Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
När jag nyligen läste kollegan Herr B:s kåseri om sin kärlek till Italien kom jag att tänka på en teckning av två kvinnor. Man ser snöslask och i bakgrunden några lyftkranar, till synes gravt deprimerade av vädret. Den ena kvinnan står med en varmkorv i handen och ett mycket optimistiskt leende:
”Reykjavik! Vilken vacker stad”, säger hon. ”Är du inte glad att vi inte åkte till Spanien?”
Väninnan är … lika glad som om hon åkt på semester till sin egen arkebusering.
Och ja: Bilden föreställer egentligen mig och min fru. Herr B:s besatthet av Italien motsvaras av att Island är en av två platser i världen där jag känner att här, här är jag hemma.
Men det är en kärv kärlek. ”Ej skapt för lek, men nappatag/en käresta för mogna män”, som Elmer Diktonius beskrev hösten. En gång startade jag en bilfärd i juli och plötsligt var det februari och jag var nära att sladda nedför ett isigt stup. Aldrig har jag så tydligt känt budskapet ”Velkominn til Íslands”.
Herr B saknar undersköna 1200-talskloster, espressobarer och nunnor i Fiat. Jag går här i vardagen och tänker med längtan på gistna hustak av korrugerad plåt, horisontell blötsnö, en grammatik som bara tycks bestå av 900-åriga undantag och godis i form av torkad kolja – ”det sundaste (och godaste) som går att få, rikt på omega-3 och protein”, som reklamen säger.
Herr B ger ut storsäljande reseböcker och guidar DN-läsare på grappadoftande Italienturer, säkert i uppknäppt linneskjorta. Jag skrev en roman om Island, den sålde cirka 23 ex och ingen har någonsin erbjudit mig att bli guide till vare sig lavafält, nedlagda fiskfabriker eller smältande glaciärer.
Men känslan att gå i eftermiddagsskymningen uppför Reykjavikgatan Skólavörðustígur med hopp om öl och någon ranglig köttsoppa, och luften känns som Fisherman’s friend och jag vet att i morgon, då sätter jag mig i hyrbilen och kör norrut (om inte en ny yster snöstorm sätter stopp) – den byter jag inte mot all solig espresso i världen.
Läs fler kåserier, till exempel Helmerson om att ”ett rätt barn” inte är fel.




