DN träffar Holly Humberstone i februari, när hennes turné stannar till i ett iskallt Stockholm. Minusgraderna hindrar inte tre fans från att vänta i den hala backen utanför sceningången till Nalen, där den brittiska indiepopartisten ska spela senare på kvällen. De vill lämna över en rosa presentpåse och turnémanagern lovar att hon kommer snart.
– Jag känner mig så lyckligt lottad som får vara här och ha min egen show i Stockholm. Det är så sjukt. Skandinavien är som ett sagoland, säger Holly Humberstone när hon tar emot i den varmt upplysta logen i katakomberna under Nalen.
Några veckor tidigare påbörjade hon sin turné i Bryssel. Nu är hon och bandet precis framkomna efter en lång bussfärd från Berlin. Trots sin fleråriga scenvana – och att hon spelat på stora arenor som förband åt bland andra Taylor Swift – är hon lite nervös inför kvällen.
– Jag tycker alltid att en mindre publik är läskigare än en stor folkmassa, eftersom man kan se alla, säger hon.
Holly Humberstone växte upp i Grantham i East Midlands och debuterade som 19-åring med den melankoliska, hjärtesorgsna ep:n ”Falling asleep at the wheel”, som fick ett varmt kritikermottagande. Tre år senare, 2022, vann hon ”rising star”-priset på Brit awards, något som tidigare tilldelats artister som Adele och Celeste. Samma år följde hon med som öppningsakt under delar av den före detta Disneystjärnan Olivia Rodrigos turné. Däremellan hann hon släppa sitt första studioalbum ”Paint my bedroom black” (2023).
Holly Humberstones tidiga twenties har med andra ord varit fullspäckade.
– I det här jobbet känner jag att man liksom dras med i en virvelvind och det är spännande, men det är så lätt att glömma bort vem man egentligen är innerst inne, säger hon.
Det senaste året har virvelvinden mojnat, åtminstone lite grann. Hon har installerat sig hemma i London, där hon bor numera, och umgåtts med sina tre systrar.
Och så har hon återvänt till sitt barndomshem för att hjälpa sina föräldrar att flyttpacka, vilket visade sig bli en drabbande resa längs memory lane, en sådan som river upp en direktkanal till uppväxtens känslor och tankar.
I samband med städkaoset återfann hon en massa prylar som hon brukade älska: cd-skivor och filmer som inspirerade henne som barn, anteckningsblock, smycken, gamla balettskor …
– … och ett gammalt smyckeskrin som brukade betyda allt för mig. Det var min mest värdefulla ägodel. Nu är det lite trasigt, men det låg längst bak i min garderob och jag tog fram det och vevade upp det och den lilla ballerinan började snurra, säger Holly Humberstone, spärrar upp ögonen, och återger resten av minnet med full inlevelse:
– Och ljudet som den spelade! Herregud, jag hade inte hört det på flera år. Det låste upp delar av mig som jag hade glömt bort totalt.
Det är delvis i den nostalgiska sinnesstämningen som hon skapat sitt nya album ”Cruel world”, som hon beskriver som ”mer jag än något jag någonsin skrivit”.
– När jag var halvvägs genom låtskrivandet insåg jag att jag skrivit ett gäng låtar som jag var besatt av, säger hon med ett skratt.
På den nya skivan har hon för första gången vågat anamma sådant som hon brukade tycka om som barn. Hon jämför med processen för det förra albumet, ”Paint my bedroom black”.
– Då var jag fortfarande mitt i något slags tonårsångest, när man avvisar allt man brukade gilla som barn, bara för att det inte är coolt. Det känns som jag återerövrar de sakerna på det här albumet.
Den romantiska retroestetiken som omgärdar ”Cruel world” har hon arbetat fram ihop med sin syster. Den genomsyras bland annat av de gamla filmerna hon hittade där hemma, som ”The red shoes” från 1948. Musikvideon till poppiga ”To love somebody” utspelar sig som en förtrollad och obehaglig saga.
– Jag älskar känslan i sådana gamla filmer, hur de är filmade och hur färgerna är så levande. De har en sorts knaprig känsla. Vi ville få det att se ut och kännas så, säger hon.
I samma låt sjunger hon: ”To love somebody / To hurt somebody / To lose somebody / Is to know you’re only human, honey.”
Genom vårt samtal återkommer hon till värdet av det mänskliga, att det är den känslan hon jagar i sitt skapande.
– I en värld där allt känns hårt och fejk och fabricerat vill jag påminna om att vi alla bara är människor och typ … fuck it, helt enkelt.
Fakta.Holly Humberstone
Född: 1999 i Grantham, England.
Bakgrund: Slog igenom med låten ”Deep end” (2020). Har släppt ep:n ”Falling asleep at the wheel” (2022) och debutalbumet ”Paint my bedroom black” (2023).
Aktuell: Med albumet ”Cruel world” som släpps den 10 april.
