I min mobil: Barnen berättar vad de ser i sina telefoner

När de värsta klippen dyker upp försöker Harry Karlsson skrolla förbi fort. Om han stannar upp blir han fast, det vet han.

Harry Karlsson har sett en man slå ihjäl en person med ett basebollträ. I videoklippet kallades offret för hora. Han med baseballträet skrek att killen inte borde få finnas och personen som filmade verkade inte bry sig, berättar han.

Då var Harry Karlsson i skarven mellan lågstadiet och mellanstadiet.

– Jag blev väldigt rädd och gick in i mitt rum. Jag tror att jag till och med grät.

Techbolagen har lovat att skydda barn från ”olämpligt innehåll” och beroendeframkallande videoflöden.

Genom 18 fiktiva användare på Tiktok, Youtube och Instagram har DN undersökt styrkan i techbolagens algoritmer.

Granskningen visar att apparna – på mindre än 20 minuter – kan läsa av vilket innehåll en ny användare dras till. Därefter handlar mer än 75 procent av klippen om samma ämne. Och barnen är fast i flödet.

71 barn från hela Sverige berättar om vad de ser i sina telefoner: sminktips, gulliga djur, spel, sport. Barn berättar också om videoklipp på dödligt våld, män som får sina halsar avskurna, lemlästade kroppar, trafikolyckor, katter och hundar som sparkas och stryps, människor som begår självmord eller pratar om att skada sig själva.

De flesta har aldrig berättat för sina föräldrar om filmerna och bilderna.

Barnen, som är mellan 9 och 16 år, beskriver apparna som en flykt undan verkligheten. Hur de glömmer bort tiden när klippen fortsätter komma.

Flera av dem undrar: vad ska jag göra om jag inte skrollar?

Minst tio, max tjugo. Så många videor med dödligt våld uppskattar Harry Karlsson att han har sett. Filmklipp där han själv är säker på att människor har blivit skjutna eller ihjälslagna på riktigt. Han är 13 år nu, och ska börja högstadiet till hösten.

I villan i byn Jämtön utanför Luleå, med utsikt över öppna fält, har Harry sitt rum. Det ligger en trappa upp, litet och välstädat.

Han berättar om människor som blöder och dör på marken. Beskrivningarna av våldet är hans egna. Det han har sett, och hur han har tolkat innehållet.

Många videoklipp börjar med något som väcker nyfikenhet.

– En video handlade om en kidnappning. Det tyckte jag var lite spännande, att få se vad som hände. Sen helt plötsligt var det en kille som misshandlade en tjej.

Harry Karlsson kan mycket om appar och algoritmer, gillar datorer, gejming och programmering. Han har lärt sig hur man rapporterar oönskade filmklipp i sociala medier, men säger att verkligt våld kommer ändå.

– Kanske en riktigt hemsk video i månaden, säger han.

Helt plötsligt var det en kille som misshandlade en tjej

Bilderna kan stanna kvar inom honom länge. Det händer att han blir sittande och inte vet vad han ska göra av sina tankar, berättar han. Ändå vill han fortsätta att skrolla bland filmklippen. Han använde tidigare Tiktok, och tittar numera mycket på Youtube.

– Det är så många andra roliga videos som jag vill se. Men det är också en risk man måste ta om man är där. Det kan finnas groomers och dåliga videor, säger han.

Han har inte berättat för sin mamma och pappa vad han har sett.

Vad tror du att din mamma skulle säga?

– Jag tror att hon skulle bli ledsen för min skull, säger Harry Karlsson.

DN har under våren startat 18 olika konton på Tiktok, Youtube och Instagram. Användarna registrerades som 13 år gamla.

Metoden var enkel: det enda sättet användarna interagerade med appen var genom att titta längre på videoklipp inom några särskilt utvalda områden, som nämnts av de intervjuade barnen: trafikolyckor, djur, hälsa och våld.

