Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

I veckan skrev Johan Croneman att han avskyr SVT:s underhållningsprogram ”Spelet” så mycket att han vill ha risktillägg på lönen, en ”så grovt undermålig tv-produktion” att någon ansvarig borde kallas till konstitutionsutskottet för missbruk av public service-avgiften.

Vafalls! Tillåt mig protestera! ”Spelet” är, i sin genre, lysande. För en gångs skull har SVT klarat att producera en realitytävling som inte känns som en budgetbegränsad, urvattnad och publicservicefierad kopia. Formatet (köpt från Sydkorea) är naturligtvis inte nyskapande; det är varken mer eller mindre än ”Big brother” möter ”Förrädarna”. Men man har lyckats fylla ramarna med genuin underhållning.

Castingen kan vid första anblick verka blek. Sverige är litet; oroväckande många av deltagarna tycks redan känna varandra. Det yngre gardet bestående av sociala medieprofiler som Hanna Friberg och Marcus Dübois har synts på samma mingel och pressevent i åratal. Jan Emanuel och Håkan Juholt var sossar tillsammans. Det kramas och kindpussas till höger och vänster när gruppen träder in i ”sviten” där programmet utspelar sig.

Men ett par avsnitt in gör ”Spelet” vad kändisreality kan när den är som allra bäst: blottar både deltagarnas sanna jag och tittarnas förutfattade meningar. Julia Franzén, mest känd som frekvent dokusåpadeltagare och partner till Bingo Rimér, är både älskvärd och bland de mest skärpta i gruppen. Daniel Paris är en strategisk naturbegåvning. Den före detta Fröken Snusk har ett rent och skört hjärta. Andra är fullkomligt outhärdliga. Dominika Peczynskis ångvältsröst skär genom märg och ben. Skådespelaren Ayan Ahmed intrigerar så kyligt att det framstår som rent otrevligt.


Han är en egensinnig ledare men obestridligt intelligent

Men ”Spelets” stora stjärna är Håkan Juholt. Han visar sig ha en häpnadsväckande analysförmåga och ser omedelbart igenom tävlingens hemliga konstruktion. Han är en egensinnig ledare men obestridligt intelligent – scenerna där han bokstavligen sliter sitt spröda hår samtidigt som han frustrerat blickar ut över det sociala kaos som råder runt honom är obetalbara. Plötsligt sitter man där i tv-soffan och tänker att han inte hade varit en så tokig statsminister ändå? Det är länge sedan fredagsunderhållning i SVT var så kul.

Läs mer:

Hanna Fahl: Hatar alla Jon Dahl Tomasson för att han är dansk?

Lyssna på alla avsnitt av podden Kära dagbok

Share.
Exit mobile version