Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

Anders pappa var brandman och det var en stor sak när han frågade om jag ville följa med till stationen. Men det är inte därför ögonblicket har bränt sig fast. Det handlar om hur han formulerade sig. Att han inte sa: ”Ska du hänga med?” utan ”Ska du hänga ?”

Jag hade aldrig hört något som lät så fel i hela mitt (det medges: korta) liv. Därför tog det ända till nästa skoldag innan jag själv började använda uttrycket. Möjligen hör det till saken att Anders hade en cool läderjacka – samt att hans pappa alltså var brandman.

Jag återvänder till det här ögonblicket varje gång jag får impulsen att rasa över någon nymodighet i språket. Det ger sig, tänker jag, funkar det så blir det kvar, annars sjunker det bara ned i språkets stora glömska. Och det kan också vara skönt. Betänk, kära läsare, vad mycket dumt man sagt!

Jag är alltså i grunden positiv till språkomvandlig. Det är därför ni har sluppit Herr B-rubriker som: ”Bevara oss, dyre Gud, från pronomensammabrottet! Rädda sin och sitt!” eller ”Vadå ’deras egna mamma’? Är hon flera? Eller bara lite egen? Va!?”

Men nu kan jag inte hålla mig. Och den språkkulle jag väljer att dö på är denna: Låt inte ”älskansvärd” och ”älskvärd” flyta i hop! Hmpff! Bara det första betyder värd att älska.

Jag noterade först sammanblandningen i podden Tuttosvenskan (numera: 90MinSvenskan). Där går det, som i alla hel- och halvslutna sällskap, mode i ord och sedan något år är var och varannan fotbollsman ”älskvärd”. Ett ord som alltså, i ordböckerna, betyder ”ytterst vänlig” eller ”som gör ett allmänt behagligt, under inga omständigheter stötande, intryck”. Att poddkillarna menar något annat – nämligen ”älskansvärd” – förstår man till exempel av att mittfältaren Silas Andersen beskrivs som ”älskvärt svinig”.

Sedan dess ser jag samma sammanblandning överallt. Även i DN. Nyligen publicerade vi en recension där det stod ”älskansvärd” i texten, men där det förvandlats till ”älskvärd” i rubriken. Tydligare än så blir det knappast när ett ord byter betydelse.

Spelar då detta någon roll? Javisst! Stor roll! För medan jag har funderat på dessa två vackra ord, med sina fina, glidande betydelser, har jag inte ägnat ett ögonblick åt att världen just nu rör sig mot deras stötande motsatser.

Läs mer

Förra Herr B-kåseriet: Nu är det dags att pensionera ordet senior!

Herr B-klassikern: Jag har ett kort som garanterar total ”Entrance” (2019)

Share.
Exit mobile version