Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
I en tid där den repressiva politiken tar sig allt grövre uttryck och rättsosäkra lagar fattas av riksdagen på löpande band undrar man hur långt det kan gå. Vad händer med det öppna humana Sverige?
Humanitetens och rättsstatens gräns passerades med råge häromdagen när prästen Hans Ucko fick beskedet att han inte längre är svensk medborgare. Hans Ucko är välkänd för oss i Svenska kyrkan som är intresserade av religionsdialog och ekumenik. Han har i decennier varit en ledande röst för den kristna humanismen och internationella solidariteten. Han är präst i Svenska kyrkan och har arbetat för Kyrkornas Världsråd. Nu, i en ålder av 80 år, får han veta att han inte längre är svensk.
Hur är detta möjligt?
Han tackade ja och såg det som en ’mitsva’, en religiös handling att stå vid sin fars sida
Hans Ucko föddes i Lund av judiska föräldrar. Fadern var född i Tyskland men tvingades fly 1938 på grund av judeförföljelserna. Nazisterna fråntog fadern hans tyska medborgarskap. Han kom som statslös till Sverige. Sonen Hans kom till världen 1946. Han har i hela sitt liv varit svensk.
På 1990-talet kom den tyska staten på att man ville gottgöra sin skuld till de tyska judar som tvingats fly under naziregimen. Med ”Wiedergutmachung”-ordningen erbjöds de tyska judar som fanns utomlands att återfå sitt tyska medborgarskap som ett slags skadestånd. Uckos far var då död sedan tio år, men sonen Hans erbjöds bli tysk medborgare. Han tackade ja och såg det som en ”mitsva”, en religiös handling att stå vid sin fars sida. En solidaritetsgest som skulle visa sig stå honom dyrt.
Hans Ucko har som alla andra svenskar förnyat sitt pass regelbundet. Plötsligt i april 2025 när han ska förnya passet får han frågan om sitt dubbla medborgarskap. Ucko svarar att han också är tysk medborgare sen 1994.
Jag är svensk, hävdar Ucko. Nej det är du inte alls, svarar Migrationsverket.
Passpolisen påpekar då att vid den tidpunkten hade man ingen rätt till dubbelt medborgarskap. Om man antog ett annat medborgaskap förlorade man automatiskt sitt svenska medborgarskap. Det hela anmäls till Migrationsverket som konstaterar att Hans Ucko sedan 1994 inte varit svensk medborgare.
”Du förlorade ditt svenska medborgarskap den 20 september 1994 då du förvärvade ditt tyska medborgarskap. Det finns inget som tyder på att du har återfått svenskt medborgarskap efter det”, skriver Migrationsverket.
Vänta nu. Hans Ucko har vid upprepade tillfällen förnyat sitt svenska pass och i andra kontakter med svenska myndigheter betraktats som svensk medborgare. Han är född i Sverige, har röstat i Sverige, bott i Sverige, utbildat sig och arbetat i Sverige. Han har starka familjeband och vänskapsband till Sverige.
Jag är svensk, hävdar Ucko.
Nej det är du inte alls, svarar Migrationsverket. Och Migrationsdomstolen håller med.
”Att Hans Ucko bland annat beviljats svenska passhandlingar och uppfattats som svensk medborgare i kontakt med svenska myndigheter utgör inte beslut genom vilka han förvärvat eller behållit sitt svenska medborgarskap”, står det i domen.
Överklagandet avslås.
Den repressiva kulturen färgar enskilda tjänstemän som vill göra rätt till varje pris fast det blir så fel
Läs domen igen.
Svenska staten kan alltså med automatik frånta en medborgare medborgarskapet utan att informera honom om detta och sedan ändå fortsätta att ge honom svenskt pass fast det egentligen inte gäller? Och nu 30 år efteråt säga: Passet gäller inte. Du är inte svensk och har inte varit det sen 1994.
Att Sverige numera, sedan 2001, tillåter dubbelt medborgarskap spelar visst ingen roll. Hur kan det bli så här?
Det värsta är att jag inte är så förvånad. Den politiska kultur som har frodats på senare år där man hellre dömer än friar, hellre skickar ut än tar emot och gärna säger ”Du är inte svensk” gör något med hela samhället. Den repressiva kulturen färgar enskilda tjänstemän som vill göra rätt till varje pris fast det blir så fel.
Migrationsdomstolens dom kom den 4 juni. Hans Ucko har nu svart på vitt att han inte är svensk. Om han får rösta i höstens val vet jag inte. Att söka medborgarskap utan några som helst asylskäl blir väl svårt i dag.
En sak är säker: Sverige är inte längre den rättssäkra och humana stat jag trott på.
Vi är farligt nära det som Hanna Arendt beskrev i ”Den banala ondskan”, när lydnaden går före förnuftet. När människor upphör att tänka blir det inhumana möjligt.
Helle Klein
Direktor för Sigtunastiftelsen och präst i Svenska kyrkan




