2018. Februarimorgon på Osby idrottsplats.
En stund innan klockan slår 06 är Abdulkader Awama redan på parkeringsplatsen. Huttrar trots vinterjacka. Han har luskat fram att en svensk legendar både jobbar här och anländer i blå Mercedes samma tid varje morgon.
Bilen blir igenkänd direkt. Abdulkader stegar nervöst men bestämt fram när föraren kliver ur. Tar i hand. Presenterar sig.
”Kom ihåg mitt namn. Jag kommer jobba med dig i framtiden. Hejdå.”
Medan andedräkten skingras skyndar Abdulkader därifrån. Jonas Thern får ropa efter den överspända och uppjagade främlingen:
”Hallå, hallå! Är du galen? Vem är du?”
Sveriges ikoniska lagkapten från VM -94 bjuder in till en kopp kaffe.
Detta är berättelsen om en man som motvilligt övertalades att lämna familj och jobb när bomberna föll. Från att sörja för de närmsta till att behöva plocka pant i centrala Malmö.
Det är en berättelse om dolda tårar i skogen utanför flyktinglägret. Men framför allt om att obändigt trotsa misstro och hånskratt – med moral som fångade en svensk nationalhjälte.
Vi går igenom allt från början. I nya vardagsrummet i Helsingborg.
Abdulkader Awama föds 1983 och växer upp i Aleppos äldre, mest fotbollstokiga delar. Tio år gammal börjar han satsa på sporten.
Senare kombineras egna karriären med jobb som idrottsledare på skola.
– Jag har bra och stabil ekonomi. Behöver inte oroa mig för något.
Det ska inte få fortlöpa. 2011 utbryter regeringskritiska demonstrationer. När regeringen året efter sätter in tungt artilleri, helikoptrar och stridsvagnar är inbördeskriget uppenbart.
”Alla har väl mat?”
Livet vänds upp och ner. Abdulkader hamnar på gatan.
– Utan någonting. Utan bil. Utan kläder. Utan hem. Var ska jag sova? Du undrar helt plötsligt hur du ska köpa mat. Mat! Alla har väl mat?
Familjen Awamas hem ligger i ett särskilt drabbat område.
– Pappa väcker oss en natt. Vi måste sticka. Vi har inte ens kläder. Vi bara lämnar på en gång. Vi kan inte längre bo kvar för då kommer vi dö.
Initiala överenskommelsen hade varit att samla hela familjen under ett tak. Mor. Far. Fem syskon.
– Vi ville inte att mamma skulle behöva ringa till någon för att veta var den befann sig. Alla var tvungna att stanna hemma. Ingen fick gå ut.
Det går inte längre.
Därtill stängs Aleppo. Ingen får lämna, ingen komma in.
Detsamma gäller mat, vatten, kol, elektricitet.
”Om du inte flyttar kommer du att dö.”
Efter tre år av krig tar familjen Awama ett snack med äldsta sonen i mars 2014.
– Det var kompisar som försvunnit. Vi vet inte vart. Helt plötsligt är de bara borta. Folk frågar runt. Var är de? Vad har de gjort?
– Då säger mamma: Abdulkader, du måste hitta ett sätt att fly.
Budskapet var glasklart. ”Om du inte flyr kommer du att dö.”
– Det föll bomber närsomhelst. 70 procent av Aleppo försvann. På natten fanns det inga lampor, ingenting. Du visste inte vad som skulle hända.
– Min kompis gick helt som vanligt på gatan när en bomb dödade honom. Därför ville inte min familj att jag skulle stanna.
”Lämna bara. Så vi vet att du lever.”
Vänner som redan flytt tipsar om Sverige. Där religionen kvittar. Efter fem år får man pass.
Pengar lånas till en hemlig resa.
Aleppo till Malmö tar 21 dagar. Turkiet. Grekland. Belgien. Nederländerna. Danmark. Skåne. Oktober 2014.
– Jag kliver av på Malmö central med en ryggsäck. Jag kom från Grekland så jag bar shorts och t-shirt. Inga pengar.
Varje dag som jag bor på det där lägret sätter jag mig ensam i skogen och bara gråter.”
Då växer insikten. När röda korset delar ut mackor och vatten. Någon ställer frågor på arabiska.
– Fy fan, vad gör jag här? Folk förstår inte mig. Det är kallt.
Han blir visad till migrationsverket. Placering: Röstånga, Svalövs kommun.
– Varje dag som jag bor på det där lägret sätter jag mig ensam i skogen och bara gråter. Varför har jag kommit hit? Lämnat min familj. De behöver pengar, men jag kan inte ens leva själv i Sverige.
Efter ett tag blir alla flyktingar utfrågade om framtiden. Hur tänker de gå vidare?
Svaren går i linje med varandra. Kanske målare.
Sedan får Abdulkader frågan.
– Jag svarar två saker: Först ska min familj vara stolt när den tänker på mig, sedan ska jag leva på att vara fotbollstränare.
”Om det inte går i dag, så går det i morgon.”
Han ser omgivningen byta ansiktsfärg. Till och med hånskratta. Skojar du?
Det går aldrig.
