Dova smällar ekar i en av de stora verkstadshallarna på Björnavägen i Örnsköldsvik. Gnistregn från vinkelslipar slocknar på betonggolvet, där pansarskrov står och väntar på inredning och beväpning.

– Det här företaget betyder otroligt mycket. Man märker hur staden växer när Hägglunds växer, säger svetsaren Amanda Haneskog, 24.

Hon är en av ungefär 2 200 anställda i ett bolag som dammsugit trakten på personal de senaste åren. År 2021, innan Rysslands anfall mot Ukraina, låg personalstyrkan på 800.

– Vi är mitt i steget nu. Vi kommer nog att plana ut på någonstans runt 2 400 anställda, säger Tommy Gustafsson-Rask, verkställande direktör.

Amanda Haneskog har varit med i tidningar tidigare. Hon plockar vant fram några grova plåtar och svetsar ihop dem med en kälfog framför kameran.

Som infödd ”ö-vikare” spelade hon länge fotboll i idrottsföreningen Hägglunds färger innan hon började jobba i storföretaget, som sedan tjugo år ägs av den brittiska försvarsjätten BAE systems.

– Cirkeln är sluten. Det har varit lågt intresse för verkstadsarbete en period, men nu träffar man många som vill sadla om. De vet att det är tryggt, säger hon.

Toppchefen Tommy Gustafsson-Rask, 59, har sitt rum i den nya kontorsbyggnaden. Han ser lugn ut, men sätter sig så att han hela tiden ser väggklockan. Han nyper lössnus ur en glänsande metalldosa.

– Nu har vi säkrat vår framtid. Nu får vi lite stabilitet, lite långsiktig stabilitet, säger han.

När DN besökte fabriken i Örnsköldsvik 2022 var han lite spänd och mycket förväntansfull. Det året tävlade Hägglunds om att få leverera nya Stridsfordon 90 till Slovakien och Tjeckien.

– Tar vi hälften av de ordrarna är jag nöjd, men jag tror på lite mer, sade Tommy Gustafsson-Rask då.

Det blev jackpott.

Nattmanglingarna med Slovakien, då Gustafsson-Rask sov sex timmar på två dygn, landade i slutet av 2022 i en beställning på 152 stycken CV90, som vagnen heter på engelska.

Den affären var värd dryga 14 miljarder kronor.

Sedan var det Tjeckien. Beskedet kom 2023 när Hägglunds representanter var på en försvarsmässa i landet och visade upp sina pansarprodukter.

Tjeckerna slog till på 246 stridsfordon, en beställning på ungefär 22 miljarder.

Två tävlingar – två vinster. Den verkställande direktören fick glädjefnatt.

– Jag kan vara lite känslosam ibland, så då sprang jag upp och ställde mig på stridsfordonet och vrålade ”yes” med händerna i luften. Jag får goosebumps nu när jag tänker på det, säger Tommy Gustafsson-Rask.

Vad var det som gjorde dig så lycklig?

– Jamen då var ju den affären klar. 22 miljarder, den största affär vi någonsin har tagit. Det var stort.

I januari 2023 beslutade regeringen att skänka 50 av Försvarsmaktens äldre Stridsfordon 90 till Ukraina. De behöver underhåll, men Tommy Gustafsson-Rask vill inte tala om på vilket sätt bolaget bidrar till Ukrainas försvarskrigföring.

– Det är våra prylar. De ska ha delar. Sedan får man dra sina egna slutsatser, säger han.

Men relationen med Ukraina finns där. När Volodomyr Zelenskyj besökte Sverige gav han Hägglunds vd en kram.

– Vi har fått väldigt bra feedback på systemen, hela vägen från Zelenskyj själv. Han kom fram och sa att ”era fordon räddar våra soldaters liv”, säger Tommy Gustafsson-Rask.

Vid samma tillfälle uttalade sig den ukrainske presidenten om ett avtal mellan Sverige och Ukraina, som skulle innebära produktion av Stridsfordon 90 i Ukraina.

Exakt hur det ska se ut är inget som Tommy Gustafsson-Rask vill utveckla.

– Någon gång i tiden kommer vi att bygga CV90 i Ukraina, det är jag övertygad om. Sedan exakt när, var och hur kan vi inte gå in på. Men det är en resa.

