Bruna ögon. Två knubbiga stortår. ”Det har du nog fått från honom”, sade Leontine Olsbjörks mamma till henne när hon sprang barfota hemma som liten.
Att hon blev till i Danmark med hjälp av en anonym dansk donator har hon alltid känt till och inte grubblat särskilt mycket över. Först som vuxen började hon fundera kring sin okända genetiska halva.
– Det var rea på DNA-test, säger hon.
Margaretha Wahlströms mamma och pappa har också varit öppna med hur hon kom till. Tack vare ”dansken”, som den anonyma spermiedonatorn kallades hemma vid köksbordet.
– Först senare har jag förstått hur stort det var av mina föräldrar att i början av 1990-talet prata så öppet om det här. Jag är väldigt tacksam för det, säger hon.
Den biten var okomplicerad. Samtidigt hade hon det känslomässigt svårt. Hon var två år när hon första gången frågade om hon fick träffa sin danska pappa.
Som barn och tonåring stod hon framför spegeln och funderade över sitt utseende. Sina intressen. Vilka drag hon fått från honom.
– Jag kände en stark bottenlös känsla av att jag aldrig skulle få svar. Det var inte en dröm utan ett behov hos mig att få veta vem min biologiska pappa var.
Tillsammans har Leontine Olsbjörk och Margaretha Wahlström flera tusen följare på Instagram och har blivit starka röster i Sverige för donatorbarns rättigheter.
Fast donatorbarn är ett ord som båda ogillar.
– Vi är ju vuxna många av oss och jag tycker att det hämmar debatten att prata om oss som barn, säger Margaretha Wahlström.
De är en del av en större rörelse som har kommit med nya perspektiv. På senare år har föreningar för vuxna som tillkommit via donation startat i både Norge och Danmark.
Trots att Leontine Olsbjörk och Margaretha Wahlström har olika känslomässiga erfarenheter har de kommit fram till samma slutsats: Att könscellsdonation inte lever upp till barns mänskliga rättigheter. Som rätten enligt barnkonventionen att känna till sitt ursprung.
De anser att antalet barn per donator bör begränsas rejält. Att barn ska få kännedom om donatorns identitet tidigare än vid 18 års ålder. Att genetiska halvsyskon ska vara kända för varandra och få möjlighet att träffas redan som små.
Fertilitetsbranschens beskrivning av donation tycker de är förenklad och felaktig. För gener är inte någon liten sak, säger Leontine Olsbjörk.
– Vården pratar om donation, donatorer och celler för att separera oss från vårt ursprung. Men det går inte att bortse från att donatorns gener är en del av mig och min genetiska släkt.
Tack vare sociala medier fick hon och Margaretha Wahlström kontakt och blev vänner. Nu stöttar de varandra och andra som söker sina genetiska rötter eller grubblar över hur deras barn kan påverkas av att ha tillkommit via donation.
– Föräldrar kan skriva mitt i natten med sina frågor, berättar Leontine Olsbjörk.
Hon var i 20-årsåldern när svaret från DNA-testet kom. Genast fick hon veta att hon hade sju halvsyskon. Hon såg dem på bild. Var i världen de bodde. Ålder och namn.
– Det var en chock. Jag blev förvånad över hur jag reagerade. Det blev en känslostorm inom mig, berättar hon.
Nya halvsyskon har dykt upp i nya DNA-banker och i trådar på sociala medier. Hon tror att skaran nu har växt till 27 spridda över hela världen.
– Det påverkar din självbild. Du känner dig mindre unik. Vi är så många nu att jag inte kan hålla kontakten med alla, säger hon.
Margaretha Wahlström har också gjort DNA-test och hittills hittat tolv halvsyskon. Flera har hon träffat. Några visste inte före DNA-testet att de hade tillkommit via donation, berättar hon.
Hon har även träffat ”dansken”. Hennes genetiska pappa som var öppen för kontakt, trots att han inte har några skyldigheter eller rättigheter gentemot den människa som blivit konsekvensen av hans donation.
Margaretha Wahlström beskriver det som att hon blev hel när hon fick möjlighet att ställa frågor om sitt genetiska ursprung.
– Första gången jag såg en bild på min biologiska pappa var det som om en storm inom mig plötsligt blev stilla. Det var så självklart. Det var den här människan jag hade sett i spegeln i alla år.
Som DN berättat har Statens medicinsk-etiska råd, Smer, tillsammans med övriga etikråd i Norden kommit med skarpa krav på att donationsbranschen styrs upp och att antalet barn per donator begränsas.
Margaretha Wahlström och Leontine Olsbjörk gör high-five när de får höra nyheten. För första gången hör de tunga instanser lyfta barnrättsperspektivet i debatten.
– Det är verkligen stort att någon äntligen lyssnar på oss. Vi som får ta konsekvenserna av andras beslut kring donation, säger Leontine Olsbjörk.
Läs mer:
Krav väcks på att begränsa antal barn per donator
