Darriga lemmar, struttiga steg, en krånglande vänsterhand, en handstil som blir alltmer oläslig… Och så den obönhörliga domen i läkarens rum: Parkinsons sjukdom.
Augustprisade författaren Majgull Axelsson har tidigare talat om sin sjukdom i intervjuer. Men som den skickliga gestaltare hon är (författare har ofta ett kraftigt försprång i sådana här sammanhang) lyckas hon effektivt levandegöra det nya livet med den obotliga diagnosen. Ångestfyllt visst, men inget som hon inte tar sig an med konstruktiv energi. Scenen hon målar upp där hon lyckligt dansar fridans med andra Parkinsonpatienter till Vaya con dios ”Nah Neh Nah” är – obetalbar.
Majgull Axelsson är på sitt sätt sommarpratarnas egen Pollyanna, de gamla flickbokshjältinnornas främsta optimistkonsult. Det är nästan lite provocerande med den förnöjsamhet som färgar en stor del av hennes privata livsberättelse. Får man verkligen, med trovärdighet, anse att 80 verkar toppen och att det är då man är som mest lycklig? (Hon har ett par år kvar, men ser fram emot årsdagen med imponerande förtröstan).
Tja, varför inte? Det är kanske det enda funktionella sättet att hantera ett dokumentärt färgat författarskap som så ofta rört sig i mörkret. Tänk genombrottsromanen ”Aprilhäxan” från 1997 (om att leva med ett svårt funktionshinder”), den fasansfulla ”Rosario är död” (om sexuellt våld mot prostituerade barn i Filippinerna) och inte minsta hennes senaste ”Svalors flykt” som är färgad av mordet på Lilla Hjärtat, den utsatta flicka som togs från sitt familjehem och sen plågades till döds av sina biologiska föräldrar. Addera en livslång vrede över att kvinnor – flera i Axelssons egen familj och släkt – blivit ofrivilligt gravida och fått sina liv förminskade eftersom det inte fanns någon fri abort.
Ska man orka fortsätta vara arg och ägna sig åt så mycket feel bad så kanske man måste vara just lite förnöjsam själv? Den rörande, sökande avslutningen bryter dessutom udden av käckheten. Sällan har Leonard Cohens fyrtiotalistälskling ”Hallelujah” passat så bra. Och ja, det är ju alltid bättre att fylla 80 än att inte göra det. Jag ska fullt ut anamma din attityd, Majgull.
Läs om tidigare Sommarpratare här:
Jens ”Jeb” Bergensten: Spelutvecklare med föredömligt sommarprogram
Nathalie ”Cleo” Missaoui: Smärtan i rösten får mig att höra Cleo med nya öron
Johanna Hövenmark: När Petra Malm berättar om livet i fält bränner det till
