Flera lokalavdelningar inom RFSL över hela Sverige har slutat göra skolbesök på grund av otrygghet, som DN tidigare har rapporterat om. Andra vittnar om ökad intolerans och att föräldrar håller sina barn hemma.
Men hur är det att vara ung hbtqi-person i skolan i dag? Rädda Barnens ungdomsförbund har nyligen släppt rapporten ”Inte för ung för att vara mig själv – Röster om att vara barn och hbtqi” som utgår ifrån den frågan.
Rapporten bygger på gruppmöten som genomförts på flera platser i Sverige med totalt hundra unga personer som identifierar sig som hbtqi.
– Syftet är att ge dessa barn ett utrymme att uttrycka sig själva om sin egen verklighet. För det händer väldigt ofta i dag att man pratar om barnen, men inte med dem. För oss handlar det att ge dem en röst, säger Luna Hedin på Rädda Barnens ungdomsförbund.
I rapporten identifierar barnen skolan som en av platserna där de löper störst risk att utsättas för trakasserier, diskriminering och hat. Flera berättar att det kan bli så illa att de får byta skola.
”Jag är livrädd för att bli mobbad igen”, säger en 15-åring i rapporten.
En annan berättar att det på hans skola fanns en grupp för unga hbtqi-personer men att mötesrummet fick hållas hemligt av oro för hot och hat.
Flera barn berättar att de inte är öppna med hbtqi-identitet, av rädsla för trakasserier.
”Man kommer att bli förtryckt. Man kommer att bli diskriminerad. I vissa fall, är det nästan farligt att vara typ ute”, förklarar en 17-åring.
Barnen säger vidare att de utsatts för hot i sociala medier men också om direkta konfrontationer. En del upplever det som att andra försöker påverka deras identitet genom att skrämmas.
”De mobbar mig för att försöka göra mig straight”, säger en 14-åring.
I slutändan kan det leda till ensamhet och utanförskap.
”Jag är det barnet i klassen som typ ingen pratar med”, berättar en annan 14-åring.
I rapporten ställs barnens berättelser och upplevelser i relation till principer och rättigheter i barnkonventionen. Ett exempel som tas upp är rätten till en uppväxt fri från våld.
– Då pratar vi inte bara om fysiskt våld, utan också om psykiskt och verbalt våld. I princip alla barn vi pratat med har blivit utsatta från någon form av våld, hat eller exkludering, just på grund av sin hbtqi-identitet, säger Luna Hedin.
Ett återkommande tema i barnens berättelser är upplevelser av maktlöshet. De känner sig utelämnade åt vuxna – föräldrar, lärare och politiker – som inte tar dem på allvar eller skyddar dem.
– Många av de berättelserna handlar om andra barn som utövar någon form av våld och det är lätt lägga skulden på dem. Men det är inte barnens fel att hbtqi-hatet ökar, det är vuxenvärlden som bär det ansvaret, säger Luna Hedin.
I rapporten lyfter barnen vikten av att öka kunskapen om hbtqi.
– Det många barn vi pratat med efterfrågar är mer stöd från vuxna. Det kan vara lärare, fritidsledare, men också föräldrar. När barn utsätts för trakasserier och hat så vill man se tydligare agerande och ställningstaganden.




