Justus Hansen behöver en vägbeskrivning, men egentligen vet han precis vart han ska.
Hansen leder Grönlands tvåmannadelegation i Nordiska rådets 77:e session i Stockholm och ska ta sig från riksdagens kammarfoajé till ett mingel i östra riksdagshuset. Då är det enklast att följa strömmen av nordister.
I det nordiska samarbetet kräver grönlänningarna självständighet.
– Vi vill vara en fullvärdig medlem av Nordiska rådet med en egen röst. Det är ett litet steg mot att bli en självständig stat. Men det innebär också att Norden samlas i Arktis, säger Justus Hansen.
Han stannar vid Grönlands rödvita flagga på toppen av trapphallen i östra riksdagshuset. Det är mycket pompa och ståt när 87 nordiska parlamentariker intar riksdagskorridorerna.
Regeringscheferna för Sverige, Norge, Danmark, Island, Finland, Färöarna och Åland har avlöst varandra i plenisalen. Men Grönlands ledare Jens-Frederik Nielsen valde att stanna hemma.
Det uppstod en konflikt i fjol när den svenska regeringen arrangerade ett nordiskt möte om utrikespolitiken utan att bjuda in företrädarna för Grönland, Färöarna och Åland. Grönlands dåvarande ledare valde att lämna regeringarnas samarbete i Nordiska ministerrådet. Hans efterträdare håller fast vid bojkotten.
– Grunden för det nordiska samarbetet är ömsesidig respekt. Men vi känner inte att vi är respekterade, säger Justus Hansen, som företräder regeringspartiet, liberala Demokraatit.
Den andra grönländska ledamoten, Mariane Paviasen från socialistiska Inuit Ataqatigiit, lyfter fram samarbetets grundläggande värderingar.
– Man älskar att säga att alla i Norden har lika värde och lika möjligheter. Det har vi inte nu, säger hon.
Något har hänt sedan bråket i fjol: Donald Trump har gjort comeback som USA:s president med hot om att göra Grönland – som är ett självstyre inom kungariket Danmark – till ett amerikanskt territorium.
Det har skapat momentum för världens största ö.
– Vi måste vara ärliga och säga att Trump har satt Grönland på den geopolitiska kartan. Det gäller Färöarna också. Vi har fått bra kort på hand och nu gäller det att spela dem smart, säger Justus Hansen.
Medan Trump sätter press från väster, har Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina kraftigt förstärkt hotbilden från öster. Sverige och Finland har förenats med Norge, Island och Danmark i försvarsalliansen Nato. Gemenskapen har sällan varit större.
– Nu säger alla statsministrar att Norden är viktigt. Jag tycker inte att de pratade så här för några år sedan, säger Heléne Björklund, socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande vid Nordiska rådets session i Stockholm.
I tisdags fick hon välkomna EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som huvudtalare.
– Det är roligt att visa upp att vi har så många prominenta gäster och att vi samarbetar så bra. Men det är också en viktig signal till dem som möjligen vill oss illa, säger Heléne Björklund.
Frågan för nordisterna är vad som blir nästa steg.
I fjol uppmanade Nordiska rådet ländernas regeringar att uppdatera det som kallas Nordens egen grundlag – Helsingforsavtalet från 1962. Planen är att utöka avtalet med nya politikområden, som säkerhetspolitik och klimatfrågor.
Men parlamentarikerna vill också ge Grönland, Färöarna och Åland högre status i samarbetet. Alla tre får nu platser i rådets presidium.
– Jag upplever inte att detta är känsligt längre. Både Danmark och Finland säger att man är fine med det. Det är allvar och vi behöver hålla ihop. Men om jag förstår regeringarna rätt är det också mycket juridik, säger Heléne Björklund.
I våras valde de nordiska regeringarna att tillsätta en utredning om Helsingforsavtalet. Den granskningen ska vara klar inom kort. Danmarks statsminister Mette Frederiksen har lovat att prioritera Helsingforsavtalet under det danska och färöiska ordförandeskapet 2026.
– Jag är hoppfull, men vi måste fortsätta sätta press. Färöarna och Grönland vill ha mer självständighet. Det vore katastrof om de lämnade den nordiska familjen, säger den isländska delegaten Bryndís Haraldsdóttir, som ledde Nordiska rådets session i Reykjavik i fjol.
Men det kan bli svårt att fördjupa och utvidga samarbetet samtidigt. Grönland och Färöarna är trots allt inte självständiga stater och självstyret Åland är dessutom en demilitariserad zon.
– Om vi ska gå in i ett utrikespolitiskt samarbete och skriva in det i ett avtal är det svårt att ta med länder som inte har en suveränitet på det området, säger Johan Strang, professor vid centrum för Nordenstudier vid Helsingfors universitet.
Han uppfattar att säkerhetspolitiken har hamnat i skuggan av medlemsfrågan i debatten om Helsingforsavtalet.
– Mitt intryck är att luften har gått ur processen och att man stärker Grönlands och Färöarnas och Ålands ställning, men att det inte blir någon avgörande fördjupning. Det tycker jag är jättesorgligt, säger han.
Strang tycker att man kan ana en viss skepsis mot utvidgningen ”mellan raderna” från svenskt och finländskt håll.
Den dåvarande svenska Nordenministern Jessika Roswall väckte starka reaktioner förra våren, när hon besökte Färöarna och avfärdade idén om fullvärdigt färöiskt medlemskap.
– Det har varit en del olyckliga uttalanden från ministrar och statsministern. Det kanske inte alls var avsikten att såra, men det uppfattades så, säger socialdemokraten Heléne Björklund.
När DN frågar om Sveriges syn på utvidgningen säger statsminister Ulf Kristersson (M) att den svenska regeringen är positiv till allt som underlättar för Danmark att ha en nära och tät relation till Grönland och Färöarna.
– Det pågår en utredning precis just nu, som kommer före årsskiftet, som granskar de rent juridiska aspekterna på detta. Vi bekräftar att vi är positiva och vi tittar på den när den kommer, säger Ulf Kristersson.
Han duckar för frågan om varför Grönland uteblev från statsministermötet.
– Det vet jag faktiskt inte. Det vet nog bara de. De var inbjudna, säger han.
Parlamentarikerna från Grönland kan överge Nordiska rådet på sikt, om inget händer.
– Om Helsingforsavtalet försenas ännu mer tror jag inte att vi vill lägga tid och kraft på Nordiska rådet. Vi har redan lagt massor av tid och kraft på att ta fram ett bra underlag, säger Mariane Paviasen.
Landsmannen Justus Hansen är luttrad, men inte nedslagen.
– Jag hoppas verkligen att vi kommer till beslut.
Läs mer:
Karin Eriksson: Sverige är inte längre storebror i Norden
