Inför sommar-OS 1924 bestämde sig arrangörerna i Paris för att tänka nytt.
Tidigare hade idrottarna varit inkvarterade i olika delar av värdstäderna. Nu ville IOK-bossen Pierre de Coubertin att alla skulle bo tillsammans.
Utöver mångmiljoninvesteringar i OS-stadion i Colombes byggdes därför också 66 trähus med mellan två och fyra rum vardera i anslutning till arenan. Där fanns även ett postkontor, en kiosk, en frisörsalong, en kemtvätt, en souvenirbutik – ja, det var som en hel by.
Men det var inte gratis. Helpension med tre mål mat om dagen kostade 55 franc (motsvarande cirka 120 kronor i dagens penningvärde), öl och vin inkluderat, skriver Le Parisien.
USA:s delegation valde att bo på ett slott i Rocquencourt. Men en del av de 3 000 övriga idrottarna bodde i ”OS-byn” under spelen.
Britterna tog med sig en egen kock, för de litade inte på den franska maten. Bland dem fanns löparna Harold Abrahams och Eric Liddell, vars framgångar på arenan i Colombes senare skulle inspirera till filmen Triumfens ögonblick (1981).
När DN i förra veckan besökte arenan, som i dag heter Stade Olympique Yves-du-Manoir, var den återigen full av vitklädda britter.
Men sporten var en annan.
– Kom igen, killar! Håll i det här nu!
Alistair Draper står upp och vrålar så att alla i stadion hör.
Hennes son, Jacob Draper, spelar landhockey där nere på planen. Han och de andra britterna är på väg att slå hemmanationen Frankrike, och när slutsignalen går brister det.
– Hemskt! Jag mår helt hemskt! skrattar Alistair Draper medan glädjetårarna rinner.
Några dagar senare tar OS-drömmen slut för familjen Draper, när Storbritannien förlorar i kvartsfinalen mot Indien.
Under torsdagen möter Indiens herrlag Spanien i bronsmatchen. I finalen ställs Tyskland mot Nederländerna.
Damernas final spelas på fredag.
I tv-sändningarna kan några höghus synas vid ena sidan av Stade Olympique Yves-du-Manoir. De är byggda på 1970-talet och liknar vilket miljonprogramsområde som helst.
Men de döljer en hemlighet: där de står fanns en gång idrottshistoriens första OS-by.
Det dryga 60-talet trähus revs kort efter OS i Paris 1924.
Men i årets OS har arrangörernas mål varit att investeringarna ska ge mer långvariga och positiva följder. OS-byn har medvetet förlagts till den invandrartäta förorten Saint-Denis norr om Paris, och ska efter OS förvandlas till bostäder och offentliga servicelokaler.
I Colombes, väster om Paris, har en dryg miljard kronor satsats på att rusta upp den gamla och tidigare rätt förfallna olympiastadion. Nu ska den bli nationalarena för landhockey, och kommunen hoppas på arbetstillfällen och skatteintäkter. Simhallen i förorten har också renoverats för 400 miljoner kronor, och används för träning av OS-simmarna. Den kommer att öppnas för allmänheten nästa år.
– Det här är bra för Colombes. De har byggt nya cykelbanor också. Jag hoppas bara att de lämnar lite plats till en fotbollsplan bredvid arenan, så att ungdomarna här får nånstans att spela, säger 41-årige Simon Ouk.
Han bor i ett av höghusen och har gått ner på en lekplats med sin 5-årige son Leon. En del andra i huset kan se matcherna från balkongen. Men inte Simon Ouk och hans familj.
– Men det är verkligen positivt att området förändras när nya människor kommer hit, säger han.
Fakta.Första OS-byn
I OS 1924 bodde många av idrottarna för första gången tillsammans i en så kallad OS-by. Den var temporär och byggd för att kunna inhysa omkring 3 000 personer, precis intill stadion i Colombes, där invigningen och många av tävlingarna hölls.
Det dröjde dock fram till OS 1932 i Los Angeles innan idén slog igenom på allvar. Då byggdes mer permanenta bostäder som kunde användas efter spelen – ett koncept som blivit vägledande, även om en del av byggnadsprojekten fått hård kritik för att inte vara socialt och miljömässigt hållbara. I år har arrangörerna därför vinnlagt sig om att förlägga OS-byn och en del arenor i utsatta förorter, och investera i bland annat cykelbanor och kollektivtrafik.
Läs mer:
Hettan och stanken knäckte svenskarna i Paris för 100 år sedan
”Vattenpolons Mbappé” på kusinträff – nya OS-arenan en ”gudagåva”
