenade arabemiraten har attackerats av Iran och dess ombud på senare år.
Strax efter att USA:s kryssningsrobotar och djupverkande bomber träffat tre av Irans viktigaste atomanläggningar gjorde iranska makthavare och talesmän klart att de betraktar USA:s militär och dess civila som legitima mål för vedergällning. När detta skrivs har Iran inte verkställt några av dessa hotelser.
Det finns en lång rad USA-mål inom räckhåll för Iran, långt lättare att skada än de israeliska orter och baser som träffats under den gångna veckan. Över 40 000 amerikanska soldater tjänstgör i länder där de är sårbara för iranska missiler av olika slag, särskilt ”självmordsdrönaren” Shahed 136.
I Israel och i delar av Mellanöstern hoppas många att Iran skall göra verklighet av sina hotelser, slå till mot USA:s baser och dra in USA i ett regelrätt krig med Iran. Bara på det viset, bedömer de, kan den iranska regimen försvagas så mycket att dess undersåtar reser sig i protest för att störta den.
Regimen slits förstås mellan sin naturliga impuls att slå tillbaka mot USA, och sin självbevarelsedrift. Frågan är dock om det alls finns något motdrag som räddar Irans ansikte samtidigt som det undviker konfrontation med USA.
Ännu viktigare för Irans beslutsfattare än kriget mot Israel och USA är hemmafronten, där regimen kan räkna med stöd från högst 20 procent sina medborgare. ”Iran International” och andra exilmedier rapporterar att internet i landet begränsats kraftigt för att hindra samordning mellan oppositionella grupper. Nyhetsbyrån Tasnim, revolutionsgardets viktigaste språkrör, aviserade häromdagen total nedsläckning av internet ”för att parera fiendens cyberattacker och drönaroperationer”.
Den iranska regimens budskap via statskontrollerade medier är att de amerikanska bombanfallen endast vållat ytliga skador, och att Irans kapacitet är ograverad. Det anrikade uranet, heter det officiellt, hade förts i säkerhet i god tid före attackerna och befinner sig nu på ”skyddad plats”, jämte kärnexperter och -tekniker. Oded Eilam, tidigare en av den israeliska underrättelsetjänsten Mossads chefer, kommenterade:
– Även om de flyttat på det anrikade uranet så får de svårt att arbeta upp den klyvbara isotopen U235 från dagens 60-procentiga halt till de 90 procent som behövs för att konstruera en stridsspets. De har förlorat de flesta av de centrifuger som behövs för det.
I Israel är premiärminister Benjamin Netanyahu och hans innersta krets i sjunde himlen.
– Vi lovade ta hand om detta problem och vi höll ord, sade Netanyahu på söndagen.
För första gången på mycket länge rycker Netanyahu och hans parti Likud fram i opinionsundersökningar. Detta betyder att ett nyval redan i år ter sig troligt.