Gatorna ska åtminstone vara sopade. Så resonerar renhållningsarbetaren Ljuba Dernova, där hon går med sin kvast och ett par herrelösa hundar omkring sig.

– När folk kommer hit till Orichiv så ska de säga: Vad rent och välstädat det är!

Yttrandet är så absurt att det är svårt att komma på något vettigt att säga.

Visst är det rent på den lilla gatstump där Ljuba Dernova just har sopat – men hennes hemstad är den mest grundligt sönderbombade ort jag sett, under de snart tre år som jag har bevakat Rysslands invasionskrig i Ukraina.

Butiker, bostadshus, kaféer, kyrkor… Vi ser inte en enda byggnad som inte har skadats av glidbomber, robotar eller attackdrönare. Även mer omskrivna och ökänt utbombade städer som Bachmut och Kupjansk har fler hela hus än Orichiv.

Till slut säger jag något till Ljuba Dernova om att jo, nog syns det att hon försöker hålla gatan ren. Då börjar hon gråta.

– Jag hör inte ens fåglar som sjunger här längre! Det är bara explosioner, artilleri och bomber.

Ljuba Dernova torkar tårarna, fler väller fram. Hon berättar att hon levt hela sitt liv i Orichiv och att hon älskar sin stad.

– Vi hade sjukhus här, skolor. Nu är allt grus, allt är sönder.

En explosion hörs, den är nära. Ljuba reagerar inte alls.

– Det där är lugnt, det är våra killar, utgående artilleri. Inte inkommande.

Hon har blivit expert på krigsljud.

– Jag lyssnar mörkret på kvällarna: Det där är drönare, det är en glidbomb, det är en grad-raket…

Har du några grannar?

– Nej. Alla har flytt. Jag är den enda kvar på min gata. Husen är tomma, de som står kvar.

Är ditt hus helt?

– Nej. Fönstren har gått sönder av tryckvågen från explosioner.

Varför stannar du?

– Det här är min hemstad. Jag tar hand om hundar och katter. Min dotter flydde, så nu tar jag hand om hennes katt också.

Vi promenerar en sväng med Ljuba. Det mullrar och smäller hela tiden. Hon stannar vid ett hus som är fullständigt raserat.

– Här är arbetsförmedlingen, säger hon i presens, som om förmedlingen fortfarande var öppen och inte hade förintats av en glidbomb.

Skylten står kvar, splitterskadad men läslig: ”Service till arbetslösa”, står det. ”Omskolning, professionell rådgivning, utbetalning av bistånd.”

Ljuba Dernova pekar mot grushögen.

– Jag brukade gå hit före kriget. Men nu har jag ett jobb.

Hon får 8 000 hryvnia per månad för att sopa gatorna och hålla lite ordning. Det är minimilön och motsvarar runt 2 000 svenska kronor.

En gång bodde 23 000 i Orichiv, berättar viceborgmästaren Oleksandr Billeris.

– Nu bor bara 900 kvar här.

Utan eskort från viceborgmästaren hade vi aldrig kunnat ta oss till Orichiv. Ryska styrkor är åtta kilometer bort och ockuperar redan stora delar av kommunen.

Dagen före fastnade vi i en militär vägspärr, där ukrainska soldater vägrade släppa fram oss trots att vi hade alla tillstånd. Nervositeten är stor, attackerna kommer tätt.

– En dag räknade vi till 320 robotar enbart mot Orichiv. Ett sjukt rekord, säger Oleksandr Billeris.

Viceborgmästaren är egentligen bonde. Gården som han och hans föräldrar driver är sedan 2022 under rysk ockupation.

– En av våra anställda dödades, vår traktorförare, säger Oleksandr Billeris.

Nyligen fick viceborgmästaren höra om ett trippelmord som inträffade dagarna före nyår, i en ockuperad by utanför Orichiv: Nesterianka.

– Ryska soldater våldtog en 36-årig kvinna i hennes hem. Hennes man och en granne försökte stoppa dem, men blev skjutna. Efter våldtäkten dödade soldaterna även kvinnan. Sedan försökte de bränna hennes kropp.

Oleksandr Billeris kände både kvinnan och de båda männen som dödades.

– Kvinnan var en otroligt bra tjej, dotter till kommundelschefen.