Abdulkader delger en attityd som verkar sätta fingret på hela hans person.
– När folk säger att något inte går, svarar jag alltid: Okej. Men om det inte går i dag, så går det i morgon. Så det finns ingen möjlighet? Jag vet. Men om ett år finns det.
– Jag trodde inte att det skulle gå lätt. Jag har kämpat mycket. Men när jag sa detta skrattade folk.
Beslutet att lämna Syrien hade knappt gått att ta. I hela sitt liv hade Abdulkader bidragit.
Familjen behöver fortfarande pengar. Men dagersättningen ligger på 70 kronor. För att inte gå under gör han frekventa utflykter till Malmö. Så småningom kommer turerna att handla om en sak.
– Malmö betyder mycket för mig. Jag har gått stadens gator och plockat pant i gamla stan.
Permanent uppehållstillstånd beviljas inom ett år. Sedan migrationsboende för sex personer utanför Trelleborg. Därefter lägenhet i Glimåkra utanför Kristianstad.
Första egna bostaden. Första jobbet. På Östra Göinge golfklubb.
– Jag brydde mig inte om vad, ville bara ha något för att kunna skicka pengar till familjen.
”I tre månader skriver jag till henne varje dag.”
Där vidgas nätverket. Abdulkader deltar snart i ett integrationsprojekt av Östra Göinge kommun.
Ett fotbollslag för nyanlända.
– Man ville locka till aktiviteter i stället för att folk skulle dra runt på stan.
Därigenom lär han känna en kvinna på Osby kommun.
– Första gången vi träffas säger jag: ”Ge mig ett kontrakt med IFK Osby så kommer jag göra dig stolt i framtiden.”
Hon lovar undersöka saken.
– I tre månader skriver jag till henne varje dag.
Abdulkader vet ingenting om detta IFK Osby. Men ihärdigheten lönar sig.
– Efter många möten och praktik får jag ett kontrakt genom arbetsförmedlingen.
En tid senare hör Abdulkader talas om en man i samma stad. En viss Jonas Thern driver visst fotbollsakademi.
– Jag kände ju till honom, Tomas Brolin och alla hjältar från -94. Min familj kollade mycket fotboll.
– Jag går hem och ringer dem. Ber dem be för mig att jag ska träffa Jonas Thern. Han är ett stort namn för oss.
Tillbaka till Osby idrottsplats i februari 2018.
Jonas Thern har bjudit in till kontoret. Abdulkader tror inte det är sant.
– Han frågar vad jag vill ha för kaffe. För mig är det jag som ska fixa kaffe åt honom! Han är ju legendaren. Jonas säger bara: Nej, sätt dig!
Vid skrivbordet frågas Abdulkader ut, samtidigt som svaren antecknas på ett ark papper.
– Han frågar om jag behöver något. Kläder? Pengar? Vi pratar i 40 minuter. Sedan tar han upp telefonen. ”Ring mig om det är något.”
Den dagen ser Abdulkader ett efterlängtat ljus tändas i slutet av tunneln.
– Jag lämnar mötet och skickar röstmeddelanden till familj och vänner. Ingen tror på att jag träffat Jonas Thern. Var det verkligen han? De säger att numret han gav mig inte går till honom!
En legendarisk VM-hjälte. Och en flykting från Syrien. Det går tydligen bortom rimlighetens gränser.
Abdulkaders vardagsrum vrålar ut bevisföringen.
Du var en total främling. Varför tog Jonas emot dig?
– Han har sagt i intervju att han kände på sig att jag var en bra människa. Han litade på mig och kände i sitt hjärta att det var rätt.
Efter tre månader presenterar Jonas ett upplägg. Det går ut på att jobba på hans akademi om morgnarna och med IFK Osby om kvällarna.
Första akademipasset står Jonas framför spelarna med Abdulkader tio steg bakom sig.
– Jag visar ju respekt.
Jonas avbryter sig: ”Kader, vad gör du där borta? Kom, kom!”
Instruktionen är att dyka upp 08.00. Abdulkader infinner sig 07.00 varje dag.
– En morgon säger Jonas: ”Jag tar en grupp, du tar en annan.” Nej, nej, nej. Ska jag ha en grupp själv?
– ”Kader, du kan! Gör så här. Nej, du kan!” Han har pushat och trott på mig och jag har blivit mycket bättre när han sagt ”Du kan!” Jonas bara backade och ställde sig åt sidan.
Inom ett år blir akademianställningen på heltid. Relationen tränarna emellan växer och Jonas hjälper även Abdulkaders familj med pengar.
Men uppbrott väntar. I december 2019 hamnar Jonas i tvist med Osby kommun och lägger abrupt ner sin akademi.
Abdulkader ser sig om efter nya uppdrag. I Malmö FF finns öppningar. Jonas har andra planer.
– Han säger: ”Nej, fy fan. Du flyttar med mig till IFK Värnamo och du bor hos mig.”
– Jag litar på honom. Malmö FF är stort för mig, men jag följer hellre med Jonas.
I fyra månader sover Abdulkader i samma hus som Jonas. Frukost äts vid samma bord innan Jonas kör dem till jobbet.
