Husägare måste flytta i jakten på ny kärnkraft

För den som blickar från fyra meter höga stenröset Olas Våle på Väröhalvöns utpost mot Kattegatt skymmer inget sikten över kala hedar till reaktorbyggnaderna 1 500 meter åt öster.

Här är människans markeringar av bronsåldern och atomåldern grannar.

Här är också planeringen för ny svensk kärnkraft längst framskriden.

Tre företag visar intresse för att bygga även på ostkusten, vid Studsvik utanför Nyköping. Men när det gäller Ringhals är statliga Vattenfalls förstudie kallad Nucelerate West klar: Ambitionen är att installera två nya fullstora eller tre till fem mindre så kallade SMR-reaktorer i 30 till 50 meter höga byggnader.

Till hösten är fem utvalda möjliga leverantörer inbjudna att komma hit för att studera området, Ringhalsbolagets inköp av mark pågår och Varbergs kommun utreder ny detaljplan.

Det första beslutet, att godkänna ansökan om planbesked, fattade byggnadsnämnden i Varberg enhälligt.

– För oss är det rätt naturligt, vi har en vana vid kärnkraften sedan 50 år. Ringhals är ett bra ställe, vi är beredda, även om vi vet att mycket arbete återstår, säger kommunstyrelsens ordförande Ann-Charlotte Stenkil (M).

Konceptskisser på hur nya reaktorbyggnader kan se ut finns också framme.

– Många olika processer pågår parallellt, vi är i tät dialog med de olika statliga utredningar som tillsatts och med regeringen, säger Desirée Comstedt, ansvarig för utvecklingen av ny kärnkraft hos Vattenfall.

I samtal med DN gör Comstedt också en markering om att frågan om statlig medfinansiering är avgörande. Utredningen med förslag om så kallad riskdelning ska vara klar om en månad.

Men hon gör också en markering om tidsåtgången:

– Det känns positivt, men tidigast år 2035 ser vi möjligheter att ha nya reaktorer i drift.

Det ska ställas i relation till att regeringen i färdplanen för ny kärnkraft skriver att den ”ska kunna finnas på plats senast år 2035.”

Att Vattenfall valt att fokusera på just Ringhals har flera skäl. Där finns en fungerande hamn, ett kylvattensystem och närheten till Göteborg och kemiindustrin i Stenungsund som ser ett tredubblat elbehov framför sig.

Men kanske framför allt på grund av mycket ”ledig plats” i kraftledningarna därifrån efter att de två äldsta reaktorerna nyligen stängts av.

Ändå är det inte problemfritt.

Det markområde som Vattenfall ansöker om att få expandera på ligger i huvudsak mellan kärnkraftverket och naturreservatet Biskopshagen med stenröset Olas Våle och ”en rik flora med arter som fältgentiana och jungfrulin”, som Länsstyrelsen skriver.

Enligt Länsstyrelsens naturvårdsdirektör Henrik Martinsson handlar det om en betad kusthed med höga värden präglad av många sekel av skötsel och havssaltets påverkan.

– Jämför jag Vattenfalls karta i ansökan till kommunen om planbesked så handlar det om att nagga 4,6 hektar av reservatets östra kant. Men någon formell hemställan har vi inte fått. Vi ska ha ett möte med bolaget i september, säger Henrik Martinsson.

Att minska ytan på ett reservat kräver mycket goda skäl för att få regeringens tillstånd, och att man föreslår ett annat – värdefullt – markområde som kompensation.

Mellan naturreservatet och Ringhals tryckvattenreaktorer står 76-årige Kjell Åke Karlssons röda hus där han, fiskarson och fiskare själv, är barnfödd.

Kjell Åke och syskonen har nyligen skrivit på papperen, säger han medan han från farstutrappan söker de rätta orden.

– De sa när de kom hit att vi hade till september på oss att ta beslut och nu vet jag att jag får bo kvar fram till nästa sommar.

