Scenerna som utspelade sig i Ramallah på Västbanken talade sitt tydliga språk – känslorna svallade. Många grät av glädje över att få återse anhöriga som suttit fängslade i Israel – andra tvingades inse att deras anhöriga antingen direktutvisades till Egypten, Turkiet eller Qatar – eller så var de helt enkelt inte med i någon av de 38 bussarna med fångar som pressade sig fram i den väntande folkmassan.

Den stora majoriteten av dem som släpptes, 1 700 personer, betraktas av människorättsorganisationer och FN som politiska fångar som fängslats på grund av att de på olika sätt uttryckt sina åsikter. De flesta av dem greps efter den 7 oktober, några anklagade för att vara ”stridande”, men att döma av rapporteringen kring dem så har inga formella åtal väckts. Rättssäkerheten kring hanteringen är starkt ifrågasatt.

Bland de 250 säkerhetsfångarna ser läget annorlunda ut. De flesta av dem har dömts till flera livstidsstraff, många av dem bevisligen anslutna till Hamas, Palestinska islamiska jihad eller det socialistiska partiet Fatah. Vissa av dem har suttit fängslade i Israel i mer än två decennier.

Enligt Al Jazeera släpptes 96 av dem fria på Västbanken i Östra Jerusalem och i Gaza i går. Resten, 154 personer, deporterades direkt främst till Egypten. Bland dem fanns dömda mördare, våldtäktsmän och terrorister som funnits skyldiga till att ligga bakom självmordsbombningar och andra attacker. Bland dem som skickades utomlands fanns till exempel Iyad Abu al-Rub, en palestinsk islamisk jihad-kommendant som var ansvarig för tre dödliga självmordsattentat i Shadmot Mechola, Tel Aviv och Hadera under åren 2003–2005.

– De tvingas i exil som ett villkor för frigivning. Israel anser att de utgör ett hot mot staten och tillåter dem inte att leva i de områden man kontrollerar, vilket ju inkluderar hela Palestina. De kan alltså inte återvända hem, säger Aron Lund, Mellanösternanalytiker på FOI.

Han berättar att det är historiskt sett vanligt att palestinier utvisas i samband med fångutväxlingar. Arabländer brukar ställa upp och ta emot dem, antingen som en solidaritetshandling med palestinierna eller för att vinna poäng på att göra lite diplomatisk nytta.

Samtliga fångar plockades upp utanför fängelset Ofer utanför Jerusalem och Ketziot i Negevöknen. Sedan fördes de, via Gaza, till Ramallah på Västbanken i de 38 bussarna som tillhandahölls av Internationella Röda korset, ICRC.

Enligt BBC vittnade många läkare och anhöriga om att fångarna hade utsatts för misshandel, så sent som under de senaste dagarna före frigivningen. Aya Shreiteh från Palestinian Prisoners Club sa att ”deras rättigheter kränkts allvarligt.

Att palestinska fångar torteras i israeliska fängelser har många gånger lyfts, inte minst av människorättsorganisationen Amnesty.

– De flesta fångarna har under det senaste året utsatts för avsiktlig svält och smittorisker. Deras kroppar är svaga av svält och de har utsatts för misshandel, säger Aya Shreiteh till BBC som inte oberoende kunnat verifiera uppgifterna.

Även den palestinska kommissionen för fångar och det palestinska fångförbundet uppgav på måndagen att många fångar, särskilt de från Gaza, visade tydliga tecken på fysisk och psykisk tortyr. Det ska finnas dokumenterade fall av misshandel som skett ända fram till sista stund innan de släpptes, vilket CNN rapporterat.

Den israeliska fängelsemyndigheten har vid upprepade tillfällen förnekat att det förekommer tortyr, tvärtom gör man allt för att ”säkerställa ett korrekt bemötande av de internerade”.

Läs mer:

I två år trodde Amira att henne man var död

Share.
Exit mobile version