I Frankrike har premiärministern makt över inrikespolitiken, medan det är presidenten som i huvudsak styr utrikespolitiken och försvaret.
Det har hänt att de varit från olika partier, men det är ovanligt och kan leda till spänningar.
Här är alternativen:
Nationell samling framställer sig som ett modernt högernationalistiskt parti, men har historiska rötter i den höger som samarbetade med nazisterna under 1940-talet.
Marine Le Pen och premiärministerkandidaten Jordan Bardella lovar att stoppa invandringen och bekämpa brottsligheten med hårdare straff.
Den som föds i Frankrike ska inte längre automatiskt ha rätt till medborgarskap. Personer med dubbelt medborgarskap ska inte kunna inneha vissa statliga tjänster. Den som saknar franskt medborgarskap ska kunna få vissa bidrag först efter fem års arbete i landet.
Den statliga tv:n och radion ska privatiseras. Permanenta gränskontroller ska införas till grannländerna. Och Macrons pensionsreform rivas upp.
Ensemble (eller ”Tillsammans”) är den regerande mittenalliansen. Premiärminister Gabriel Attal vill införa en ny åldersgräns för mobiltelefoner (11 år) och sociala medier (15 år).
Dömda brottslingar ska inte längre få straffrabatt om de är minderåriga. Arbetsgivare ska kunna ge anställda en årlig skattefri bonus på upp till 10 000 euro, och de sociala avgifterna sänkas för låginkomsttagare.
Nya folkfronten är en vänsterallians mellan Socialistpartiet, miljöpartiet Les Écologistes, Kommunistpartiet och vänsterpartiet Det okuvade Frankrike.
Om de kommer till makten ska minimilönen höjas från 1 400 till 1 600 euro (18 100 kronor), pensionsåldern sänkas till 60 år och priskontroller införas på el, drivmedel och en del livsmedel. Alla barn ska garanteras gratis skolmat. Klimatomställningen ska intensifieras. Och en ny närpolis införas. Papperslösa invandrare ska också lättare få uppehållstillstånd.
För att finansiera de reformerna vill Nya folkfronten höja arvsskatten (och införa ett maxtak för arv), skapa en ny förmögenhetsskatt och göra inkomstskatten mer progressiv än i dag, så att de som tjänar över 4 000 euro per månad (45 000 kronor) betalar mer.
Så går valet till
Valet till nationalförsamlingen i Frankrike hålls i två omgångar, den 30 juni och 7 juli. Antalet valkretsar är 577.
Om inte någon kandidat får mer än 50 procent av rösterna i första omgången, hålls en andra valomgång i valkretsen där de främsta kandidaterna ställs mot varandra. I den får de delta som fått stöd av minst 12,5 procent av de röstberättigade. Endast en kandidat väljs i varje valkrets.
Valsystemet gynnar stora partier eller allianser av partier. Nationellt får ofta det största partiet oproportionerligt många mandat, vilket ibland gör det enklare att bygga majoriteter och styra landet. Men det har också riktats kritik mot systemet eftersom det missgynnar mindre partier och inte ger dem inflytande i förhållande till faktiskt röstantal.
Efter första valomgången kommer olika opinionsinstitut att göra en första prognos av mandatfördelningen. Mycket talar dock för att det dröjer till den 7 juli innan det står helt klart vilket block som får uppgiften att bilda regering.
