Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det finns en anledning. Den okontrollerade migrationen har fått den chilenska republiken att ställas inför en våldsvåg som landet inte upplevt sedan diktaturen. Från att ha varit den bästa eleven i klassen har Latinamerikas mönsterstat blivit offer för kriminella gäng. Framför allt rör det sig om det venezuelanska gänget Tren de Aragua som finns på USA:s terrorlista.
En del av rädslan som byggts upp kring migrationen är skapad av ytterhögerkandidaten José Antonio Kast, men det finns också statistik som visar att den organiserade brottsligheten har ökat de senaste åren.
Den sittande presidenten, den 39-årige vänsterpolitikern Gabriel Boric, har inte lyckats tämja oron i landet. Trots att han hade ett starkt stöd och skänkte hopp om att få ordning på Chile har hans mandatperiod varit en besvikelse får många.
– Den nuvarande regeringen är kanske den sämsta i Chiles demokratiska historia, sade Kast efter den första valomgången i söndags.
Så dålig har inte Boric varit, men hans migrationspolitik har inte fungerat.
Det är en överdrift. Så dålig har inte Boric varit, men hans migrationspolitik har inte fungerat. Han har satsat på långsiktiga sociala reformer för att komma åt orsakerna till kriminaliteten, medan väljarna har efterfrågat snabba och synliga åtgärder. Under en period tog Boric i med hårdhandskarna och skickade militär till gränsen mot Peru och Bolivia, där många venezuelanska familjer korsar gränsen. Men insatsen räckte inte.
Till slut skärpte han tonen.
– Chile är inte i stånd att ta emot mer okontrollerad migration, sade han i höstas.
Ändå var det inte tillräckligt för att vända opinionen. Hans tänkte efterträdare, kommunistpartiets kandidat Jeanette Jara, fick förvisso 28 procent av rösterna och vann första omgången, men den ultrakonservativa José Antonio Kast kom tätt efter med 24 procent. I och med att de övriga högerkandidaterna tillsammans samlade nästan 45 procent av rösterna står det mer eller mindre klart att Kast kommer kamma hem den avgörande valomgången den 14 december.
I och med att de övriga högerkandidaterna tillsammans samlade nästan 45 procent av rösterna står det mer eller mindre klart att Kast kommer kamma hem den avgörande valomgången.
Få av högerväljarna väntas nämligen rösta på Jeanette Jara, trots att hon också lovat krafttag mot gängen.
– Jag gratulerar Jara och Kast för att ha tagit sig till den andra valomgången. Dialog, respekt och omtanke om Chiles bästa måste råda, sade Boric när de preliminära resultaten offentliggjorts.
Vad som också är till Kasts fördel är att han anses mer trovärdig i lag-och-ordning-frågor. Han vill bygga ett nätverk av säkerhetskameror, diken och barriärer genom tusentals kilometer glest befolkad öken mot Peru och Bolivia. Han lovar att förstärka gränsskyddet med 3 000 militärpoliser som ska ha befogenhet att deportera alla som korsar gränsen utan visum. Gränspolisen ska dessutom få drönare utrustade med värmekameror för att övervaka ökenområdena.
Förslagen tilltalar många. Färre talar om att Kast öppet hyllar Pinochet-diktaturen – en av Latinamerikas mest brutala regimer under 1970- och 80-talen.
– Om Pinochet var vid liv skulle han definitivt rösta på mig, har Kast tidigare sagt.
På många sätt påminner Kast om Brasiliens Bolsonaro. Han hyllar militärdiktaturen och använder sig av religionen för att locka till sig konservativa kvinnor. Han har också en annan förebild. När jag intervjuade honom för några år sedan i Santiago undrade jag om han var Chiles svar på Trump. Kast sken upp.
– Det stämmer, sade han stolt.














