1960. Richard Nixon (republikan) – John F Kennedy (demokrat)

Detta var den första presidentvalsdebatt som sändes på tv över hela USA, och den betraktas som förödande för Nixon som då var sittande vicepresident.

Nixon, som vägrade låta sig sminkas, såg trött och sliten ut, med märkbar skäggstubb. Den fyra år yngre Kennedy – välsminkad och solbränd – framstod som ung och energisk.

Synintrycket kom alltså att dominera eftermälet, mer än vad kandidaterna faktiskt sade under debatten. En majoritet av dem som följde debatten på radio tyckte att Nixon vann, tv-tittarna tyckte tvärtom.

Resultatet: Kennedy vann. Han tillträder i januari 1961 men mördas i november 1963.

1984. Ronald Reagan (rep) – Walter Mondale (dem)

Från denna debatt finns kanske en lärdom för Trump, som om han vinner kommer att bli USA:s äldste president någonsin.

Detta rekord hölls 1984 av Reagan, som var 73 när han ställde upp för omval. Mondale var 56. Den charmige före detta Hollywoodstjärnan och presidenten valde att angripa åldersproblemet med humor:

– Jag vill slå fast att jag inte kommer att göra ålder till en huvudfråga i min kampanj. Jag kommer inte att försöka utnyttja min motståndares ungdom och bristande erfarenhet för politiska syften.

Resultatet: Reagan vann och återvaldes.

1988. George HW Bush (rep) – Michael Dukakis (dem)

Demokraten Dukakis attackerades under valkampanjen för att tillhöra en ”liberal elit” utan kontakt med vanligt folk – inte olikt Trumpkampanjens angrepp på Harris i dag.

Under debatten frågade moderatorn om Dukakis skulle stödja dödsstraff för en person som hade våldtagit och mördat hans fru.

– Nej, svarade kandidaten och fortsatte med att tala om hur ineffektivt dödsstraffet är och att han alltid varit emot det.

För amerikanska tv-tittare framstod han som kylig och intellektuell.

Resultatet: George HW Bush vann. Han sitter en period som president.

1992. George HW Bush (rep) – Bill Clinton (dem) – Ross Perot (oberoende)

Fyra år senare mötte Bush, då impopulär på grund av den dåliga ekonomin, helt andra motståndare. Bill Clinton var en ung, okänd guvernör i Arkansas och Ross Perot en stormrik affärsman.

Den andra av fyra debatter mellan kandidaterna är ihågkommen inte för smarta repliker, utan för en kort episod som skadade president Bush.

När han fick en fråga om statsskulden sågs han titta ner på sitt armbandsur. Det gav intrycket att han ansåg sig för viktig och fin för att debattera, att han var uttråkad.

Bush kommenterade detta långt efteråt: ”ja, kanske var det därför jag gjorde det – ‘bara 10 minuter mer av den här skiten’”.

Resultatet: Clinton vann och satt två perioder.

2016. Hillary Clinton (rem) – Donald Trump (Rep)

Trumps inträde på den politiska scenen medförde helt nya förutsättningar för debatterna. Han kallade Clinton, tidigare USA:s första dam, senator och utrikesminister, för ”en otäck kvinna” och sade under debatterna att hon skulle hamna i fängelse.

Men det kanske mest minnesvärda var Trumps beteende under den andra av tre debatter. Medan Clinton svarade på frågor från åhörare smög han upp alldeles bakom henne med bister min, som för att skrämmas.

Clinton har senare sagt att det fick henne ur balans. Men de flesta tv-tittare ansåg att hon vann debatten.

Resultatet: Trump vann valet 2016. Fyra år senare förlorade han.

2024. Joe Biden (dem) – Donald Trump (rep)

Det här var debatten som skulle rädda president Bidens kandidatur. I stället blev den orsaken till att han motvilligt drog sig ur valkampanjen en månad senare.

Bidens höga ålder, 81, hade länge setts som en fördel för den tre år yngre men betydligt vitalare Trump. Ändå envisades presidenten med att ställa upp för återval.

Väl på debattscenen misslyckades Biden totalt med att framstå som energisk och fokuserad. Hans rörelsemönster var stelt, han tappade tråden upprepade gånger och verkade vid flera tillfällen knappt veta vad han talade om.

En stor majoritet ansåg att Trump vann debatten. Även en liberal tidning som Los Angeles Times skrev: ”Trump vann inte, men Biden förlorade”.

Under veckorna efter debatten ökade pressen på presidenten, även från tunga demokrater som förra talmannen Nancy Pelosi. Till sist, den 21 juli, drog han tillbaka sin kandidatur, ”för partiets och landets bästa”.

Läs mer:

Trumps musikbråk – här är alla artister som krävt att han slutar spela deras musik

De kritiserade Trump – sedan blev ingenting sig likt

Share.
Exit mobile version