Han har just lastat av när han svarar i telefon. Stuart Matthews är en 57-årig lastbilschaufför.
Han gillar Brighton & Hove Albion – och han gillar män.
– Jag tyckte länge att fotbollskulturen verkade våldsam och ointressant. Sedan gick jag på några Brightonmatcher, mest för att flörta med de snygga poliserna. Men jag blev kär i sporten i stället. Nu har jag årskort, säger Stuart Matthews.
Det är det brittiska inrikesdepartementet som har undersökt brottsligheten under förra säsongens alla matcher i den professionella herrfotbollen i England och Wales. Rapporten visar att hatbrott relaterat till sexualitet eller könsidentitet anmäldes under totalt 120 av matcherna.
Fansen till två klubbar sticker ut som extra utsatta: Chelsea och Brighton. Anmälningar om homofobi kom in till polisen under mer än en tredjedel av de lagens matcher.
– På bortamatcher förväntar jag mig alltid homofobi. Det är bäst, så blir jag inte besviken när det händer, säger Stuart Matthews.
En av de värre upplevelserna kom dock på en hemmamatch i våras.
Stuart Matthews var på väg till sin plats på familjeläktaren. Som vanligt hade han regnbågsfärgade detaljer på sina kläder.
– Bakom mig var det en grupp motståndarfans som sjöng: ”What the fuck is that?” Jag vände mig om och det tog några sekunder till jag insåg att de sjöng om mig. De skrek: ”It’s full of fucking gays here.”
För några år sedan startade Stuart Matthews Proud Seagulls, en supporterförening för Brightons hbtq-supportrar. Han menar att mycket ändå har förbättrats de senaste åren. Därför förvånades han över att rapporten presenterade så dyster statistik.
Samtidigt kan det finnas ett stort mörkertal.
Jon Holmes jobbar med kampanjen ”Football v Homophobia”, som vill motverka diskriminering inom fotbollen.
– Det här är bara toppen av isberget. Forskning visar att de flesta som utsätts aldrig anmäler, säger Jon Holmes.
Han ser samtidigt positivt på rapporten.
– Det är dubbla känslor när siffrorna stiger, för det visar att folk ändå har börjat rapportera när sådant här händer. Homofobi under fotbollsmatcher tas på större allvar nu, säger Jon Holmes.
Varför sticker Chelsea och Brighton ut?
– Fotbollskultur handlar mycket om traditioner och stereotyper. Chelsea har varit utsatt för det här länge. Och Brighton är känt som staden med högst andel hbtq-personer i Storbritannien.
För storklubben Chelsea består problemen ofta av att motståndarnas fans sjunger en viss ramsa. Den handlar om ”rent boys”, vilket är brittisk slang för män som säljer sex. Ramsan har funnits sedan 80-talet. Enligt den hbtq-orienterade webbtidningen Pink News började den spridas när en Chelseahuligan på lösa grunder pekades ut som homosexuell av tabloidtidningen The Sun.
Tracy Brown startade Chelseas förening för hbtq-supportrar för åtta år sedan.
– Ett av de stora målen var att bli av med rent boys-ramsan, säger hon på videolänk från London.
De kämpade länge för att ramsan skulle räknas som ett hatbrott mot hbtq-personer i juridisk mening. Så blev det också, 2022. Sedan dess har till exempel en Liverpool-supporter dömts till böter på 500 pund för att ha sjungit ramsan.
Ett till steg framåt kom förra året, när det engelska fotbollsförbundet lade till ramsan på sin lista över supporterbeteenden som kan leda till disciplinära åtgärder. Wolverhampton blev den första klubben att straffas, efter att deras supportrar sjöng ramsan i en match mot Chelsea. De fick böter på 100 000 pund.
Tracy Brown tycker att det är viktigt att homofobin bestraffas hårt. Men hon vill också sprida mer kunskap.
– Vissa verkar tro att vad som helst är tillåtet på fotbollsarenor. Som om det är en plats helt separerad från resten av samhället! Och vi måste sluta kalla de här ramsorna för skämt eller jargong. De är mycket mer än så – de skrämmer bort folk från en sport de älskar, säger hon.
Ingen klubb är immun mot problemen. När Stuart Matthews kallades ”fucking gay” i våras var det, ironiskt nog, inför en match mot just Chelsea.
– Traditionellt har det varit värst med klubbarna från norra England. Lagen från Manchester, Liverpool och Leeds. Men till exempel Liverpool har jobbat mycket med de här problemen. Och jag vet att det förekommer även i min klubb, säger Tracy Brown.
Hon ser också rasism och misogyni som del av samma sunkiga läktarkultur som föder homofobin. Det är ett helt system av värderingar som behöver förändras. Men trots alla ansträngningar har rent boys-ramsan hörts flera gånger även under den nuvarande säsongen.
Bakgrund.Problemet finns knappt inom damfotboll
Det brittiska inrikesdepartementet gör varje år en rapport om fotbollsrelaterad brottslighet. Här är de viktigaste punkterna:
● Totalt omfattar rapporten 3 048 herrmatcher i den engelska och walesiska proffsfotbollen på herrsidan. Tidsperioden för undersökningen var mellan augusti 2023 och maj 2024. Det handlade både om seriespel, FA-cupen och de landslagsmatcher som spelades på hemmaplan.
● Rapporten går igenom alla brottsanmälningar från matcherna. Anmälningarna kom från bland annat privatpersoner, klubbanställda och frivilligorganisationer.
● Någon typ av incident anmäldes under 44 procent av matcherna.
● Det totala antalet anmälningar ökade med 14 procent jämfört med den föregående säsongen. Det berodde framför allt på att a-klassade droger, som kokain och heroin, beslagtogs betydligt oftare.
● Under 11 procent av matcherna kom det in anmälningar i kategorin ”hatbrott”. De flesta handlade om etnicitet, följt av sexualitet, religion, funktionsvariation och könsidentitet.
● Rapporten valde att fokusera på herrfotboll, eftersom problemen med brott är nästan obefintliga inom damfotbollen. I kategorin ”incidenter” hittades anmälningar från bara en enda damfotbollsmatch, men från 1 340 herrmatcher.
Källa: Storbritanniens inrikesdepartement.
Känns det hopplöst att försöka bli av med det här?
– Jag ska inte ljuga: Vissa dagar känns det så. Men det gäller att glädjas åt att det finns många som jobbar åt samma håll. Jag är lyckligt lottad som hejar på en klubb där de här problemen tas på allvar, säger Tracy Brown.
Jon Holmes på ”Football v Homophobia” efterfrågar att spelarna själva tar större ansvar.
– Det behövs fler allierade. Spelarna är förebilder och om de markerar mot homofobi betyder det massor. Liverpools förra lagkapten Jordan Henderson var en sådan. Sedan flyttade han till en klubb i Saudiarabien, säger Jon Holmes och suckar.
Stuart Matthews är på väg hem till Brighton med sin lastbil. Han har en önskan:
– Jag hoppas kunna gå på en match, eller förlåt – varje match – utan att höra något diskriminerande alls.
