23-åriga Denis Leontovich har efter ett halvår på flykt hamnat på den franska västkusten, nu går han och väntar på ett besked om politisk asyl. Förhoppningarna om att kunna återvänd till hemlandet, hans föräldrar och vänner är små.
– Jag vill tro att det kommer en dag då jag kan åka tillbaka men det känns långt borta nu. Många av dem som flydde Sovjetunionen hann aldrig få chansen att komma hem och jag är ingen optimist.
Han växte upp i miljonstaden Samara, alldeles intill floden Volga, sydöst om Moskva. Denis berättar att han tidigt under barndomen började ifrågasätta sin sexualitet och att det egentligen aldrig var någon fråga om att komma ut eller inte.
– Jag insåg tidigt, vid 11-årsåldern, att jag inte var straight. Jag kom underfund med att jag var homosexuell, och det var jag öppen med. Jag gick inte runt och berättade om det på stan, men jag sa det till mina vänner och mina lärare i skolan.
De senare skolåren präglades av mobbing, säger han så här i efterhand, men då kände Denis att han behandlades ”okej för att vara bög”.
– Okej för mig var att inte bli nedslagen, inte bli utfryst från samhället helt. I efterhand har jag insett att en okej behandling av homosexuella har en annan betydelse i Ryssland än här i Frankrike.
När Denis gått ut grundskolan och påbörjat en kandidatutbildning på universitetet i Samara fick han en möjlighet att börja arbeta med karriärsrådgivning för ungdomar vid sidan av studierna. När han i februari i år plockat ut sin examen fixade han ett liknande jobb på kommunal nivå, som stod direkt under det ryska utbildningsdepartementet.
– En morgon, när jag jobbat en månad ungefär, tog min chef in mig på sitt rum och sa att det florerade rykten om mig i en lokal Telegramkanal. Det var ett inlägg med gnäll på politikerna i Samara och lite längre ner stod mitt namn och orden ”en bög jobbar med våra barn”.
Denis blev direkt undanskuffad och hans chef sa att han inte fick vara med i några offentliga sammanhang. Själv trodde Denis att det skulle blåsa över ganska snabbt.
– Dagen efter hade inlägget om mig delats vidare i en större Telegramkanal. Varje gång jag kollade min mobil blev det mer och mer. Det plockades upp i lokala tidningar, sen av nationella tidningar. Kontentan var ungefär: ”En bög har äntligen avslöjats”.
Senare samma eftermiddag delades uppgifterna om Denis av Alexander Khinshtein, ledamot i den ryska statsduman och en av de drivande politikerna bakom de senaste antigay-lagarna i Ryssland. Lagpaketet som klubbades igenom i slutet av 2023 innebär att det Kreml kallar för den ”internationella hbtq-rörelsen” klassats som extremism och förbjudits. Även ”propaganda för icke traditionella sexuella relationer” har gjorts olagligt.
– Han skrev ett långt inlägg där jag refererades till som ”bögjävel” och han skrev att jag borde gripas av polisen. När jag läste det kände jag att det inte fanns någon annan utväg än att fly landet.
Fem timmar efter att ha gått till jobbet hade Denis packat ihop sina viktigaste tillhörigheter och satt i bilen på väg till den kazakstanska gränsen.
– Jag var inte arg, jag var inte ledsen, inte orolig. Jag stängde av mina känslor helt och bara åkte. Samma kväll hade jag lämnat Ryssland och jag har inte återvänt sedan dess.
Han fortsatte genom Kazakstan vidare västerut. Nu studerar han franska och försöker hitta ett sammanhang i Caen i Normandie.
– Det var lite av en chock när jag kom hit, hur människor med samma sexuella läggning som jag kunde visa sin kärlek offentligt. Hålla hand och kyssas på stan.
Samtidigt är det något han aldrig kommer att ta förgivet, inte heller i Frankrike, berättar han.
– För 10–15 år sedan trodde nog vi alla att Ryssland var på väg att bli ett mer fritt land för homosexuella. Det kan vända snabbt och att man har vissa rättigheter nu betyder inte att man har dem för evigt.
