Handlare om ungdomsgäng: ”Föräldrarna har 90 procent ansvar”

När det lilla konditoriet Kaveh i Akalla i nordvästra Stockholm ställde fram ett fat med smakprov till kunder började några barn i området fråga om de också fick smaka.

– Det fick de så klart, säger ägaren Ali till DN.

Men efter ett tag blev det för mycket, vilket lokaltidningen Mitt i har rapporterat om. Fler och fler barn kom förbi och tömde kakfaten. Till slut fick Ali börja sätta gränser för barnen. Då började situationen urarta.

– De sa ”fuck you” och gav mig fingret. Sedan började stöket. En dag kastade någon in en sten genom rutan, säger Ali.

Trakasserier från ungdomar pågick dagligen. Enligt Ali är de yngsta barnen runt 8 år gamla. De äldsta är kanske 14 eller 15. När barnen passerade konditoriet kunde de skrika otrevligheter och bråka så att även kunderna blev störda och rädda.

Ali tog kontakt med de närliggande skolorna och satte även upp övervakningskameror för att få bevis mot ungdomarna. Då mötte Ali stark kritik från barnen – och deras föräldrar.

– En mamma kom hit och hotade mig och sa: ”Varför filmar ni mitt barn?”

Polisen är väl insatt i problemen i Akalla, berättar Niklas Kraft, kommunpolis i Järva där Akalla är en del. Samtidigt ser han paralleller med situationer som då och då uppstår i andra stadsdelscentrum runt om i Stockholmsområdet – och resten av landet.

– Det är en känd problematik. Men utbredningen är svårt att säga något om. Det finns säkert ett visst mörkertal också när de här problemen blir vardag för handlarna så att de inte ens anmäler, säger han.

Problemen är ofta säsongsbetonade och kan ha att göra med när skolan har verksamhet.

– Det handlar ibland om skolungdomar och är därmed kopplat till raster. När sommarlovet börjar kan det innebära ett naturligt stopp för stöket, säger Niklas Kraft.

Olika områden är olika drabbade av fenomenet, men en gemensam faktor är att centrumanläggningar, exempelvis mindre gallerior och liknande, är mer utsatta.

– De blir ju knutpunkter och de här individerna hänger där det finns mindre butiker. De har ofta behov av cigaretter och läsk, säger han.

Lösningen på problemet ligger inte enbart hos polisen, enligt Niklas Kraft. Han menar att ”bäst effekt uppnås när flera olika aktörer arbetar tillsammans” – och nämner skolor, socialtjänstens fältarbetare och föräldrar.

Hur ser du på föräldrarnas ansvar i de här situationerna?

– De allra flesta föräldrar gör sitt absolut bästa, och vill det bästa för sina barn. Men vissa kan hamna i en försvarsställning när de får reda på att deras barn är inblandat i något brottsligt, säger Niklas Kraft.

Han betonar att de barn som är inblandade i trakasserier och stök – och i värsta fall grövre brottslighet – långt ifrån alltid har dåliga hemförhållanden.

– Föräldrar kan göra väldigt mycket men det kan ske bus ändå. Vi träffar många föräldrar som är dugliga och bra föräldrar, men deras barn har ändå hamnat i situationer där det har begåtts väldigt allvarliga brott, säger han.

Mycket tyder på ett utbrett problem med stök från ungdomsgäng runt om i Sverige – men det finns ingen sammanhållen och uppdaterad statistik. En indikation är att Polismyndigheten tar emot runt 5 000 anmälningar årligen gällande butiksstölder utförda av personer under 15 år. Men det finns ingen brottskod specifikt för ofredanden mot näringsidkare, vilket gör det svårt att uppskatta hur vanligt detta är.

Inte heller Brottsförebyggande rådet har någon statistik som ger en övergripande bild av fenomenet när det gäller specifikt matbutiker, kaféer och liknande – men flera insatta personer som DN talar med betonar att det troligen finns ett stort mörkertal i frågan.

Göran Sandberg känner väl igen fenomenet. Han driver en Coopbutik i Älta sydöst om Stockholm och har genom åren fått hantera ungdomsgäng som stökar och snattar.

En trend är att ungdomarna numera är kaxigare och vet exakt vad de har för rättigheter – och vad personalen inte får göra mot dem. Göran Sandberg berättar om barn som blir ertappade i ett stöldförsök innan de har passerat kassalinjen, och därmed juridiskt sett inte har begått något brott.

– Då kan de stå och bara iskallt lägga ifrån sig varorna som de har försökt snatta. Vissa kids vill till och med ha den där konfrontationen med personalen. Då verkar de tuffa inför sina kompisar, säger han.

Enligt Göran Sandberg är det tydligt att ungdomarna som stökar och trakasserar i butiker har blivit allt yngre.

– Det är ett märkbart mönster på att det går neråt i åldrarna. Det har alltid funnits kids som snattar godis, det är inget nytt under solen. Men vi är ju nere i 10-11-åringar som knappt smyger med det. De är helt obrydda om de blir påkomna.

När det gäller Ali i Akalla har problemen eskalerat på senare tid. För Göran Sandberg är det tvärtom. För några år sedan handlade det om våld och hot mot personalen. Nu är situationen betydligt bättre.

Hur ska man jobba för att lösa den här typen av situationer?

– Jag tror bara att det är samarbete med skolorna i närheten som gäller. Vi hade en lärare som blev ”rastvakt” här utanför när det behövdes. Då blev det ett helt annat lugn, säger Göran Sandberg.

Erik Mangen, säkerhetsexpert vid branschorganisationen Svensk handel, bekräftar att det saknas specifik statistik men menar samtidigt att typen av trakasserier är välkända i branschen.

– Det blir tyvärr anekdotiskt men vi får det här till oss utan att vi ställer frågor när vi möter våra medlemmar, säger han.

Kan du bedöma om det går upp eller ner?

– Nej, det kan vi inte göra. Det är inget vi har några datapunkter på.

Erik Mangen betonar vikten av att jobba förebyggande och integrera handeln med det omgivande lokalsamhället – och han menar att det ofta handlar om relativt få individer som är drivande när ungdomsgäng går på enskilda handlare.

– Får du 15 ungdomar som kommer in i en butik så är det kanske en handfull som är stökiga. Resten vill kanske inte ens vara med i det men det finns ett grupptryck, säger han.

En nyckel kan vara att få till en dialog med de omkringliggande skolorna och på så sätt få föräldrarna medvetna om situationen.

– Föräldrar vill absolut inte få brev hem om att ”just nu har vi dialog med polis och handel om elever som går in och stökar i den här butiken”. Det ger kalla kårar hos föräldrarna, säger Erik Mangen.

Enligt hans erfarenhet har en närvarande lokalpolis en förebyggande effekt – och att denna funktion inte kan ersättas av exempelvis ordningsvakter. Lösningen handlar om en välfungerande samverkan och dialog mellan polis, kommun, skola och föräldrar.

– Vi ser att en stark polisiär närvaro är positiv. När det gäller ungdomar når inte ambulerande ordningsvakter och väktare fram på samma sätt.

I Akalla är Ali fortsatt uppgiven och betonar hur frustrerande det är att problemen har pågått i över ett halvår.

– Om jag tycker det är jobbigt? Snälla. Det har gått sju månader. Ärligt talat, jag orkar inte mer. Det har gått för långt, säger han.

Vilka tycker du har ansvaret för att lösa den här situationen?

– Föräldrarna har 90 procent av ansvaret. Men problemet är att föräldrarna inte vet var barnen är.

Läs mer: M: Vakter och kameror ska göra utsatta områden tryggare