Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Den har förvisso ett par år på nacken. Men den undersökning av innehållet i svenska medier som tankesmedjan Katalys publicerade år 2018 känns ännu aktuell. Den visade att arbetarklassen är grovt underrepresenterad i tidningar, radio och tv. I SVT under år 2015 hade så lite som fem procent av dem som syntes och hördes arbetarklasstillhörighet.
Inget tyder på att någon drastisk förändring har skett under de gångna tio åren. Ser man arbetarklassen på tv är det fortfarande oftast i dokusåpor, en genre ökänd för sin exploatering av såväl talang som arbetskraft. Motståndet mot de breda mediernas osynliggörande av ungefär hälften av befolkningen syns i litteraturen. Inte minst i svensk sakprosa pågår ett livligt och ambitiöst utforskande av arbetarklassens erfarenheter, både historiskt och i samtiden.
För två år sedan fick Nina van den Brink Augustpriset för sin biografi över den skrivande städerskan Maja Ekelöf. I år är sociologen Lena Sohl nominerad för ”Tvätten. En bok om kvinnor och klass”. Den utspelar sig på ett tvätteri i den uppländska orten Rimbo. Företaget Textilia, i texten kallat just Tvätten, har i mer än ett halvt sekel varit det lilla samhällets nav. I varierande omfattning har man erbjudit arbetstillfällen till framför allt kvinnor och invandrare, men också till ortens ungdomar. Författaren själv sommarjobbade där på 1990-talet.
Samtidigt är hon också en ”Rimbo-kvinna”. En av alla dessa döttrar som Tvätten väntat på, men som vek av från den förväntade livslinjen
När hon nu återvänder som forskare är det alltså med en dubbel blick. Hon är sociologen som kan studsa samtalen hon har med tidigare och nuvarande medarbetare mot fältets forskningsrön. Samtidigt är hon också en ”Rimbo-kvinna”. En av alla dessa döttrar som Tvätten väntat på, men som vek av från den förväntade livslinjen. I denna författarens kluvna utgångspunkt uppstår tankar som lika mycket rör henne själv som omgivningens syn på arbetarklassen. Varför var det så viktigt för just henne att inte stanna kvar? Vilka värderingar och outtalade åsikter låg bakom den egna viljan att flytta? Här finns en underström av skuld, så välbekant för alla oss som lämnat arbetarklassmiljön på landsorten för universitetsstudier i stan.
Självtvivlet lossar upp den strama forskarhållningen. Sohl synliggör i sina möten med intervjupersonerna inte bara deras erfarenheter, utan också sin egen position. Samtalen med Mikaela och Tuula som anställdes på 1970-talen. Med Sara och Leila, som började på Tvätten 40 år senare. Genomgående anstränger sig Sohl för att möta dessa kvinnor i ögonhöjd. Hon lyckas, trots att misstron mot den värld som hon representerar som högutbildad akademiker finns där hela tiden. Det paradoxala är ju att arbetarklassen förvisso är Sveriges största samhällsgrupp. Men värdena som associeras med den är fortsatt låga.
Sohl skriver att sentida studier har visat att inte ens arbetarklassen längre vill identifiera sig som arbetarklass. Gruppen krymper, delvis för att dess medlemmar själva säger till forskarna att de är något annat
Knegarna. Människorna som arbetar med kroppen. Som inte inrättat sitt liv efter den medelklassiga devisen om att alltid ha en dröm att följa. De är illa sedda av omgivningen – och av sig själva. Sohl skriver att sentida studier har visat att inte ens arbetarklassen längre vill identifiera sig som arbetarklass. Gruppen krymper, delvis för att dess medlemmar själva säger till forskarna att de är något annat.
Sara i ”Tvätten” kallar sig medelklass. Samtidigt slår hon motsägelsefullt fast att hon och kollegorna tillhör dem ”längst ner” i samhället. Det är också hon som frågar författaren rakt ut, i bokens starkaste scen: ”Såg du ner på oss? Tyckte du att vi var mindre värda än andra innan du lärde känna oss?”
Så kan sakprosan, när den är som bäst, bryta emot berättarkonventioner och vända på perspektiv. Där kan forskaren bli studieobjekt, och studieobjektet forskare. Där kan en kvinna som jobbar på ett tvätteri i Rimbo, vända sig direkt till läsaren och ställa också denna till svars. ”Tvätten” blir ur den synvinkeln lika mycket en lärd och levande berättelse om kvinnor på ett tvätteri i ett svenskt landsortssamhälle, som en utmaning till oss alla att granska vår egen, privata syn på arbetarklassen. Lena Sohl får gärna belönas med Augustpriset för den bedriften.
Läs fler bokrecensioner och fler texter av Sara Martinsson.