Vart det då bär hän vet han inte, men han är säker på att han inte vill sätta sig i ”någon lägenhet inne i stan”, i Varberg alltså. Kanske något i samhället Bua på andra sidan Båtafjorden?

Medan generationskamrater klev av fiskar- och småbrukarlivet och steg in på Ringhals som erbjöd arbete – tidvis jobbade över 3 000 personer med bygget efter första sprängsalvan 2 februari 1969 – blev Kjell Åke Karlsson kvar med gården och båten.

Men inte är han, i likhet med de flesta DN möter, särskilt kritisk till den expansion som planeras.

– Det där är inget som stör mig, så länge reaktorerna håller tätt.

Hur det känns? Kjell Åke Karlsson funderar en stund. ”Sådär” säger han.

– Man tänker på det där att flytta. Men… det är inte mycket att göra åt.

Två av hans grannar – båda vill vara anonyma – håller emot och har inte gått med på att sälja, trots att de är väl medvetna om exproprieringslagens paragraf som ger staten rätt att lösa in för att ”tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft”.

En av dem säger:

– Vattenfall hävdar att de behöver rådighet över marken redan nu. Det är lite svårt att ta. Jag är femte generationen här, varför måste de köpa innan de alls vet om det blir något beslut om nya reaktorer?

Nu jagar de iväg folk som kanske är över 80 år. Vi säljer inte så länge vi inte måste

Härom veckan kom ett brev där det påpekades att ”tidsgränsen 14 juni som vi tidigare meddelat för frivillig överenskommelse, har nu passerats” och att inom kort är ”den formella processen utanför frivilligheten inledd”.

– Vi förstår ju att chansen att vi får ha det här kvar är liten, och det här med expropriering är ingen process man vill vara inne i. Men hela hanteringen har inte känts bra, det måste jag säga.

I en gård ett stycke därifrån som släkten haft i över ett sekel resonerar en man på ett liknande sätt.

– Det finns ju inget beslut att nya reaktorer blir av. Jag fattar att byggs de måste vi bort. Men nu jagar de iväg folk som kanske är över 80 år. Vi säljer inte så länge vi inte måste, säger han.

Hur samtalen med fastighetsägarna går vill Vattenfall inte kommentera.

– Vi har kommit överens i de flesta fall. I några fall har vi en process framöver. Vårt absoluta mål är att komma överens med alla boende, säger Desirée Comstedt.

Varför måste ni ta över fastigheterna redan nu?

– Vi kan inte ansöka om verksamhet på mark som vi inte äger. Och i de flesta fall där vi kommit överens har vi erbjudit väldigt generösa frånträden.

I jobbet att säkra mark för nya reaktorer har Vattenfall fått en senkommen nytta av beslutet att 2014 lägga det då hemliga ”projekt Svea” på is. Då hade de förberett för nya reaktorer, men efter regeringsskifte, effektskatten och lägre elpriser drog Vattenfall i bromsen.

För att bereda vägen för ”projekt Svea” hade en hel hög med sommarstugor köpts in för att rivas. Men med ett avstannat projekt fick de stå kvar, i stället hyrdes stugorna ut.

Men nu har alla hyresgäster sagts upp. En av dem är Lars Christiansen. Huset han tillbringar en sista sommar i ligger allra närmast Ringhals stängsel.

Som elektriker som själv jobbar på Ringhals är han möjligen en aning jävig, låter han förstå medan han gosar med hunden Astrid.

– Jag är glad och tacksam för de fyra år som varit här, på en fantastisk och frifull plats. Jag har förstås inte den långa historien, men mitt intryck är att Vattenfall har varit måna om att hålla alla nöjda.

Och planen att expandera, vad tänker du?

– Jag tänker att det behövs, och vad jag vet är det få här som protesterar…. men klart det är tufft för de som är gamla och har brukat jorden och vill ha sina sista år här.