Här är han, arbetaren bland alla kulturpersonligheter, högre tjänstemän och direktörer i årets sommarpratserie. Kim Söderström är armeraren från Falun som varit med att bygga Öresundsbron, men i 18 år jobbat fackligt på heltid.
Hans verklighet är byggkris och oseriösa entreprenörer – och 18 av hans kolleger dog på jobbet i fjol, den högsta siffran på tio år. Avstampet för hans program är hissolyckan i Sundbyberg i december i fjol, då fem byggarbetare avled.
Dödsolyckorna drabbar byggnadsbranschen värst, men mest blir de bara ”notiser”, och Kim Söderström undrar retoriskt hur det hade varit om 18 advokater, politiker eller kärnfysiker dött på jobbet under ett år?
Hans finska föräldrar flydde utsugande arbetsgivare och låga löner och hamnade i Södertälje där de fick bra betalt, fick gå med i facket och erbjöds bra boende. 50 år senare har klockan delvis vridits tillbaka, menar Söderström.
Han tycker inte alls det är omodernt eller svårt att prata klass, inte när hans egen mamma inte kunde jobba fram till pensionen för att hon hade slitit ut sig
Iklädd skyddsväst och röd hjälm från Byggnads tar han oss med ute på byggen där arbetarna sover på skitiga madrasser i slitna baracker och inte vågar protestera mot dålig skyddsutrustning eller dumpade löner.
Det är en vardag där ett stort svenskt företag vinner ett anbud, säljer det till ett mindre svenskt företag, som säljer det till ett polskt, som säljer till ett lettiskt, som säljer till ett ukrainskt…
”Varje företag vill tjäna pengar, längt ner finns den som gör själva jobbet. För mig är det självklart att dessa långa leverantörskedjor är farliga för säkerheten.”
Kim Söderströms Sommarprat är en samhällsanalys från vänster med ord som arbetsköpare, kapitalism och utbytbara arbetare. Han tycker inte alls det är omodernt eller svårt att prata klass, inte när hans egen mamma inte kunde jobba fram till pensionen för att hon hade slitit ut sig.
Han hade utlovat ”skev musik”, men där platsar väl ändå inte Mando Diao och Kent?Snarare är väl låtlistan agitatorisk – med ”Hanna från Arlöv”, ”Joe Hill” och ”Strejkvisa från Pajala”. Men OK, det är inte särskilt vanligt att radion spelar den gamla rapgruppen Labyrint eller americanagruppen Baskery.
Läs fler kommentarer till årets Sommar i P1-program:
Matilda E Hanson: Cecilia Uddén behöver ingen triggervarning
Sandra Stiskalo: Ukons Sommarprat får mig att undra vad vi håller på med – som art
Niklas Wahllöf: Kristian Matsson vill tacka musiken – och Dalarna
