Som ett lämmeltåg, bärande på datorer och kartonger, lämnade journalister från ledande medier USA:s försvarshögkvarter Pentagon i mitten av oktober.
Uttåget var en konsekvens av de nya pressregler som införts, och som över 30 mediehus vägrat skriva på. Den nya policyn innebär bland annat att journalister kan klassas som ”säkerhetsrisker” om de avslöjar sekretessbelagda – men även andra – uppgifter utan Pentagons godkännande.
Bland de som vägrade skriva under pressreglerna finns medier som annars förknippas med president Donald Trump, som Fox News och Newsmax. Kort därefter fylldes dock mediecentret i Pentagon upp igen av journalister från högerkantsmedier och influerare, som i flera fall spridit konspirationsteorier.
Beskedet från krigsdepartementet är bara ett i raden av exempel på hur pressfriheten inskränkts i USA den senaste tiden. En utveckling som många organisationer och bedömare varnar för.
– Läget för journalister i USA är, för att uttrycka det milt, väldigt problematiskt. Och då använder jag mig verkligen av diplomatiska ordalag, säger Erik Larsson, talesperson för svenska Reportrar utan gränser.
Henrik Örnebring, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet, är inne på samma spår.
– Journalister blir mer och mer utestängda från statsförvaltningen, säger han. I det här fallet pressar man dem att säga upp ackrediteringen själva, i andra fall ger man inte ackreditering till platser där de normalt varit välkomna.
Ett exempel på det var tidigare i år när nyhetsbyrån AP stängdes ute från Vita huset, efter att de valt att behålla namnet Mexikanska golfen trots att Trump i ett presidentdekret slog fast att bukten ska kallas Amerikanska golfen.
– I stället har man börjat bevilja tillträde för nyhetssajter på högerkanten, eller alternativa medier, som många skulle säga inte följer normala journalistiska procedurer.
Utöver de skärpta pressreglerna vid Pentagon har Trump nyligen kallat det ”olagligt” att rapportera kritiskt om administrationen. Dessutom har han gett sig på medier och journalister i flera rättsfall. En av de mest uppmärksammade stämningarna var den mot CBS:s granskande tv-program ”60 minutes”. Trump menade att redaktionen hade redigerat den demokratiska presidentkandidaten Kamala Harris svar på ett tillrättaläggande vis.
Programmet svarade på kritiken genom att publicera den oklippta versionen, som visade att den demokratiska presidentkandidaten var korrekt citerad. Trots det gick CBS:s moderbolag Paramount i somras med på en juridisk uppgörelse och betalade Trump motsvarande drygt 150 miljoner kronor. Kort efter uppgörelsen godkände den amerikanska kommunikationsmyndigheten FCC den stora affären om en sammanslagning mellan Paramount och Skydance.
FCC:s ordförande Brendan Carr har jämförts med en pitbull och kallats Trumps attackhund. Han tillsattes som chef av presidenten och har setts bära en pin i guld föreställande Donald Trump.
– Vi har sett hur FCC, som ger ut sändningstillstånd, försvårar för journalister på olika sätt, säger Erik Larsson.
Det var också FCC som var inblandat i att Jimmy Kimmels program stoppades tidigare i höstas, efter att talkshowvärden skämtat om högeraktivisten Charlie Kirks mördare.
En som har känt av hur skruvarna dras åt är David Folkenflik. Han har arbetat som journalist i över tre decennier och bevakat medier i 25 år, sedan 2004 för NPR. Och han har själv blivit stämd i sin yrkesroll tre gånger.
– Jag har inte blivit stämd av Trump, men av åtminstone två personer som sympatiserar med honom. Stämningarna är väldigt dyra och tidskrävande för reportrar, eller för deras arbetsgivare. Syftet är att diskreditera medier och ta tid från det journalistiska arbetet, säger David Folkenflik.
Pressen på nyhetsmedier är den största han upplevt under sin tid som journalist.
– Det är, enligt mig, en oöverträffad nivå av påtryckningar från världens mäktigaste person. Samtidigt har FCC öppnat utredningar mot alla de största tv-bolagen i landet, utom Fox.
Amerikaner håller ofta sin konstitution och dess tio tillägg högt, och i det första tillägget skyddas yttrandefriheten och tryckfriheten. Med de politiska påtryckningar som görs mot den fria pressen i dag skulle man kunna tro att lagen är hotad, men det tror inte David Folkenflik. I stället inskränks journalistiken utan att beslutsfattare behöver ändra lagarna.
