Det finns en krönikör vars namn inte lovsjungs tillnärmelsevis så ofta som det borde. Vecka ut och vecka in levererar denna lågmält ironiska gud bland människor spaningar – jag tvekar inte att kalla dem sanningar – om livets stora och små frågor, från penislängd och relationsråd till barns bordsskick och Jerry Seinfeld.
Det är inte jag, det är SvD Perfect Guides Hugo Rehnberg. Och nu har han gjort det igen. I en krönika häromveckan (29/8) gick han ut till försvar för den äldre generationens sätt att använda sina mobiltelefoner – de sms:ar i versaler, de har högsta volym på knappsatsen och de använder internet i princip uteslutande för att googla när ”Allsång på Skansen” börjar.
Man kan skratta åt det, eller så kan man se det för vad det i själva verket är: genialt. Hugo Rehnberg konstaterade – och det är nästan obegripligt att ingen sagt det tidigare, men så är det alltid när man har med Hugo Rehnberg att göra – att det inte ”finns någon naturlag som stipulerar att man måste förslavas av sin smartphone”.
Alltså, techjättarna gör förvisso sitt bästa för att skriva om naturlagarna, men vi måste ju inte gå med på det. Vi kan inspireras av våra boomers! Motståndsrörelsens frontfigurer, självdisciplinens mästare! De som fick giftet, smartphonen, i sin hand och sa: ”Den här ska jag dra upp volymen på till oanade höjder, och sedan låta ligga i handväskan.”
Krönikan var kusligt vältajmad eftersom Folkhälsomyndigheten bara dagar senare gick ut med sina rekommendationer för barns skärmtid. Inte en minut för bäbisar (normalt), max en timme om dagen för småbarn (för mycket, men okej), max två timmar för skolbarn och max tre för tonåringar (tre timmar om dagen på Tiktok är självskadebeteende och det är allt jag har att säga om den saken).
I SVT:s ”Aktuellt” (2/9) ställde programledaren Cecilia Gralde en fråga till experterna som bjudits in för att tala om Folkhälsomyndighetens nya råd, och som båda var kritiska till skärmens inflytande över ungdomen. Ett av råden lyder att telefonen ska lämnas utanför barnens rum vid läggdags, och Gralde såg lurig ut när hon undrade: Hur gör ni själva?
Först tycker jag att det är en fånig fråga att ställa – det handlar ju inte om vad två enskilda fullvuxna människor gör i sina egna liv, utan om hur man begränsar skärmtiden för alla barn framöver. Skärmtidsrekommendationerna är ett sätt att visa att vi som samhälle vill något annat för nästa generation än att den ska vara slav under skärmen. Vad tjänar det till att sätta dit två stackars ”Aktuellt”-gäster för att de, typ, använder mobilen som väckarklocka?
Men ju mer jag tänker på det, desto svårare har jag att skilja det ena från det andra. Man får väl leva som man lär, för sina barns skull, om inte annat. De får både bildligt och bokstavligt skärmarna från oss. Alltså måste vi sluta för att de ska sluta.
För människor lagade ju mat åt sina barn innan ”Babblarna” fanns. Man får lära sig själv att göra det med barnen hängande i kjolarna. Man får lära barnen att hitta på något på egen hand. Man får lära först sig själv, och sedan sina barn, att inte ta till skärmen så fort man har tråkigt.
Man får lära barnen att på en telefon skriver man bara, och då menar jag bara, med höger pekfinger. Att man kan lägga mobilen på byrån i hallen och sedan bara… låta den ligga där. Att Iphonen är till för att ringa och prata jättehögt i, och kanske för att googla när ”Allsång på Skansen” börjar. Det är dags att ge upprättelse till en utskrattad generation. Det är dags att samla familjen i soffan och säga: Barn, vi ska bli boomers.
Läs mer:
Greta Schüldt: Det är vår brist på moral som fått oss att ge upp inför Silicon Valley
Simon Campanello: Varför blir jag arg när någon klagar på barnens skärmtid?
