Några månader innan Annie Ernaux utsågs till Frankrikes första kvinnliga Nobelpristagare i litteratur hösten 2022 kom ”Den unge mannen” ut. En kondenserad kortroman som återkallar hennes förhållande med en trettio år yngre man på 90-talet. Rått och frispråkigt beskriver hon deras sexliv, hans svartsjuka, hur hon introducerar honom i kulturlivet och inte minst killens fattiga liv, dåliga bordsskick och enkla nöjen som fotboll.
När boken kom ut bad Ernaux bestämt medierna att inte efterforska hennes dåvarande unge älskares identitet. Nu träder han fram, en i dag 55-årig författare och litteraturforskare vid namn Philippe Vilain. I en nyutkommen bok med den talande titeln ”Mauvais élève” (En dålig elev) ger han sin version av förhållandet.
Vilain skriver in sin relation till Ernaux i en lång rad av åldersvarierade romanser i den franska litteraturhistorien. George Sand, Colette, Marguerite Yourcenar, Simone de Beauvoir och Marguerite Duras levde alla under vissa perioder med unga män. För Vilain är den forna kärleksrelationen komplex. Han beundrar fortfarande hennes författarskap, men har samlat på sig en hel del vrede mot sin gamla partner, som nu får luft i metoovågens spår.
Till Annie Ernaux försvar kan man säga att hon verkligen inte själv undviker den transaktionella aspekten i ”Den unge mannen”
I en intervju i tidningen L’Express skräder han inte orden. ”Den unge mannen” är kanske inte direkt lögnaktig men däremot mycket nedlåtande och ensidig, tycker han. ”Hon beskriver mig som ’un plouc’ (ungefär tönt, eller ignorant lantis)”, säger Vilain argt och menar att Ernaux medvetet uteslutit en massa information om honom. Kanske framför allt det faktum att Vilain redan var en etablerad litteraturstudent med stort intresse för bland annat Marguerite Duras när de två hade sin första dejt på övre våningen på Café de Flore i Paris.
Till Annie Ernauxs försvar kan man säga att hon verkligen inte själv undviker den transaktionella aspekten i ”Den unge mannen” när hon frankt skriver:
”Vårt förhållande kunde betraktas ur ett utbytesperspektiv. Han gav mig njutning och han fick mig att återuppleva det som jag aldrig hade föreställt mig att jag skulle få återuppleva. Att jag bjöd honom på resor, att jag såg till att han slapp söka ett arbete som skulle ha gjort honom mindre tillgänglig för mig föreföll vara en rättvis uppgörelse, en schyst överenskommelse, särskilt som det var jag som bestämde reglerna för den. Jag befann mig i härskande ställning och använde vapnen som ingick i en härskarmakt jag emellertid visste var bräcklig i ett kärleksförhållande.”
Även om ”Mauvais élève” inte skildrar övergrepp mot minderåriga som till exempel Vanessa Springoras ”Samtycket” – Vilain var i 20-årsåldern när han levde med Ernaux – ger hans bok ett minst sagt intressant perspektiv på de skeva maktrelationer som den franska metoovågen fortsätter belysa. Det vill säga, det är ingen större skillnad om det är en man eller en kvinna som använder sin status och sina pengar för att i någon mån köpa sig relationer med unga kroppar.
Läs fler artiklar av Helena Lindblad och läs mer om böcker