Det är omöjligt för journalister att ta sig in på de ockuperade områdena och DN har ingen möjlighet att verifiera viceborgmästarens alldeles färska uppgifter. FN:s undersökningskommission i Ukraina (OHCHR) har dokumenterat många mord och sexuella övergrepp från ryska styrkor på de ockuperade områdena (se faktaruta).

Orichivs viceborgmästare behöver inte läsa FN-rapporten – han vet redan.

– Jag känner minst tio personer här i trakten som dödats av ryssarna.

Viceborgmästaren bor inte själv i Orichiv längre. Kommunförvaltningen har inrättat ett exilkontor i halvmiljonstaden Zaporizjzja några mil västerut. Även Zaporizjzja plågas av ständiga ryska glidbombsattacker, men jämfört med det skräckfyllda Orichiv är det ändå mer normalt.

När vi gör ett snabbt besök på Orichivs lilla marknad avböjer flera handlare att tala med oss. De har fått sina butiker sönderbombade och lägger nu ut sina varor utomhus. Kunderna är soldater som med spända ansikten köper frukt, dricka, cigarretter och militärkläder.

– Ibland när journalister har varit här så blir det fler attacker mot oss, förklarar en av de skrämda handlarna.

Försäljaren Marina Savinova tror inte på något sådant samband, men förstår att kollegerna är skärrade.

– Det är hemskt att se sin hemstad förstöras så här.

Både Marina Savinovas eget hem och hennes butik är sönderbombade. Nu pendlar hon varje dag från Zaporizjzja, dit hennes familj har flytt, till Orichiv för att sälja kläder och annat till militärer.

När DN:s fotograf Karina Piliuhina höjer kameran ler Marina Savinova under sin fuskpälsmössa – hon försöker hålla humöret uppe. Galghumor hjälper.

– Det ger adrenalin att pendla till Orichiv, säger hon mellan explosionsljuden.

I bilen på väg ut ur staden säger viceborgmästaren Oleksandr Billeris att han fruktar att ryska styrkor snart ska försöka inta Orichiv. Att bomba sönder allt först är en medveten taktik.

– När nästan alla byggnader är jämnade med marken och människorna är borta, blir det lättare att anfalla. Ukrainska soldater kan inte gömma sig lika bra, säger viceborgmästaren.

Som många ukrainare följer Oleksandr Billeris noga vad president Trump gör nu. USA är Ukrainas viktigaste allierade. Den nytillträdde presidenten har lovat ett snabbt slut på kriget genom att förhandla fram en deal mellan Ryssland och Ukraina.

Orichivs viceborgmästare anser att Ukraina ”inte kan vinna kriget med styrka, tyvärr”.

– Allt som återstår är förhandlingar.

Men, fortsätter han, för att inte sälja ut Ukraina krävs att USA pressar Ryssland hårt.

– Vi väntar oss radikala beslut från Trump om det här kriget. En amerikansk näve i bordet.

Fakta.Mord och övergrepp

FN:s undersökningskommission i Ukraina (OHCHR) har sedan Rysslands anfall av stora delar av Ukraina i februari 2022 dokumenterat krigsbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna.

OHCHR rapporterar att över 12 000 civila har dödats i kriget. I den senaste repporten som kom vid årsskiftet dokumenteras även en rad avrättningar och övergrepp som ryska styrkor gjort sig skyldiga till på ockuperat område.

Sedan augusti 2024 noterar FN en markant ökning av ”trovärdiga anklagelser om avrättningar av ukrainska krigsfångar, med minst 62 offer i 19 incidenter”. FN:s undersökningskommission har själva kunnat verifiera dödandet av 15 krigsfångar, med hjälp av vittnesmål och videoklipp.

”Sedan februari 2022 har OHCHR dokumenterat 370 fall av sexuellt våld (mot 252 män, 106 kvinnor, 10 flickor och 2 pojkar)”, skriver FN. De flesta dokumenterade fall av sexuellt våld ägde rum mot krigsfångar samt civila fångar. ”I 62 fall inträffade [övergreppen] mot civila i bostadsområden. Majoriteten av de offren var kvinnor och flickor”, står det i FN-rapporten.

Läs mer:

Soldaten Ira, 35: ”Ryssarna dödar mina killar, så det är inte svårt att döda dem”

Niklas Orrenius: Donald Trump älskar McDonald’s – men älskar han Ukraina?

Share.
Exit mobile version