Det finns gott om fosfor och sällsynta jordartsmetaller i LKAB:s fyndigheter i såväl Kiruna som Malmberget. Det är viktiga ämnen som beskrivs som avgörande för Europas självförsörjning och oberoende av länder som Kina och Ryssland.
Nu har den statliga gruvjätten LKAB beslutat att satsa 800 miljoner kronor på en demonstrationsanläggning och ett forsknings- och utvecklingscenter för metoder för förädling av dessa kritiska material.
– Det är där vi ska lära oss, säger vd Jan Moström när DN träffar honom på kontoret i Stockholm.
Fyndigheterna av fosfor och sällsynta jordartsmetaller är viktig för hela EU, konstaterar han. Fosfor eftersom EU i dag importerar omkring 90 procent från Nordafrika och Ryssland, och sällsynta jordartsmetaller eftersom det är viktiga komponenter för elektrifieringen och den gröna omställningen.
Det finns både i Malmberget och i Kiruna, men den den stora volymtillväxten kommer att komma när man kan börja bryta i Per Geijer-fyndigheten i Kiruna, förklarar Jan Moström.
Hur stor är osäkerheten kring vad ni kan utvinna av det som finns i Per Geijer?
– Det är det vi jobbar med i dag egentligen, att räkna på hur mycket vi kan få ut. Vi har gjort konceptuella studier och ser att potentialen är väldigt stor.
Inom ramen för EU-förordningen ”Critical raw materials act” har LKAB ansökt om att få verksamheterna vid Malmberget och Kiruna klassade som så kallade ”strategiska projekt”. När ett besked kan komma är oklart, men att det blir viktigt för LKAB är helt klart. Det skulle nämligen innebära en gräddfil i miljöprövningsprocesserna som väntar framöver.
– Det är en av kärnorna i förordningen. Från att du lämnar ansökan om miljöprövning ska du ha kommit ett beslut inom 27 månader.
Hur viktigt är det att det blir så för er?
– Det är klart det är en viktig bit för oss. Men vad som verkligen är viktigt är att det inte ska vara ett snabbspår till ett nej, utan att det utvecklar miljöprövningsprocessen så att det blir en bra process som ska klaras av på 27 månader, säger Jan Moström.
I och vid Per Geijer-området finns mark som är klassad som riksintresse för rennäringen. Jan Moström hoppas kunna ”hitta former för att samexistera” med den berörda samebyn på området.
Du ser ingen risk att det blir ett läge där ni kör över samebyn i det här?
– Det är inte vi som kör över en sameby, utan det är en tillståndsprocess där miljödomstolen säger under vilka förutsättningar vi får bedriva gruvverksamhet.
Men tror du det kan hamna i ett sådant läge?
– Jag har ingen uppfattning om det. Att börja spekulera i en framtida miljöprövning och dess konsekvenser. Det får den miljöprövningen visa, säger Jan Moström.
Samtidigt som mer fokus ska riktas mot mineralutvinning och Per Geijer-fyndigheten kommer LKAB att skruva ner tempot i satsningen på att producera fossilfri järnsvamp – det som är nyckeln för det gröna stålet som LKAB ska ta fram ihop med Vattenfall och SBAB i projektet Hybrit.
Målet att successivt övergå från produktion av järnmalmspellets till fossilfri järnsvamp fullt ut gäller fortfarande, dock är det osäkert om det blir till 2050 som tidigare planerat. En demonstrationsanläggning för tekniken ska byggas i Gällivare, det görs enligt plan. Men i Kiruna där en betydande del av järnsvampsproduktionen var planerad till 2030-talet flyttar man nu målet till 2040-talet.
En viktig faktor bakom det beslutet är möjligheterna som de nya stora fyndigheterna av kritiska mineraler för med sig. Det påverkar vad man gör först säger Jan Moström. En annan inte obetydlig faktor är tillgången till el.
– Dels måste stamnätet byggas ut upp till Kiruna, dels måste det finnas ett överskott av el som gör att vi har tillgång till konkurrenskraftig el. Vi kommer att behöva väldigt stora mängder el, säger Jan Moström.
Om det kommer att finnas tillräckligt med konkurrenskraftig el under 2040-talet återstår att se. LKAB kan bara berätta vad de behöver, resonerar Jan Moström.
– Jag ser det som svårt att vi ska investera i vår kärnverksamhet samtidigt som vi ska investera i infrastruktur och kraftproduktion. Det kommer inte fungera, säger han och fortsätter:
– Däremot måste vi vara tydliga: den gröna omställningen handlar om att få tillgång till el och vätgas i tillräckligt stor mängd. Får vi det kan vi göra gröna råvaror och med det har vi löst mycket av våra klimatproblem.
Räcker det med det som görs för att åstadkomma mer el i nuläget?
– Vi kan väl konstatera att det inte går så fort. Det finns förbättringspotential, säger Jan Moström.
Fosfor och sällsynta jordartsmetaller
EU klassar vissa råvaror som kritiska på grund av det stora importberoendet och den stora betydelsen de har för unionens ekonomi och den gröna omställningen. Både fosfor och sällsynta jordartsmetaller är exempel på sådana råvaror.
Fosfor används främst för produktion av mineralgödsel. Sällsynta jordartsmetaller (ibland kallat REE) används i bland annat elbilsmotorer och vindkraftverk. I nuläget domineras marknaden av Kina, varför det anses viktigt för EU att kunna utvinna jordartsmetallerna på hemmaplan.
Källa: LKAB.
Så ska stålet bli fossilfritt
Stålindustrin står för upp till sju procent av de globala utsläppen och tio procent av de svenska koldioxidutsläppen. Projektet Hybrit, med Vattenfall, LKAB och SSAB bakom sig, ska ändra på. I stället för att göra stål av järnmalmspellets med den mer än 1 000 år gamla masugnstekniken ska LKAB ta fram fossilfri järnsvamp som kan smältas i en elektrisk ljusbågsugn för att framställa stålet.
Den manövern tros sänka koldioxidutsläppet från stålproduktionen med cirka 99 procent.
Utöver Hybrit finns även företaget Stegra, tidigare H2 Green Steel, som bygger ett storskaligt stålverk med samma teknik i Boden. Produktionsstart är planerad till 2026.
