Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det var med illa dold stolthet som jag dröjde mig kvar efter lektionen. Jag hade läst min första vuxenbok på engelska och jag hade förstås kunnat fråga min äldre syrra eller min pappa, som jag lånat boken av. Men nu hade jag riktat in mig på engelskaläraren – jag menar, vad ska man annars ha dem till?
Ordet som förbryllade mig kryllade över sidorna i ”The doll” av Ed McBain. Poliserna i hans fiktionaliserade New York – Steve Carella, Meyer Meyer, Bert Kling – fyllde sina meningar med det. Och hur otroligt det än kan låta var det uppenbarligen i början av 80-talet möjligt för en brådmogen fjortonåring att inte känna till ass.
Internet, kära läsare, är inte bara dåligt.
Därför stod jag där i ett klassrum och mumlade fram min fråga. Jag visste ju vad as betydde, och det gjorde jag klart för läraren, men när det stavades med två s? Så här i efterhand tycker jag att hon hade kunnat hinta om den andra betydelsen. Men hon samlade bara ihop sina stenciler och sa att ”det betyder åsna”.
Efter det blev deckarna ännu mer svårbegripliga. Vad innebär det, till exempel, när en snut får syn på ”en fin liten bit av åsna” på gatan, eller när en brottsling uppmanas att ”kyssa min åsna” efter att ha försökt ”blåsa upp rök i kollegans åsna”? Allra mest svårtolkat var det när man fick veta, ofta i lite viskande ton, att någon ”tar upp det i åsnan”.
Till slut ringde jag en kompis. Han visste hur det låg till, och vi garvade åsnorna av oss åt mitt kunskapshål.
Jag kommer att tänka på detta för att veckans mest animerade diskussion på jobbet handlade om hur asshole skulle översättas. Författaren Richard Ford använde det i en fin text om den amerikanska situationen. Min egen åsikt är glasklar, för mig är arsle en perfekt översättning, bjuder både på baken och idén om en förkastlig människa. Men de yngre delarna av Kulturredaktionen förkastade det som ”ett buskisord”. Vilka rövhål, va?
Det ordet var förresten översättarens förstaval, men också skithög skulle fungera. Precis som skitstövel och kräk och svin och röv. Däremot är ju åsna lite svagt.
Och någonstans här, hur förbannat orolig jag än är över det megalomana praktarslet i Vita huset, bryter ett gott humör fram. För trots alla sina svagsintheter har den rodnande fjortonåringen från Myrsjöskolan i alla fall lyckats med en sak: att få gå till ett jobb där det är en rimligt att, omgiven av smarta människor, utbyta stjärtsynonymer.
Läs mer
Förra Herr B-kåseriet: Regeringens AI har hoppat av, berättar allt
Herr B-klassikern: Därför har jag tatuerat in ”hjäl pmig” på knogarna (2018)
