Veckans mest upplyftande avslöjande är det om jämställdhetsminister Paulina Brandbergs bananfobi. Expressens reporter Daniel Ingmo har vänt på alla stenar, synat diarierna, begärt ut alla mejl, läckt The Banana Papers.
Brandberg (L) lider av en sådan aversion mot bananer att hennes arbetsmiljö måste ”säkras” i förväg. ”Inga spår av bananer” får finnas i utrymmen där statsrådet ska befinna sig, visar korrespondens från hennes medarbetare. Det hänvisas till en ”stark allergi mot bananer”. Själv säger Brandberg till tidningen att hon inte tycker att banan är ”så gott” och att det är ”som en sorts allergi, kan man säga”.
Det räcker alltså inte med att gömma bananen eller flytta den till ett annat rum – Brandberg kräver total destruering
Bortser man från Brandbergs möjligen stötande generösa tolkning av den medicinska diagnosen allergi, så kan en fobi naturligtvis vara nog jobbig och begränsa en människas liv. Men den spirande empatin man kände för Brandberg kvävdes snabbt efter att Expressen på torsdagen publicerade ett vittnesmål från ett av offren för ministerns bananhat. Jessica Smaaland, ordförande för en feministisk förening för funktionshindrade, skulle till ett möte men möttes där av ”skyltar med överkryssade bananer”. Smaalands personliga assistent tvingades ta hissen 46 våningar ned för att ”avlägsna banan”! Det räcker alltså inte med att gömma bananen eller flytta den till ett annat rum – Brandberg kräver total destruering, kosta vad det kosta vill!
Att Johan Pehrson (L) gett sig in i debatten, tycker att det är ”befängt” att Brandberg reduceras till en fobi, och försvarar henne med orden ”hon är en stark liberal” hjälper inte direkt. Liberal, jaså, tydligen inte liberal mot banan!
Någonstans här börjar det hela låta misstänkt mycket som en villain origin story i någon mindre framgångsrik Marvelserie (och då har vi inte ens berört den uppenbara analogin mellan Brandbergs uppdrag som jämställdhetsminister och bananens falliska symbolik). Fruit Puncher? Paulina Brandberg är inte superskurken vi ville ha, men hon är superskurken vi förtjänade.
Läs fler texter av Hanna Fahl.
