Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Veckans debatt: Storytelfesten
Hur smakade egentligen kycklingen som ljudboksföretaget Storytel bjöd på under sin 20-årsfest? Var den, som Jonas Gardell beskriver i Expressen, ”slamsig” och ”sån där som brukar vara på extrapris på Ica”? Eller var den i själva verket, enligt Caroline Grimwalkers vittnesmål i Sydsvenskan, ”för fan hur god som helst”?
Bråket handlar så klart inte om kyckling. Bakom kycklingen döljer sig det anrika förlaget Norstedts, sedan 2016 ägt av Storytel. I sin rapport från den stora festen beskriver Gardell partyt som något av ett helvete, vd:ar stod och pratade om ”expansion hit och riskkapital dit” och några författare var det inte tal om i listorna över fantastiska prestationer – de fick ingå i formuleringen ”and other functions”. Gardell smet, skriver han, därifrån ”först av alla” tillsammans med David Lagercrantz.
I sitt svavelosande svar menar Caroline Grimwalker – själv framgångsrik Storytelförfattare –att andemeningen i Gardells text går att sammanfatta som: ”Det var ingen som brydde sig tillräckligt mycket om mig! Uää!” Själv hade hon ”en toppenkväll” på festen!
Samtidigt som bjudkycklingen flödade och Grimwalker/Gardell fejdade, lämnade Norstedts flaggskeppsförfattare Karl Ove Knausgård förlaget för konkurrenten Bonniers. ”Mycket tyder på ett förlag i identitetskris”, skrev DN:s Greta Schüldt.
En kyckling är inte alltid bara en kyckling. Fågelns vita stekta hull och hur det landar på tungan kan avslöja allt om en människa, allt om ett förlag, allt om ambitioner och allt om vad kvalitet egentligen är.
Så med detta sagt känns det lämpligt att avsluta med en tredje ljudbokskycklingrecension, nämligen författaren Lars Wilderängs, publicerad på Facebook. Den är förmodligen inte menad som en allegori över litteraturens status i senkapitalismen, men det gör den inte mindre träffsäker: ”Alldeles utmärkt för att serveras till 600+ gäster.”
Veckans lika som bär: Karin Pettersson och Lea Ypi
Något säger oss att Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson inte kommer att hata jämförelsen: är hon inte till förväxling lik den albanska marxistiska professorn i politisk teori Lea Ypi? Båda är dessutom aktuella med sakprosaböcker med enordstitlar som börjar med ”För”! Lea Ypis ”Förödmjukelse” utkom nyligen på svenska, medan Karin Petterssons ”Förbannelsen” släpptes i slutet av sommaren. Har någon sett dem samtidigt i samma rum, undrar man, tills man kommer på att Ypi faktiskt har gästat Petterssons podcast ”Café Bambino”, så det är nog två olika vänsterkvinnor med riktigt bra hår vi har att göra med, trots allt.
Veckans ord: Vuxenleksak
För 38:e året presenterade analysföretaget HUI Research ”årets julklapp” i handeln –leksaker för vuxna. Ett val som inte kan ha handlat om något annat än den oerhörda marknadsföringsmöjlighet det innebar att samtliga medier och konsumenter tvingades till höhö-iga ”alltså inte buttplug och vibrator, utan Lego och Labubu”-formuleringar.
Veckans citat: ”Ett stort frågetecken: jag? Ska jag göra det?”
Årets julvärd blir den ikoniska artisten och underhållaren Siw Malmkvist. Hon reagerade med förvåning när hon fick frågan, berättade hon för DN.
Veckans siffra: 7
Det har gått sju år sedan Robyn släppte egen musik – men i veckan kom nya singeln ”Dopamine”. ”Drottningen av danspop”, skrev DN:s Johanna Paulsson i sin recension.
Läs fler av DN Kulturs veckosammanfattningar

















