Den dåvarande klimatministern tar oss med till en fönsterlös hotellbar utanför Paris. Hon sms:ar sin dåvarande chef, tidigare statsminister Stefan Löfven och ber honom sätta press på en annan statschef. Det kan inte Romson, som står lägre i rang, göra. Året är 2015 och det ska snart finnas ett Parisavtal.
Åsa Romsons sommarprat gör avstickare till ungdomens hjälparbete i Kroatien och protester i Chile men återkommer till klimatavtalet. Med hjälp av sitt eget cv – födelse, skolgång och examen – berättar hon om klimatpolitikens utveckling under de senaste 50 åren. Det är pedagogiskt och dramaturgiskt snyggt, men sällan personligt.
I dag forskar Åsa Romson om miljörätt och hållbara städer på IVL Svenska Miljöinstitutet samt undervisar på Stockholms universitet. Hon tycker numera att politiken ibland är frustrerande långsam.
Inte oväntat kritiserar hon den M-ledda regeringen för en klimatpolitik hon menar skickar skadliga signaler till resten av världen. Sverige riskerar att bli som det sura barnet längst bak i bussen på skolresan – om vi inte längre tänker kämpa lika hårt, varför ska andra länder då göra det?
Men Åsa Romson fastnar inte där. Hon vill fokusera på de positiva konsekvenserna av klimatomställningen. Sitt eget klimathopp sätter hon främst till yngre generationer. På sant politikermanér har hon med sig en nyhet i radiostudion. Hon tycker att rösträtten ska sänkas till 16 års ålder – ungdomar som läser på gymnasiet har kunskapen färskt i minnet.
Det hade varit tjänstefel av producenten att inte påminna om när Åsa Romson brast i gråt på en presskonferens under flyktingkrisen 2015.
Den förre toppolitikern berättar att hon i tankarna hade den lilla fyraåriga pojken som hittades drunknad på en strand i Grekland samma höst. Det är en bild som är svår att glömma.
Men trovärdigheten sänks av Romsons faktafel. Pojken var i själva verket två år och hittades på en turkisk strand. Som forskare borde hon vara mer noga.
Det tidigare språkröret berättar att de två regeringspartierna var djupt oense om hur man skulle hantera just flyktingkrisen. ”Vi ger så mycket hjälp vi kan men tvingas svika andra” säger hon.
Mer än så berättar hon inte, trots att migrationsfrågan faktiskt höll på att spräcka regeringen.
Läs fler kommentarer till årets Sommar i P1-program:
Helena Lindblad: Gästartister lyfter Hampus Nessvolds Sommarprogram
Greta Schüldt: Johanna Nordströms sommarprat är mer tragiskt än komiskt
Jonas Fröberg: Finansdoldisen Lars Förberg kommer ut med djup och stil
