Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Den som klagar på sommarens väder brukar alltid nämna två fenomen: kyla och regn. På senare tid har hetta tillkommit.
Ett väder tycker jag kommer för billigt undan: vinden.
Det finns många poetiska omskrivningar av detta fenomen.
”Han bjuder, fastän mänska blott, sitt trots mot regn och vind, som tumla om i rymden”, skrev Shakespeare i ”Kung Lear”.
”And the birds were whistling in the trees, where the wind was gently laughing”, kontrade Shane MacGowan.
Ett av mina favoritstycken i Bibeln, 1 Kungaboken, tar också upp detta väder: Elia väntar i sin grotta, men icke är Herren i stormen, jordbävningen eller elden. Men: ”Efter elden kom ljudet av en sakta susning. Så snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.”
Men vinden är mycket sällan vår vän. Det finns ett klipp från en station på någon av polerna: En forskare vinkar med sig filmaren och öppnar dörren. Utanför råder en vägg av väder. Snöstormen är så intensiv att om man varit fastspikad i isen hade kläderna och kanske skinnet blåst av.
Den goda nyheten är att vi människor numera har skaffat en livsstil som visat sig kunna påverka vinden
Ofta beter sig vinden som en knökfull huligan på en bar. ”AAAURGH, vafan är det här för jämra bord, FLYTTA på dig!” – och så kastar han bordet i väggen, alla glas splittras nära någons huvud och maten sprids över ett sällskap som bara ville diskutera Seneca i lugn och ro.
Och lika ofta: som urtypen av värsta sortens diva. Särskilt är detta korsdragets kännetecken. ”HALLÅÅÅ i stugan, här kommer lilla jag, men vad är det HÄR för löjlig pappershög som någon sorterat, titta hur roligt det ser ut när jag kastar dem omkring mig, hahaha!, finns ingen kir royale i huset?”
Värst är vinden kanske ändå när den har fräckheten att uppträda som vår personliga tränare. Ursäkta och förlåt, men jag vill bara cykla över den här bron, kan jag inte få göra det utan att du hela tiden håller mig tillbaka exakt så retfullt hårt att jag inte vill kliva av cykeln men att varje meter ändå blir en pina?
Den goda nyheten är att vi människor numera har skaffat en livsstil som visat sig kunna påverka vinden. Den dåliga är att de flesta experter verkar helt överens om att vi bara kommer att göra den värre.
Läs mer:
Helmersons förra: Vi tömmer mitt barndomshem. En sak räddar jag i sista sekund.
Veckans mest lästa kåseri – Lillebror om att svenskarnas alltid säger hans förnamn.
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