I sociala medier finns filmer som påstås visa sönderskjutna svenska stridsfordon. I våras ställdes ett exemplar ut som krigsbyte i Segerparken i Moskva. Tommy Gustafsson-Rask är inte orolig över att det ska avslöja några tekniska hemligheter till ryska ingenjörer.

– Den Volvo 142 som står i Moskva går inte att jämföra med den XC 90 som rullar ut från linan i dag. Det skiljer sig extremt mycket. Visst kan de lära sig en del, men jag är i grunden inte orolig.

Fakta.BAE systems Hägglunds

Hägglunds bygger framför allt två produkter:

Dels bandvagnar, dels stridsfordon, som inte ska blandas ihop med de tyngre och större stridsvagnarna.

BvS10 har pansar, medan den äldre Bv206 finns med och utan bepansring.

Den nya bandvagnen Beowulf är lättare, och saknar pansarskyddet.

Stridsfordon 90, eller CV90, finns i totalt 17 olika varianter.

Ungefär 1 700 vagnar har byggts eller är under kontrakt.

Nio europeiska länder har köpt CV90, och Ukraina har fått 50 stridsfordon av Sverige.

Förra veckan kom nyheten att även Litauen visat intresse för att köpa CV90.

Normalvarianten har automatkanon som huvudvapen, men CV90 finns även med bland annat luftvärnskanon eller granatkastare.

Han sitter i en blå, omklädd fåtölj från Hägglunds möbelsnickeri. Det var där allt började redan 1899, starten på en vindlande, ångermanländsk industriresa som slutade i försvarsfacket.

Men den förflyttningen orsakar en del huvudvärk som möbelsnickare slipper.

I somras kom uppgifter från amerikanska underrättelsekällor som hävdade att Ryssland hade långt gångna planer på att mörda Armin Papperger, vd för tyska vapentillverkaren Rheinmetall.

Enligt CNN fanns fler utpekade mål bland de europeiska vapentillverkare som stöttar Ukraina.

– Jag ska inte säga att jag känner Armin jätteväl, men jag har träffat honom många gånger och hejar på honom när jag ser honom. För mig personligen blev det mer konkret, säger Tommy Gustafsson-Rask.

Hägglunds har nu fått skruva upp sitt säkerhetstänkande mer än tidigare, med stöd av ägaren BAE systems. Detaljerna vill man inte gå in på.

– Vi tar det på allvar och har vidtagit åtgärder, säger Tommy Gustafsson-Rask.

I juni kom uppgifter om att en storbrand hos tyska tekniktillverkaren Diehl kunde bero på sabotage, och misstankarna gick mot Moskva. Komponenter från fabriken gick till Ukraina.I augusti gick Säpo ut i SVT och varnade för rysk sabotageverksamhet mot försvarsindustrins fabriker i Sverige.

– Cyberhotet har vi levt med i många år och det är vi vana vid. Men karaktären har svängt. Tidigare handlade det om att stjäla information, industrispionage. I dag vill främmande makt sätta stopp för vår verksamhet, säger Tommy Gustafsson-Rask och syftar på att plantera virus och skadlig kod i it-systemen.

Detsamma gäller det fysiska sabotagehotet, enligt Gustafsson-Rask. Han ser ingen direkt fara för medarbetarna, snarare för anläggningen. En brand på ett nyckelställe i verkstaden, ett större kemiskt utsläpp i måleriet.

– Det är ju att försvåra för oss att genomföra vår verksamhet, säger han.

Projektledaren Karin Rosén, 40, är en av dem som producerar i den verksamheten. Hon fastnade för naturen och människorna vid Höga kusten, och flyttade från Stockholm till Örnsköldsvik.

Nu bygger hon simulatorer till Stridsfordon 90. Fysiska kopior av stridsfordonets interiör kopplas ihop med en virtuell övningsvärld i 3D.

Hon är, precis som de andra på företaget, van att få frågan om hur det känns att bygga krigsmateriel.

– Jag tror på att demokratier ska kunna försvara sig. Jag vill att Sverige har ett bra försvar, och jag är glad över att det finns ett svenskt bolag som bygger det försvaret.

Share.
Exit mobile version