– Jag skulle säga att presidenten i hög grad försöker dra det första tillägget och yttrandefriheten i smutsen. Jag tror att han vill avskräcka folk från att utöva sina rättigheter och inskränka de rättigheterna genom domstolar och andra metoder. Stämningarna fungerar även när de misslyckas, eftersom de som blir stämda tvingas stanna upp och lägga energi på det juridiska.
Samtidigt säger han att amerikanska medier är hårt ansträngda av det ekonomiska läget. Digitaliseringen och sociala medier har reformerat mediernas finansieringsmodeller i grunden, en fråga som nu accelereras med AI:s intåg.
Utvecklingen har gjort att USA i år sjunkit till plats 57 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. En viktig aspekt av den försämrade placeringen är det indragna statliga stödet till Radio Free Europe och Voice of America, som sänder nyheter i länder med begränsad tillgång till oberoende medier och som enligt Reportrar utan gränser når nästan 400 miljoner människor.
En annan fråga som Reportrar utan gränser reagerat kraftigt på är den om visum för internationella journalister. USA:s departement för inrikes säkerhet har föreslagit att utländska korrespondenter endast ska få visum i 240 dagar – i dag kan man få visum upp till fem år – och för kinesiska journalister ska gränsen vara 90 dagar.
– Man har sagt att det nuvarande systemet skulle utgöra någon sorts säkerhetsrisk, det är vi starkt kritiska mot. När Kina införde liknande regler för fem år sedan protesterade USA och menade att det skulle försvåra för den fria pressen, och det hade man helt rätt i, men nu gör man själv samma sak, säger Erik Larsson.
Men det är inte första gången en amerikansk president kritiserats för sin hållning till medierna. Under demokraten Barack Obamas tid vid makten inleddes flera omtalade juridiska processer mot visselblåsare och statsapparaten gjordes mindre tillgänglig för reportrar.
– Då var det många journalister som sa att så här illa har det aldrig varit, säger Henrik Örnebring.
Samtidigt är läget i dag ett annat än då. Politiker har blivit ännu mindre beroende av traditionella medier och kommunicerar oftare med väljare genom sina egna kanaler, utan att behöva möta kritiska motfrågor.
– Det är en del av den nya högerns politiska identitet att man ska hata journalister. Det kan vi se även i Sverige. Inte sällan kallas journalister för folkets fiender och anklagas för att vara politiskt partiska, trots att forskningen visar att det faktiskt inte är så. Trump och hans försvarsminister Pete Hegseth vet att det mobiliserar väljare att klämma åt journalister, säger Henrik Örnebring.
Med det minskade handlingsutrymmet ökar kraven på de enskilda journalisterna, vilket faktiskt kan ha den positiva effekten att alla faktauppgifter kontrolleras mer noggrant innan publicering. David Folkenflik säger att allt fler använder sig av jurister för att granska material innan stora publiceringar. På NPR har de, efter att en tidigare redaktör anklagat redaktionen för att ha politisk slagsida, infört ett extra lager av redaktionell granskning.
– Jag skulle säga att det varit en fördel att hela tiden ställa frågan om vi gör en rättvis nyhetsvärdering, gör vi för mycket eller för lite av en fråga? Det har skapat en extra eftertänksamhet och omsorg om vad vi gör. Slå hårt när det är motiverat, men slå rättvist och rent.
Samtidigt har journalister generellt blivit mycket mer försiktiga med vad de publicerar i sociala medier, eftersom att man vet att man ständigt granskas av publiken och personer som vill hitta anledningar att diskreditera en. Det har varnats för att det nya medieklimatet gör att journalister självcensurerar sig för att minska risken att bli stämda, men David Folkenflik är tydlig med att de flesta stora nyhetsmedier fortfarande står pall för trycket.
– Det är inte bara vårt jobb, det är kärnan och hjärtat i vårt arbete. Om det innebär att vi måste arbeta hårdare, så måste vi arbeta hårdare. Presidenten ser pressen som sin fiende, men vi jobbar inte så. Vår uppgift är att ställa makten till svars, oavsett vem som sitter vid makten.
Läs mer:
Trump stämmer New York Times på 140 miljarder
Trump stämmer ägaren till Wall Street Journal
