Hagman och Roberts har gjort sitt: ”Hoppas man inte står där och hulkar”

De var i stort sett barn när de fick sina kallelser första gången. Nathalie Hagman var 17 år 2009 och såg sitt namn på någon lista, men fattade inte vad det betydde förrän dåvarande förbundskaptenen Per Johansson ringde henne dagen efter.

Jamina Roberts hade fyllt 20 år och jobbade extra på ett fritids när hon hösten 2010 lyssnade av sin telefonsvarare där en kompis lämnat ett meddelande som sa ”grattis, det är du värd”.

– Jag fattade ingenting. Men sen fick jag höra sen att jag hade blivit uttagen till typ EM. Jag hade ingen aning om att det skulle vara ett mästerskap. Jag hade inte varit på någon samling innan, så det var ju något nytt, säger hon.

Sedan dess har de i stort sett varit bofasta i det svenska landslaget. Jamina Roberts är den spelare som gjort flest mästerskap i svensk handboll. Hon har kommit upp i 272 landskamper. Det är flest av alla på damsidan.

Näst efter henne på listan finns kompisen Nathalie Hagman, som på sina 260 landskamper dessutom gjort över 1000 mål.

Nu har de bara en match kvar. EM-kvalet mot Litauen i småländska Kosta på söndag. Sverige är redan klart för mästerskapet i december, men i det rum på spelarhotellet som skulle ha delats av Roberts och Hagman kommer i stället två andra spelare flytta in.

Beslutet att de ska sluta i landslaget meddelade de tillsammans för ett par veckor sedan. Att det gick så (dåligt) som det gick i VM i vintras, där Sverige missade kvartsfinal, gjorde att det kändes som att det var dags.

– Man hela tiden tänkt att det kommer att vara ett sjukt stort och svårt beslut. Men på något sätt kom det bara till oss och det var såhär, ”det är nu eller?” säger Roberts.

Svårast var att säga det rakt ut till förbundskaptenen Tomas Axnér. Han fick själv föra ämnet på tal för att det skulle bli sagt.

– Han har ju också varit medveten om att den dagen inte varit så långt borta. Vi hade lika gärna kunnat lägga av för fem år sedan. Men han har ju velat att vi ska vara en del av det här landslaget, och det har vi också, säger Nathalie Hagman.

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

Det har blivit två EM-brons men det är OS-turneringarna och hemma-VM 2023 som har varit höjdpunkterna rent sportsligt, tycker de båda. Utanför planen är det främst gemenskapen i landslagsgruppen de kommer att bära med sig.

– Det blir kanske ännu mer speciellt under en OS-sommar när man är tillsammans så länge. Det blir nästan som ett gruppboende som reser runt. Man går igenom så mycket. Man vet att alla inte har sin bästa dag hela tiden, men vi löser det, säger Roberts.

– Alltså, det är ju någonting vi kommer att sakna. Att helt plötsligt bli intryckta sju, åtta spelare i en liten lägenhet i OS-byn. Det är något unikt, fyller Hagman i.

Tanken på landslagsspel har också fungerat som motivation genom alla år.

– Du, Jamina, nämnde tidigare att landslaget kanske är anledningen till att man har spelat handboll så länge. För många andra så är kanske tvärtom, att de tackar för sig i landslaget för att kunna spela handboll längre i klubblaget. Men för mig har det varit ett litet brejk från klubben, säger Hagman.

– Man vill ju inte heller bli petad heller, liksom. Hade man fått vara med i landslaget fem år och sedan inte, så tror jag att jag hade slutat med handboll. Då hade det känts som att vafan, springer jag runt här i skymundan? säger Roberts skämtsamt.

– Det är klart tanken på landslaget hjälpt mig att driva min karriär. All tid, all sommarträning. Det är för att man ska kunna prestera på den här nivån.

Jamina Roberts kommer att fortsätta spela handboll professionellt minst ett år till. Kanske längre. Nathalie Hagman däremot lägger av helt när säsongen är slut. Hon känner sig färdig, säger hon. Och uppskattar att få spela framför familj och vänner i den svenska landslagströjan en sista gång.

– Jag tror absolut det kommer vara känslosamt. Men också fint på något sätt, säger Hagman.

– Hoppas bara att man inte står där och hulkar, säger Roberts och skrattar.