Vad har Amsterdam, Barcelona, Bryssel och Köpenhamn gemensamt med skånska Tomelilla? Jo, de är några av de över 50 städer, kommuner och regioner runt om i världen som börjat jobba enligt munkmodellens principer. Munkmodellen, eller Doughnut Economics, kan bäst beskrivas som ett koncept som visar hur människors behov kan tillgodoses utan att de planetära gränserna överskrids.
– Våra ekonomier är fortfarande tillväxtberoende, det är BNP som avgör ett lands framgång. Problemet med detta beroende är att vi hela tiden måste ha mer tillväxt, oavsett konsekvenserna, säger Kate Raworth, brittisk nationalekonom och mamma till munkmodellen, sittandes på ett gäng höbalar utanför Kastanjeskolans annex i Tomelilla.
– Vi behöver ekonomier som får oss och planeten att må bra, oavsett om de växer eller inte. Så den existentiella frågan för våra ekonomier, framför allt i höginkomstländer, är hur vi kommer bort från vårt beroende av evig tillväxt.
Höbalarna hon sitter på är en del av den munk som ett gäng unga Tomelillabor byggde i somras för att visualisera en hållbar framtid, men också för att få en mötesplats där de kan leka eller bara hänga.
I sällskapet runt den lekfulla munken finns Stefan Persson, verksamhetsutvecklare på Tomelilla kommun och initiativtagare till att kommunen var först i Sverige att införa munkmodellen 2021, men också ett antal tillresta gäster som Jacob Rask, lektor på Roskilde universitet tillika grundare av Copenhagen Doughnut och Sanjiv Shrivastava, ledamot av kommunfullmäktige i North Saanich, Kanada, som också jobbar med modellen.
Här ska en ny skola växa fram, byggd enligt munkmodellen så långt det bara är möjligt, berättar Stefan Persson.
– Det var våra politiker som tog initiativet till att vi skulle planera skolan med hjälp av munkmodellen. Annars hade det varit lätt att se den tekniska lösningen för sig, infrastrukturen för sig för att slutligen glömma många viktiga sociala perspektiv.
Det var så det började. När de nio planetära gränserna, som forskats fram av professor Johan Rockström och Stockholm Resilience Center, presenterades strax innan klimatmötet COP 15 i Köpenhamn 2009 såg Kate Raworth att det sociala perspektivet saknades.
En skiss i hennes anteckningsblock med två ringar, där den yttre ringen symboliserade de planetära taket med gränsvärden för exempelvis klimatförändring och biologisk mångfald, medan den inre ringen beskrev det sociala golvet med mål som inspirerats av FN:s globala hållbarhetsagenda, blev startpunkten. Där inne i munken ska vi leva och må bra. Ingen människa får lämnas kvar i hålet i mitten samtidigt som de planetära gränserna måste respekteras.
För det nya skolprojektet, som även omfattar en ny idrottshall, utemiljöer och mötesplatser för kommuninvånare, har Wingårdhs arkitekter och designbyrån When When anlitades för att göra förstudien. Nyligen kontrakterades även Skanska som huvudentreprenör. Hösten 2029 väntas den nya skolan stå färdig.
– Skanska, som normalt bygger skolor på ett mer traditionellt sätt, har visat jättestort intresse för projektet. Bolagets distriktschef kommer och lyssnar ikväll, säger Stefan Persson, och syftar på den tredagarskonferens kring munkmodellen som Tomelilla står värd för och som just inletts.
– Det kommer cirka 40 internationella gäster, som alla jobbar med munkmodellen. Det är representanter från alltifrån Glasgow i Skottland till Ipoh i Malaysia och Cocody i Elfenbenskusten. Det här är bara andra gången vi träffas på riktigt, förra året var vi i tyska Bad Nauheim. Tidigare har vi bara träffats digitalt, säger Stefan Persson.
De samlas för att inspirera och dela erfarenheter med varandra, som i sin tur kan användas av den virtuella organisationen Doughnut Economics Action Lab för att modellen ska spridas till nya aktörer som insett att vårt nuvarande ekonomiska system inte är hållbart.
– Jag hade pluggat ekonomi på universitet och sett hur undervisningen missade att peka på de viktigaste aspekterna kring ett rättvist och hållbart liv. Så jag skrev en bok med syftet att ändra på hur ekonomi lärdes ut på universiteten, säger Kate Raworth och syftar på Doughnut Economics: Seven Ways to Think Like a 21st-Century Economist som kom ut 2017. Men dörrarna till de akademiska institutionerna var stängda, berättar hon. I stället började modellen användas i praktiken, av städer, kommuner, organisationer och entreprenörer.
– Då bestämde jag mig för att gå dit energin och engagemanget fanns. Amsterdam var först ut i Europa och Ipoh först i Asien. Därefter har användningen av modellen växt organiskt. Det är helt fantastiskt att se.
Hon tror att det stora intresset för modellen handlar om att den visar en ny väg framåt, till skillnad från många rörelser i dag som bara är emot det nuvarande systemet. Men för att få till en mer genomgripande förändring behövs hjälp av nya lagar och regelverk, menar Kate Raworth.
– Vi behöver definitivt regleringar som i slutändan monterar ned det nuvarande systemet, som förbjuder. Amsterdam har infört sådana, som att förbjuda fossildrivna bilar och båtar från och med 2030. Men hittills har jag aldrig träffat någon politiker som vågar införa radikala regleringar utan att veta att det redan finns en kritisk massa av människor som stöder dem.
Med Stefan Persson som guide vandrar vi genom Tomelilla och får bland annat se hur asfalt i väggrenen bytts ut mot regnbäddar för att minska risken för översvämningar och de nya cykelvägarna som byggts i staden.
– Att bygga cykelvägar har många fördelar, både lokalt och globalt, utifrån munkmodellen. Förbättrad hälsa, minskade utsläpp och minskad import av såväl fossildrivna bilar som elbilar med insatsvaror som kobolt och litium från gruvor i länder med dåliga arbetsvillkor, säger Kate Raworth.
I Tomelillas kommunporträtt, en årlig uppföljning av arbetet med munkmodellen, finns fler exempel på insatser som genomförts i syfte att minska koldioxidutsläppen, en av de planetära gränser som Tomelilla överskrider mest, men som också fyller en funktion för många av de andra målen.
Ett sådant exempel är att elever från årskurs 9 till och med gymnasiet nu erbjuds ett ungdomskort på Skånetrafiken, vilket innebär att de kan resa fritt i hela Skåne under årets alla dagar, dygnet runt. Andra insatser handlar om att minska matsvinn och plastanvändning i kommunens verksamheter, men också om att utforma matsedeln utifrån vilka råvaror som är i säsong och därmed minska hur långt råvarorna transporteras.
Innan rundvandringen avslutas med en lunch får Kate Raworth svara på frågan om vilket projekt hon är mest imponerad av hittills.
– Det här säger jag inte bara för att jag är här, men jag tycker verkligen att Tomelillas skolprojekt är en av de häftigaste sakerna som har hänt. De tar en skola, som är en byggnad, en plats, en utbildning, ett tankesätt och ett samhälle och istället för att fokusera på budgeten så fokuserar de på ambitionen och låter munkmodellen leda vägen.
Läs mer om hållbarhet
