Musica Vitae är inte bara den strävsamma stråkorkestern som i snart femtio år spridit glans över småländskt musikliv. De femton musikerna i Växjö utgör även en kreativ verkstad för tonsättare och internationella stråkmusiker. Samt för alla de arrangörer som kan och vill förvandla barocksånger och Nirvanalåtar till musik för fiol, altfiol, cello och kontrabas.
Med Hugo Ticciati som gästande ledare blir det helt självklart att öppna en konsert med 1100-talssnillet Hildegard av Bingen och sluta med Kurt Cobains ”Smells like teen spirit”. Det handlar om musik som riktar sig inåt och musik som riktar sig utåt. Alltså stilla och meditativt före paus, dansant och explosivt efter paus.
Uppflugen på Konserthusorgeln sprider Anders Paulssons vackra sopransax Hildegards tongirlanger över Musica Vitaes stråksus, så till den grad stilla att det bara är doftljusen och yogaklockan som saknas. En ovälkommen association som bryts när orkestern börjar sjunga och man noterar den ovanliga mansdominansen – bara tre kvinnor i stråkorkestern.
Huvudnumret här är dock Arvo Pärts mästerverk ”Fratres” med Ticciatis hyperintensiva arpeggion i förandligad dialog med Mika Takeharas bastrumma.
Efter paus får vi nästan Philip Glass tredje symfoni, här uppstyckad och omkastad som stunsiga broar mellan Purcells barock och Nirvanas grunge. Hade gärna hört den in extenso, komponerad som den är just för stråkorkester. I gengäld spelas Albert Schnelzers substantiella ”Aksak and Cipher” från 2023, svängigt och stompigt med svidande drive som hämtad ur bilmusiken i ”Psycho”. (Att se fram mot är den saxkonsert som Schnelzer lovat skriva för Anders Paulsson.)
Så här gott och blandat blir ett program när Hugo Ticciati står för fiolerna. I sommar flyttar han sin unika festival O/Modernt från Confidencen i Solna till Drottning Silvias konsertsal i Vasastan. Mycket stråkar blir det, som ju kan spela allt från Sting till Sjostakovitj.
Läs fler texter av Camilla Lundberg och alla texter om musik
