Det var på Dramaten som Helena Bergströms karriär tog sin början, som ung praktikant under skådespelarutbildningen för snart fyrtio år sedan. Sedan farsen ”Rampfeber” för nästan tio år sedan har hon inte synts på nationalscenen – förrän nu.

– Det är som att cirkeln sluts, säger hon.

Efter en lång tids frånvaro återvänder hon till teatern i en nyskriven pjäs av Alex Schulman, som står för både manus och regi.

Berättelsen i ”Mors dag” bygger på ett barndomsminne från ett morsdagsfirande som gick åt helvete.

– Jag tycker förstås att det är ett sorgligt minne, men jag blir också full i skratt för att det finns mycket komik i det, säger Alex Schulman.

I pjäsen samlas tre vuxna bröder hos sin mamma för att fira mors dag. När de står i köket och bakar en rysk tårta väcks gamla minnen och konflikter till liv. Mamman ligger och sover i rummet intill och undviker firandet.

– Det är en brödrauppgörelse, men också en uppgörelse med mamman.

Helena Bergström spelar mamman, som genom åren varit alkoholiserad och försummat sina söner.

– Det är sällan det dyker upp en så pass komplex roll för kvinnor i min ålder, säger hon.

Alex Schulman menar att Helena Bergström är som klippt och skuren för rollen.

– Hon har skörheten, vreden, men också komedin, den mörka humorn inom sig. Det finns så mycket med henne som jag gillar. Hon är en fantastisk skådespelare.

Modersgestalten är ett återkommande tema i Alex Schulmans verk.

– Hon har fått olika skepnader, men det är i grund och botten samma mamma. Jag har alltid försökt förstå, försonas med och förlåta henne. Men jag har alltid misslyckats. I det här fallet skriver jag ur hennes perspektiv, vilket jag aldrig gjort förut, säger han.

Helena Bergström tror att många kommer att känna igen sig i mamman.

– Karaktären visar hur snett det kan gå och den ångest man bär med sig som förälder. Samtidigt visar den också den enorma kärleken till barnen och känslan av att ha misslyckats som mamma. Därför vill hon inte bli firad.

– I slutet av akt två kanske man inte älskar mamman, men man kanske förstår henne i alla fall, säger Alex Schulman.

Bland de medverkande finns Björn Elgerd, Peter Viitanen och Nils Wetterholm som spelar sönerna, och David Rangborg i rollen som pappan.

Att återvända till Dramaten väcker många minnen från Helena Bergströms första tid på teatern.

– Då fanns en tydlig hierarki som jag var ganska rädd för. Man fick be om att gå på toaletten, och när Ingmar Bergman var i huset hördes nervösa skratt i växeln. Det gav mig halvpanik, säger hon.

Som ung praktikant delade hon scen med namn som Hasse Alfredson, Max von Sydow, Margaretha Krook, Ernst-Hugo Järegård och Lena Nyman.

– Jag fick fantastiska erfarenheter. När jag ser väggarna i dag känns det som att komma hem.

Fakta.Dramatens vårprogram i urval

”Rage” av Milo Rau

Tv-serien ”White Lotus” möter skräckfilmen ”Funny games” i ett nyskrivet framtidsdrama som skildrar den svenska landsbygden under ett dygn. Där råder undantagstillstånd efter en ny regerings tillträde. En del gömmer sig, medan andra jagar. Pjäsen tar avstamp i nationalistiska och fascistiska strömningar som präglar dagens Europa och USA. Regi: Milo Rau.

Premiär 31 januari

”I bomullsfältens ensamhet” av Bernard-Marie Koltès

Handlingen kretsar kring ett laddat samtal mellan en dealer och en kund, som möts på en öde plats. Regissören Staffan Valdemar Holm sätter Lena Endre och Ingela Olsson i centrum för ett psykologiskt spel som utmanar etablerade strukturer och ger plats åt marginaliserade röster. Regi: Staffan Valdemar Holm.

Premiär 28 februari

”Fäbodjäntan” av Amanda Apetrea, Lisen Rosell, Nadja Hjorton, Daniel Åkerström-Steen och Chrisander Brun

Porrfilmen och kultklassikern ”Fäbodjäntan” från 1978 får nytt liv på Dramatens scen. I ett lekfullt möte mellan idyllisk landsbygd och sexuellt explicit innehåll utforskas forntid och samtid, falukorv och nationalism, kropp och begär. Regi: Amanda Apetrea, Lisen Rosell, Nadja Hjorton.

Premiär 6 mars

”Solaris” av Annika Nyman efter Stanislaw Lems roman

På en rymdstation ovanför den gåtfulla planeten Solaris ställs forskare inför oförklarliga fenomen och möten med gestalter ur det förflutna. Under Gustav Englunds regi blir det en berättelse om kärlek, förlust och människans försök att förstå det som inte går att förklara. Regi: Gustav Englund.

Premiär 16 april

Läs mer:

Helena Bergström, 60: ”Det är så mycket jag struntar i numera”

Alex Schulmans ”17 juni” är en gripande terapisession med läkande effekt

Share.
Exit mobile version