– Vid denna tid råder han mig att ta eget körkort. Hur ska jag kunna köpa bil? Han ler och säger: Oroa dig inte för det nu. Det viktiga är att du tar körkortet, sedan hjälper jag med köpet.
I början av januari 2020 skriver Abdulkader heltidskontrakt med Värnamo. Uppgifterna rör allt från A-lag till akademi och idrottsgymnasium.
– Jag kollar inte ens på kontraktet innan jag skriver på.
Så småningom klaras uppkörningen. Jonas följer med till bilfirman och stöttar som borgenär.
Klubben puttrar i division 1. Har tre heltidsanställda. Jonas och Abdulkader är två.
Deras nya arbetsdagar börjar 08.00. Runt 22-snåret kommer de hem till samma gård.
Divisionen vinns framför tvåan Landskrona BoIS som får kvala. Till superettan 2021 hämtas Robin Asterhed från FC Köpenhamn.
– En fin människa. Vi är nära varandra. Jag hade besökt honom i Malmö FF.
Också Robin får en heltidstjänst, som herrtränare. Varje dag dissekeras träningsmetoder på molekylnivå.
– Robin hjälper mig mycket. Han kommer till min lägenhet och vi kollar fotboll tillsammans för att diskutera.
I superettan skickas också Abdulkader till Uefa B-utbildning på Bosön. Han blir antagen som en av 25 tränare från hela landet.
– Sju år tidigare bodde jag i flyktingläger och folk skrattade åt mig. Så dag ett på kursen vill jag presentera mig.
Abdulkader reser sig ur soffan och ställer sig i mitten av vardagsrummet.
Imiterar och demonstrerar det högtidliga talet inför kurskamraterna:
– Mitt namn är Abdulkader Awama, från Syrien. Tidigare var det omöjligt för mig att stå här framför er. Ingen trodde på det. Nu står jag här som stolt svensk medborgare och talar svenska på en tränarutbildning…
Minnet av efterföljande applåder är en milstolpe i livet.
– Jag får kramar. Det är stort för mig. Folk lär känna mig och säger att jag förtjänat min resa.
Även påföljande superettan 2021 vinns.
Till allsvenskan 2022 tar Värnamo in Kim Hellberg och lärandet fortsätter. En dröm är uppfylld: Strawberry Arena. Gamla Ullevi. Eleda stadion.
Abdulkader skruvar på ett blågult armband om handleden.
– Jag fick chansen att stanna och tog den. Jag älskar Sverige och har fått mer än jag kunde föreställa mig när jag kom. Utan Sverige vet jag inte var jag hade varit i dag.
– Detta land kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det är mitt hemland nu.
Efter två succéår klättrar Kim Hellberg vidare till Hammarby. Med nya tränare blir 2024 turbulent.
Värnamo kvalar sig kvar mot det Landskrona BoIS som Robin Asterhed tar över under 2025.
Fem år i Värnamo räcker. Abdulkader saknar Skåne.
– Värnamo ber mig stanna men jag vill starta ett nytt liv i Helsingborg. Jag vill först till Malmö men Helsingborg är billigare.
Sedan januari är han helsingborgare.
– Jag trivs bättre än jag kunnat tro. Det finns så mycket här.
Nästa uppdrag låter vänta på sig. Det är tolv år sedan Abdulkader senast såg sin familj.
Nytt tränarjobb ska ge medel att resa.
Det gamla familjehemmet står kvar och renoveras på nytt.
Diskmaskin. Tvättmaskin. Fönster. Varje månad skickas pengar till Aleppo.
– Jag har just nu lite problem med ekonomin. När det ordnas ska jag åka. Jag har syriska kompisar i Sverige som åkt. Jag pratar med familjen dagligen och de saknar mig, säger Abdulkader och tillägger:
– Jag vill bara röra mamma och pappa igen.
Ett löfte har avlagts:
– Nästa gång jag skriver kontrakt kräver jag att åka tio dagar till Syrien. Familjen frågar därför varje dag om jag hittat något nytt jobb.
Abdulkader jobbar visserligen redan för syriska fotbollsförbundet.
– Syrien försöker bygga upp sin fotboll från noll. De har åtta tränare i Europa. Jag i Sverige. Några i Tyskland, Nederländerna och Belgien.
Men arbetet är obetalt. Sedan krigsslutet finns hopp om högre positioner på förbundet framöver.
Därtill är Abdulkader i dag fritidsledare på Bjuvs kommun.
– Det finns en chans att jag får styra projekt som nattfotboll i framtiden.
Du har ju bra kontakt med Robin Asterhed. Har Landskrona BoIS varit aktuellt?
– Vi får se vad som händer i framtiden. Men jag är säker på att det kommer bli mycket stort. I Sverige eller utomlands.
Allsvenskan är uppnådd. Men siktet är inställt på ännu större arenor.
Om inte i dag, så i morgon.
Det finns en cirkel han vill sluta i sin gärning.
– Jag vill ta med mig Jonas (Thern). Om jag blir stortränare hoppas jag ta med honom i vilken roll som helst.
– Jag kommer aldrig glömma när någon har hjälpt mig.
