Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

Det är 1988, och jag hör The Pogues för första gången på en fest. Det är som att träffas i huvudet av ett irländskt dragspel som någon tappat från fjärde våningen. ”Twenty fucking five to one, me gambling days are done…” Jag ser att låten heter ”Bottle of smoke” och köper nästa dag albumet där den är låt tre.

Sången efter är långsammare, en duett som utspelas på julafton, och jag skrattar åt att det är den första jullåt jag hört som innehåller textraden ”Happy Christmas, your arse, I pray God it’s our last”.

Den är också bra, men det finns flera som är bättre. The Pogues har musiksatt mitt liv. I våras såg jag dem igen, på Brixton Academy i London. Låten med den svarta jultexten spelades inte.

Men nu går det inte att öppna dörren och ta en snabbtitt på december utan att någon affär, buss, lägenhet eller bordercollie vevar ”Fairytale of New York”. Den brukar kallas för världens bästa jullåt av människor som vill visa att de har bättre smak än lallare som gillar ”Last Christmas”. Varje år bråkar någon ny prussiluska om texten – ”han sa faggot!!!” – varje år kommer någon ny version där nya stjärnögda artister bara känner att de måste välsigna julen genom att tolka just denna låt.

Och jodå: The Pogues själva meddelade nyss att de släpper en ny version. ”Vi hittade den i Pogues-valvet … en perfekt inkapsling av hur Pogues lät i vår guldålder – råa, furiösa, ömma och passionerade.”

”Hittade me bollix”, hade en valfri grisbonde från Cork kunnat svara. Den låter exakt som den gamla men med publik. Tjänar ni inte redan tillräckligt med pengar på denna idisslade ljumma julskinka?

För två år sedan dog Shane MacGowan, mannen bakom låten, av leverne. På hans begravning spelades den och spontandans utbröt framför altaret i den katolska irländska kyrkan. Det är bland det vackraste jag sett och den versionen av ”Fairytale of New York” är allt världen behöver.

De hade gott kunnat begrava ”världens bästa jullåt” också, där och då, invid Shane i kyrkan i Tipperary.

Läs fler kåserier, till exempel Helmerson om varför cockney är tufft men svengelska töntigt.

Share.
Exit mobile version