I Elina Gobenas debutroman går allting sönder

Vem är jag? Identitet och minne har varit temat för flertalet av senare års Nobelpristagare i litteratur. Genomgående har författarskapen ifrågasatt vår tids symptomatiskt övermodiga visshet om vem man ”är”. Lager av historia, möten och tillfälligheter formar oss. Inte minst har 2021 års Nobelpristagare Abdulrazak Gurnah visat det i sina berättelser om Tanzania och Zanzibar, och de sorger, hemligheter och lögner flyktingen bär med sig.

Elina Gobenas debutroman ”En ny jord” för tankarna till just Gurnah. Liv är en psykologistuderande ”galen kattdam” i 30-årsåldern som bestämmer sig för att bryta upp från livet i Stockholm och följa med sin far Rooba till Etiopien. Som ung politiskt engagerad läkare flydde han hemlandet och återvänder nu när det förhoppningsvis inte längre är någon fara för hans liv. Rooba är utbildad i Moskva, talar ryska och drömmer sig tillbaka till det socialistiska Etiopien då det fanns arbete, kläder och mat åt alla.

Liv är en psykologistuderande ”galen kattkvinna” i 30-årsåldern som bestämmer sig för att bryta upp från livet i Stockholm och följa med sin far Rooba till Etiopien

Han har som bäst varit halvt närvarande under Livs uppväxt; en far som i själ och hjärta blivit kvar i den fattiga lilla by han en gång lämnade för Addis Abeba och den stora världen. Denna vemodiga längtan har till sist kostat honom äktenskapet med Solveig, Livs mor.

Och så förändras tiderna och Rooba kan resa tillbaka för att träffa familj och vänner igen. Liv följer med, för det är inte mycket som håller henne kvar. Vänner och syskon rotar sig och bildar familjer, men själv är hon ensam och rotlös. Kanske finns det i Etiopien något som också kan göra Liv hel? Något mer än att äta injera och wat och samtal med släktingar över sprakande telefonlinjer?

Elegant skriver Elina Gobena fram minnesbilder, ja, just bilder av vad som varit. Livs återblickar till uppväxten under 90-talet löper parallellt med faderns hågkomster som sträcker sig över ett halvt sekel. Han har, ur sitt eget perspektiv, en överblick av Etiopiens moderna historia, från kejsardömets fall (det är i år 50 år sedan Haile Selassie störtades) och kommunismen till det blodiga inbördeskriget och framväxten av en auktoritär semidemokrati ständigt skakad av etniska konflikter.

Det Etiopien Liv kommer till är en uråldrig värld av överväldigande skönhet, en rikedom av vackra människor och landskap som, med författaren Chinua Achebes ord, ”går sönder”. Världen faller i bitar.

Här myllrar 1 700 år av en alldeles egen kristen historia och en kraftfull religiositet som är besvärande för ateisten Rooba. Han har heller inte mycket till övers för de skandinaviska missionärerna, men är kluven till det moderna avtryck de italienska fascisterna hann göra i landet. Kaféerna de lämnade efter sig har nu slagit igen och de vackra husen de byggde rivs för att ge plats för ett nytt Etiopien. Samtidigt är klyftorna oerhörda: de väldiga läkarvillorna med tjänstefolk i Addis Abebas välbärgade områden kontrasteras mot de uppgivet arbetslösa unga män som försörjer sig på att självsvåldigt upprätta vägtullar, och barnen som aggressivt tigger mat och pengar på gatan.

Liv kommer inte bara närmare sanningen om sig själv utan lär också känna sin far bättre; de mörka hemligheterna, det dåliga samvetet och skammen han bär på. Faderns gåta får sin upplösning med insikten om att allt måste gå att förlåta, också kallblodiga mord på oskyldiga människor.

Elina Gobena kommer framöver förmodligen att skriva mer stringent och skildra den litterära minnesarkeologins lager mer förfinat, men de levande karaktärerna är redan på plats och berättelsen om flykt den mest centrala i dagens värld. Likt Gurnah avtäcker hon en skakande sanning: det finns inga jordiska paradis.

Läs fler texter av Erik Jersenius och fler aktuella bokrecensioner i DN Kultur.