Klimatomställningen kräver mycket mer el till fossilfria stålverk, batterifabriker och transporter utan bensin och diesel. Länge byggde energipolitiken på tanken att marknaden skulle lösa problemen men regeringen Kristersson har slagit in på en annan väg.
Tidöpartierna gick till val på löftet om ny kärnkraft och höll rödgröna politiker ansvariga för uteblivna investeringar. Det visade sig dock snart att det krävdes mer än man anat för att få till stånd nya reaktorer. Staten måste aktivt gå in och garantera lönsamheten.
Därför fick ekonomen Mats Dillén i höstas uppdraget att föreslå hur staten kan kratta för investeringar i nya reaktorer. På måndag ska han lägga korten på bordet. Förslagen kan bli starten på ett epokskifte när det gäller statens roll i energipolitiken.
Markus Wråke, vd på branschägda forskningsföretaget Energiforsk, håller för troligt att utredaren föreslår någon variant av det som kallas ”contract for difference”, eller prisskillnadskontrakt, eftersom den lösningen har pekats ut som lämplig av EU. Kommissionen, rådet och parlamentet enades i våras om ramar för hur det ska se ut. Tjeckien har redan fått grönt ljus för att tillämpa modellen.
I korthet handlar det om att elproducenterna och staten förhandlar fram ett minimipris på elen. Hamnar man under den nivån så skjuter staten till pengar. Poängen är att en garanterad intäkt ska göra kalkylerna mer gynnsamma för investerare och göra det billigare att låna pengar till projekten.
Stiger priset över miniminivån så ska pengarna gå åt andra hållet. EU betonar särskilt att de pengarna i så fall på något sätt ska komma konsumenterna till del.
Markus Wråke förväntar sig att utredaren rätar ut avgörande frågetecken som fortfarande finns kring regeringens kärnkraftsstrategi.
– Jag hoppas förstås att utredningen har hittat effektiva styrmedel som gör kostnaden för samhället så låg som möjligt. Men också att man är tydlig med hur stor notan kan tänkas bli och vem som ska ta den, säger Markus Wråke.
– Det blir stor skillnad om det är elkonsumenterna och den elintensiva industrin som ska bära stödkostnaden, eller om man ska slå ut den på hela skattekollektivet. Det handlar ju potentiellt om hundratals miljarder över kärnkraftsverkens livstid.
Åsa Pettersson, vd på branschorganet Energiföretagen, ser ett statligt engagemang som minskar de finansiella riskerna som nödvändigt. Kärnkraftsprojekt är stora och komplexa och ska hålla över långt tid. Men det är många hinder som behöver undanröjas.
I en skrivelse till utredaren Mats Dillén som DN har tagit del av pekar Energiföretagen på en avgörande riskfaktor som utredningen inte kan lösa: den politiska oenigheten. Hittills har regeringen sagt nej till förhandlingar med oppositionen om energipolitiken.
– Det är avgörande med långsiktighet och stabilitet och det har varit stor politisk oenighet kring kärnkraften. Ingen fattar investeringsbeslut om du inte vet vad som gäller efter mandatperiodens slut. Så det är klart att vi hoppas på bred uppslutning, säger Åsa Pettersson.
Regeringens starka fokus på kärnkraft har också mött skarp kritik – och inte bara från dem som varnar för olycksrisker och farligt avfall. Klimatpolitiska rådet, regeringens eget expertorgan, reste en lång rad frågetecken i sin senaste rapport där strategin beskrevs som alltför ensidig.
Björn Sandén, professor på Chalmers och tidigare vice ordförande i rådet, ser det som helt rimligt att utreda vad som krävs för att få ny kärnkraft. Han varnar samtidigt för stora statliga ekonomiska åtaganden i projekt med osäker framtid.
– Man ska vara försiktig med statens pengar och inte lägga för många ägg i samma korg, en korg som dessutom ser väldigt riskfylld ut. Den kärnkraft som byggs i västerländska länder har tagit väldigt lång tid och blivit väldigt dyr. Risken är att man skapar en gökunge som slukar resurser från annat.
Björn Sandén menar också att kärnkraften inte är så nödvändig som regeringen hävdar för stabiliteten i elsystemet. I dag finns enligt honom andra tekniker, som energilagring, som kan bidra med samma nyttor.
DN har sökt regeringens utredare Mats Dillén som avböjt en intervju.
Fakta.Kärnkraft i Sverige
■ Sverige hade som mest tolv kommersiella kärnreaktorer i gång. Den första började leverera el 1972, den senaste 1985.
■ 1980 hölls en folkomröstning om kärnkraften, med resultatet att den skulle avvecklas, med vissa förbehåll.
■ I dag är sex reaktorer i drift: tre i Forsmark, två i Ringhals och en i Oskarshamn.
■ Tidigare fanns också ett kärnkraftverk med två reaktorer i Barsebäck i Skåne, vid Öresund. Reaktorerna togs ur drift efter politiska beslut, den ena 1999, den andra 2005.
■ I Oskarshamnsverket har två reaktorer stängts, den ena 2015, den andra 2017. I Ringhals fanns från början fyra reaktorer. En stängdes 2019 och en 2020.
■ Vattenfall har motiverat stängningen av reaktorer på senare år med bristande lönsamhet.
■ Frågan om varför elproduktionen från kärnkraft har minskat är dock omstridd. Tidöpartierna har lagt skulden på den politik som bedrevs av S- MP-regeringen, medan de rödgröna har hänvisat till marknadskrafterna.
Läs mer:
Sverige i global huggsexa om kärnkraften
Tomas Ramberg: Regeringens miljardlöfte om kärnkraften ändrar allt
