I sitt installationstal lovade USA:s 47:e president att göra livet svårare för transpersoner, migranter och miljökämpar. Jämställdhet- och mångfaldssatsningar? Glöm det.
Medan techjättarna armbågar sig fram för att kyssa makthavarens ring, undrar många hur Hollywood kommer att påverkas de kommande fyra åren. Det återstår att se hur motståndskraftig den amerikanska filmbranschen är, men än finns det i alla fall motståndsfickor kvar.
Oscarsjuryn visade ingen beröringsskräck för Ali Abbasis ”The apprentice” utan nominerade såväl Sebastian Stan för hans osmickrande gestaltning av den unge Donald Trump som Jeremy Strong för det giftiga porträttet av Trump-mentorn Roy Cohn.
Att just transmusikalen ”Emilia Pérez” är med och konkurrerar om den finaste Oscarsstatyetten lär inte heller glädja Vita huset. Den magnifika, spanska transkvinnan Karla Sofía Gascón, som gör titelrollen i filmen, är dessutom en av de hetaste kandidaterna i kampen om en statyett för bästa kvinnliga huvudroll.
Att filmen utspelar sig i Mexiko och kretsar kring en drogkartellkung som genomgår en könsbekräftande behandling och kommer ut som en brinnande humanist, adderar ännu mer sälta.
I det här sammanhanget spelar också Edward Bergers påvethriller ”Konklaven” en oväntad roll. Hur ska inte spoilas. Ralph Fiennes rollfigur, kardinal Lawrence, håller hur som helst ett underbart tal i filmen om hur tvivlet är en förutsättning för tron, ett anförande som i sig motiverar en nominering.
Även ”Brutalisten”, nominerad till årets bästa film, understryker de inhumana och ohistoriska dragen i Trumps framtidsvision. Det är svårt att tänka sig en tydligare bild av hur dagens USA står i tacksamhetsskuld till de migranter som flydde ett sönderbombat Europa, förmörkat av Förintelsen. Skådespelarnominerade Adrien Brodys judiska exilarkitekt förkroppsligar just en amerikansk erfarenhet: att söka sin lycka i det nya landet.
Till skillnad från Trump har drömfabriken än så länge inte gett upp hoppet om den amerikanska drömmen.
Läs mer om film- och tv i DN och fler texter av Helena Lindblad
