Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Beslutet skrämmer många utländska företag som transporterar venezuelansk olja till bland annat Kina. Cirka 30 fartyg finns nu på USA:s sanktionslista och kan beslagtas om de närmar sig eller lämnar Venezuela. Detta utgör ett hårt bakslag för Maduro som är fullständigt beroende av oljeintäkterna. Över 90 procent av Venezuelas exportintäkter kommer från oljan, som även är den främsta källan till stabil valuta som amerikanska dollar. Utan hårdvaluta kan regimen inte köpa de vapen och den övervakningsutrustning som behövs för att hålla befolkningen i schack.
Trump har dessutom skärpt retoriken. I går triumferade han på sociala medier och skrev att Venezuela är ”helt omringat av den största armada som någonsin samlats i Sydamerika”. Han tillade att flottan ”skulle bli ännu större” och bli ”något som ingen någonsin sett förut”. Det råder ingen tvekan om att Trump är inställd på att pressa Maduros regim till att falla, men än det kanske inte dags för en invasion.
När oljeexporten upphör spelar det ingen roll att Venezuela sitter på världens största kända oljereserver. Eftersom all olja transporteras med tankrar kommer intäktsflödet långsamt men säkert att upphöra, vilket kommer att leda till en brist på kapital som regimen behöver för att behålla generalernas lojalitet. Om militären inte får sina privilegier finns risken att den vänder på klacken och tackar ja till den belöning på en halv miljard kronor som Trump erbjudit dem som kan gripa och föra Maduro ut ur landet.
Under den värsta livsmedelskrisen för åtta år sedan försökte Maduro få medborgarna på gott humör. Han lovade att köpa julskinka från Portugal som skulle delas ut gratis till befolkningen, men det portugisiska företaget krävde förskottsbetalning. När Maduro inte kunde lämna någon sådan utbröt en diplomatisk dispyt som medier döpte till ”la guerra del jamón”, skinkkriget. Om inte regimen lyckas sälja mer olja inför jul kanske inte ens generalerna får någon julskinka i år. Det kommer inte att uppskattas av deras familjer. Om det vill sig illa kan uteblivna privilegier utmynna i ett riktigt ”skinkkrig” och bli Maduros fall.
Regimens problem med generalerna förvärras av att det blivit allt svårare att smuggla colombianskt kokain via venezuelanska hamnar. En del av generalerna är involverade i den verksamheten och har nu tappat en viktig inkomstkälla. Sedan september har USA bombat över ett 20-tal så kallade knarkbåtar i Karibiska havet, vilket kraftigt försvårat smugglingen.
När det gäller vapenmakt är Venezuela också helt och hållet beroende av oljepengarna. Alla flygplan, helikoptrar och missilstationer är ryska. Utan medel för underhåll och reservdelar kommer det bli enkelt för USA att bomba strategiskt viktiga platser i landet. Uteblivna oljeinkomster gör också att regimen inte kan betala den iranska säkerhetstjänsten som hjälper till att övervaka USA:s närvaro i Karibien.
Trumps mål är inte enbart Maduros fall – han vill komma åt Venezuelas olja. Under ett framträdande för republikaner i North Carolina för två år sedan uttryckte han ånger över att han inte invaderade Venezuela under sin första mandatperiod.
– När jag lämnade presidentskapet var Venezuela redo att kollapsa. Vi skulle ha tagit över det, vi skulle ha fått all den oljan, som ligger precis intill oss, sade han.
Läs mer:
Trump beordrar Venezuela-blockad




