År 2018 släpptes en realitydokumentär där fotojournalisten Christoffer Hjalmarsson testade att leva som hemlös på Stockholms vintriga gator i 36 dygn. Den nya dokumentären i sex avsnitt, som har premiär på tisdagen den 14 maj, blir något av en motsats. Nu testar han i stället livet som intagen på en fängelseanstalt i 30 dygn.
– På gatan kunde jag röra mig fritt när som helst och var som helst, och få se Stockholm under dygnets alla olika tider. Det var en otrolig känsla av både frihet och ett slags hopplöshet – en känsla jag tycker att man fråntas i fängelset. Där har man en timmes promenad om dagen, säger Christoffer Hjalmarsson till DN.
Vad man gör under den timmen är upp till var och en, men om man inte går ut så har man varit inomhus hela dagen.
– Då spelar det ingen roll om vädret är jätteregnigt, jättesnöigt eller blåsigt. Själva känslan av att få komma ut gör någonting, säger han.
En tidigare ögoninflammation i kombination med pollenallergi gör att fotografen är ljuskänslig och därför bär svarta solglasögon när han besvarar frågorna i det lilla intervjurummet på Östermalm. I fåtöljen bredvid honom sitter SVT:s projektledare Mats Lundblad. Han berättar att det finns en norsk förlaga till ”30 dagar i fängelse”.
– NRK sände ”Petter i fängsel” i Norge 2020. Därav fanns en naturlig ingång till att också försöka göra ett sådant tv-program i Sverige.
En förfrågan skickades till Kriminalvården att få göra dokumentären, varpå Anstalten Halmstad accepterade först. Christoffer Hjalmarsson beskriver fängelsemiljön som ett samhälle i miniatyr.
– Det var som ett litet kliv tillbaka till ens skolmiljö, där man fick anpassa sig och försöka förhålla sig till hierarkier och relationer till varandra. Det var mer utmanande än jag trodde att det skulle vara. Tuffast var berövandet av ens frihet, och att se vad det faktiskt gör med människor.
Han berättar att små saker kunde skapa stora problem. Exempelvis om någon tog en extra klick kaviar eller en extra ostskiva.
– Då märktes det och skapade ganska mycket irritation, vilket kunde få ganska förödande konsekvenser eftersom folk försökte förhålla sig till den typen av avdelningsregler.
Får man se detta i dokumentären?
– Ja.
Far du illa vid något tillfälle?
– Nej, det gjorde jag inte. Men det var svinjobbigt att vara i den miljön eftersom jag inte kunde påverka något. Jag kunde ju inte direkt gå till kriminalvården och säga ”hallå, nu uppstår en konflikt”…
Den ljusbeigea luvtröjan och de svarta solglasögonen ger vid en första anblick skenet av att Hjalmarsson försöker vara tuff, men när han pratar förändras intrycket till att han snarare är en mjuk, lugn och lite försiktig person.
Var du rädd inför och under vistelsen?
– Det kanske inte fanns så mycket rädsla innan, desto mer nervositet. En nervositet som var väldigt baserad på hur jag skulle bli mottagen av de intagna och att jag inte visste hur klimatet såg ut. Där inne var jag nog mer rädd om andras tillvaro och liv som jag skildrade och speglade. Jag hade det ganska safe.
Halmstads anstalt har säkerhetsklasserna 2 och 3, vilket innebär att de intagna kan ha begått allvarliga brott.
– Jag försöker ändå tänka på vad de människorna kan ha ställts inför för typ av utmaningar i livet fram tills de hamnade i fängelset, och vad de ställs inför när de väl kommer ut. Det suddar så klart inte ut vad de har gjort eller vad de har utsatt andra människor för, men det är klart att man kan känna sympati för människor som befinner sig i fängelsemiljön också, säger Hjalmarsson.
Mats Lundblad säger att det har varit en lång process att få det här projektet att bli av.
– Kriminalvården har aldrig släppt in media på det här sättet tidigare, och det har funnits jättemånga etiska och juridiska utmaningar kring det. Sedan kom också en hel pandemi emellan som sköt på projektet. Så hela resan, fram till att Christoffer till slut klev in på anstalten i mitten av september förra året, har präglats av en osäkerhet kring om det skulle bli av. Det var ganska speciellt, säger han.
Trots att Christoffer Hjalmarsson hela tiden hade valmöjligheten att lämna fängelset så var han kvar under alla 30 dygn som det var tänkt.
– Det var en acklimatiseringsprocess, säger han.
Hur kändes det när du blev ”fri” igen?
– Det var väldigt blandade känslor. Det är klart att man kan studsa av glädje på många olika sätt, men det var också något som var svårt att ta till sig. En tanke som slog mig när jag kom ut var att det är väldigt skönt att leta efter parkeringsplats – att själv kunna ha den bestämmanderätten och inte vara berövad på den typen av frihet.
Fakta.”30 dagar i fängelse”
Är: En realitydokumentär i sex avsnitt som skildrar de intagnas vardag i ett fängelse. Fotografen Christoffer Hjalmarsson testar att leva på Anstalten Halmstad i 30 dygn.
Premiär: På SVT Play och SVT1 tisdagen den 14 maj klockan 21.00.
