Ibland kommer en podd, till synes från ingenstans, som ritar om kartan för vad podd är. Man lyssnar närmast gapande: Vet de verkligen om att de spelar in?
2015 hette den podden ”Februaripodden”. 2019 hette den ”Daddy issues”. Och 2020 hette den ”Ursäkta” med Johanna Nordström och Edvin Törnblom.
Innan dess var Johanna Nordström, född 1995, kanske mest känd som twittraren @jonielol. Men det var i och med ”Ursäkta” som hon slog igenom, och en period sade alla ”VAD BRA” eller ”VAD FINT” på det liksom högröstat ironiska sätt hon och Edvin Törnblom brukade göra i podden. De skrek och gapade, sjöng och skrattade, och spelade upp ljudklipp från blöta festkvällar. Det var gränslöst och väldigt underhållande.
Tyvärr hör det till att nyhetens behag lägger sig med tiden. Gränserna flyttar sig, det överskridande blir vardag, och rampljuset har en tendens att släta ut människors egensinnigheter. Johanna Nordström har de senaste åren medverkat i ”Masked singer”, ”Bäst i test” och Melodifestivalen – och så kronan på verket för svensk mainstreamkultur, Sommar i P1.
Berättelsen om en familj som saknar en medlem är gripande
Sommarpratet är uppbyggt som ett brev till det syskon som dog innan Johanna Nordström föddes. Rösten är allvarlig och låg, åtminstone inledningsvis, när hon berättar om storebrodern hon aldrig fick träffa. För honom (och för Sommarlyssnarna) berättar hon om sitt liv, sina framgångar och motgångar, och om hur hon regelbundet går till medium för att upprätta kontakt med andra sidan.
Det är mer tragiskt än komiskt – tills hon plötsligt utbrister i ett välbekant, och vältajmat, ”VAD FINT”.
Johanna Nordström tenderar dessvärre att fastna i det alltför generiska. Meningar som ”Det var där och då allt började med standupen. […] Responsen var helt otrolig.” är helt enkelt inte värdiga att sändas ut i riksradio. Även hennes musikval är häpnadsväckande slätstrukna: Norlie & KKV, ”Teddybjörnen Fredriksson” och Melissa Horn.
Men berättelsen om en familj som saknar en medlem är gripande. Hann brodern innan han dog höra sin pappa sjunga med, falskt och fult, i Art Garfunkels ”Bright eyes”? Det är den sista låt Johanna Nordström spelar, och över Art Garfunkels sköra stämma har hon spelat in sin egen och sin pappas röster. Det är väldigt gulligt, och väldigt sorgligt.
Läs fler kommentarer till årets Sommar i P1-program
Matilda E Hanson: Cecilia Uddén behöver ingen triggervarning
Viktor Andersson: Trolle Rhodin söker en mänsklig kanonkula
Emma Bouvin: Anna Lindmarker berättar lite om mycket, men inget fastnar
Här finns samtliga årets Sommarpratare (skriv gärna ut)
