Minns ni ert första möte med internet? När ni öppnade luckan till kapseln och osäkert lät er flöda ut i rymden?
För mig var det en kurs, inte långt efter den 25 januari 1995. Jag vet för att jag, i något primitivt brittiskt fotbollsforum och till ljudet av harkligt modem, ställde denna fråga: ”Vad sa egentligen Matthew Simmons till Eric Cantona?”
Simmons var Crystal Palace-supportern som hånade Manchester Uniteds franska ärkeikon på arenan Selhurst Park. Så ivrig var han att få något sagt att han rusade ner elva bänkrader. Och belönades med Cantonas berömda kung fu-spark.
Jag fick aldrig någon respons och stärktes i min uppfattning att det där internet, det är bara en fluga.
I dagarna är det ett år sedan en annan fotbollsfråga ställdes, i en brittisk Facebookgrupp om 70-talsfotboll. Ursprunget var en ikonisk bild från huliganismens guldålder. En ung brittisk supporter leds bort från läktaren av polis. Ur hans näsrot, mycket nära ögat, sticker en dartpil. ”Vad minns ni från ståplatslivet?” lyder frågan.
Svaren är så nostalgiskt vackra att det skulle krävas 90 kåserier plus tillägg för att analysera dem alla. ”Undrar om killen fortfarande lever. Kanske är han med i denna grupp?” skriver någon.
Och vad händer? Ett svar ekar över decennierna: ”Det gör jag, tack för att du frågar. Och jag är med i gruppen”. Ja, där är han. Den kaxiga, John McEnroe-liknande killen med pilen dinglande under 70-talsfrisyren har numera både mage och barnbarn – och han är fortfarande matchvärd åt sitt älskade Manchester United.
Många år senare fick jag veta vad som provocerat Eric Cantona till den grad. Det var inte mer minnesvärt än ”Fuck off back to France, you French bastard”.
I gruppen med ståplatsminnen från 70-talet suckar någon en oöversättbar, mer poetisk sanning om tiden: ”We were all young bellends showing off”.
Läs fler kåserier av Helmerson, till exempel om presskonferensen då Lars Norén alldeles tappade fattningen
