Övning pågår. Skyltar varnar för livsfara bland höstlöven på södra skånska regementet P7 i Revingehed. En person sticker ut. Den kanadensiske översten Cédric Aspirault bär småmönstrad uniform och har ett fast handslag. Han är chef för Natos multinationella brigad i Lettland och vet vad han sysslar med.
– Alla stannar på sin sida gränsen, det är det viktigaste, säger han med ett snett leende.
Vid årsskiftet skickar den nya Natomedlemmen Sverige en bataljon på runt 500 personer till Lettland för sex månaders tjänstgöring. Truppen blir en del i Natos Forward Land Forces, de så kallade FLF-styrkorna.
– Det handlar om att avskräcka och behålla status quo. Men också att visa den kapacitet och det samarbete vi har inom Nato, säger Cédric Aspirault.
Intresset för att delta i den svenska styrkan har varit stort. Försvarsmakten har nyrekryterat runt 150 armésoldater, resten av truppen var redan tidigare anställda.
– Det högre syftet med det här är ju att bidra till avskräckningen mot Ryssland, säger bataljonschef Henrik Rosdahl.
Basen i Lettland ligger runt 20 mil från gränsen mot Ryssland.
– Det finns såklart ett hot, det är därför vi är där.
Blir det någon påverkan på Sveriges förmåga att försvara sig när man skickar soldater utomlands?
– Vi måste se det i kontexten att vi är allierade i Nato. Jag skulle säga att det är positivt för försvaret i Sverige.
En vanlig arbetsvecka för soldaterna i Lettland kommer att handla en hel del om övning.
– Så länge freden består tränar vi oss, ungefär som vi gör här, säger Henrik Rosdahl.
För vagnchefen Pontus, en av dem som rekryterades till den nya styrkan direkt efter grundutbildningen, var det en självklarhet att söka.
– Det är en stor stolthet att vara en del av det här stora sammanhanget, och att man har ett uppdrag att lösa, säger han.
För att svensk militär ska kunna strida utomlands krävs ett riksdagsbeslut. Något sådant är ännu inte fattat. Men regeringen har redan diskuterat saken med oppositionen, och ett formellt godkännande väntas senare i år. Mats Ludvig, operationschef vid arméstaben, sitter inte och rullar tummarna i väntan på det.
– Allt är förberett, det är ingen tvekan från vår sida, säger han.
Det finns vissa avgörande skillnader mot tidigare insatser, anser Mats Ludvig.
– Ett förband tränar ju alltid på att militärt ta upp någon typ av strid. Men när vi varit ute i sådana här insatser i Afghanistan och Mali, är det en annan typ av motståndare. Det är ofta en trasig stat och icke-reguljära arméer. Den vi ser som eventuell motståndare här är en fullt fungerande högteknologisk motståndare med ganska stora kapaciteter.
Och det faktiska hotet den här gången?
– Det är klart att de är upptagna i Ukraina. Men just nu är det viktigt för länder att bygga försvarsförmåga. Vi ska vara så stora, starka och trovärdiga att Ryssland inte känner att det finns möjlighet att gå in och skapa en konflikt. Tanken är ju att vi vill ha fred och säkerhet.
Insatsen i Lettland
Vid årsskiftet skickas en reducerad bataljon med soldater och officerare från Södra skånska regementet, P7, till militärbasen utanför Riga i Lettland.
Den svenska bataljonen blir en del av en multinationell styrka under kanadensisk ledning.
Det danska och det svenska försvaret kommer att turas om att bemanna militärbasen, med sex månaders tjänstgöring i taget.
Styrkan är en del av Natos Forward Land Forces (FLF). 2017 etablerades sådana styrkor i de tre baltiska staterna och Polen.
Efter Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina 2022 beslutade Nato att ha sådana styrkor även i Bulgarien, Ungern, Rumänien och Slovakien.
Källa: Försvarsmakten och Nato