De fiktiva barnen angav inga intressen, sökte inte upp några klipp, gillade inga klipp, och delade inte heller några klipp.

Ett av de påhittade barnen, som registrerades på Youtube, möttes först av trendande videor i en palett av vitt skilda ämnen – dans, matlagning, sport och djur. Användaren svajpade förbi.

Efter sju minuter dök ett klipp med militärklädda specialstyrkor som tränade närstrid upp. Det fiktiva barnet stannade. Klippet var till synes harmlöst, ingen skadades, men genom att användaren stannade kvar på videon, tycktes Youtube göra tolkningen att den lockades av vapen och krig.

Fem minuter senare fick det fiktiva barnet se hur man laddar en AK47:a. Därefter dominerades flödet av vapen, videor på ammunition och skottlossningar från fronten i Ukraina. Användaren mötte gång på gång rysk militärpropaganda. Den fullskaliga invasionen i Ukraina kallades i flera klipp för en ”militär specialoperation”, i beskrivningarna fanns slagord som ”Ära till Ryssland” och ”Segern är vår”.

I 13 av de 18 simuleringarna läste algoritmerna av de fiktiva barnens beteenden inom 20 minuter. Därefter matades användarna med långa, oavbrutna serier av klipp inom samma genre.

I en av simuleringarna stannade det fiktiva barnet upp på en video från en öde tågperrong. Det var mörkt ute, musiken melankolisk. I bild stod texten: ”Du kommer alltid vara min nummer ett”.

Flödet eskalerade. Tio minuter senare bestod 95 procent av innehållet av barn som var ledsna och grät.

Vissa uttryckte tvivel om varför de skulle fortsätta leva.

”Jag orkar inte längre”, var rubriken på en video som dök upp efter 19 minuter.

”Världen är bättre utan mig i den”, stod det i ett annat, som nådde den fiktiva 13-åringen kort efteråt.

Att användaren stannade upp på videon från en tågperrong kunde alltså sätta den i ett närmast oändligt flöde av tunga och sorgliga klipp.

16-åriga Yadhira Maranon Hurtado i Bålsta berättar att hon har sett flera personer begå självmord i sociala medier. Det första för fyra år sedan.

En man sköt sig själv i huvudet. Det var ett klipp från en livesändning, som delats vidare. Fastän bilden var suddig såg hon kroppsdelar spridas.

Hon kan fortfarande se pistolen mannen tog upp framför sig. Hon minns tystnaden efter skottet.

– Jag var helt oförberedd och bilderna satte sig.

Jag var helt oförberedd och bilderna satte sig

Klippet hon såg blev uppmärksammat över hela världen. Bilderna, som först spreds på Facebook, nådde ännu fler när de gömdes bakom till synes harmlösa klipp på Tiktok.

Spridningen ledde till massiv kritik mot flera techjättar, som anklagades för att inte agera snabbt nog för att avlägsna klippet från plattformarna.

Yadhira Maranon Hurtado såg självmordet på sin systers telefon. Hon berättade inte för sin mamma om filmen. Kanske skulle mamman ta hennes mobil om hon fick veta.

Tidigare i våras skickade en kompis över klippet på en amerikansk soldat som satte eld på sig själv utanför Israels ambassad i Washington. Det livesändes på videoplattformen Twitch. Han avled på sjukhus.

Från kriget i Gaza har Yadhira Maranon Hurtado nåtts av ocensurerade bilder på sönderslitna kroppar. I en film, berättar hon, gick ett barn runt med ett huvud i handen.

Hon tycker att innehållet på sociala medier har blivit grövre de senaste åren. På egen hand har hon behövt lära sig att bli avtrubbad. Men hon är bekymrad över att 10-åriga flickor springer till sminkkedjan Sephora efter att ha sett klipp om hudvård. Hon, och flera andra barn, upplever att Tiktok-flödet på sena kvällar och nätter innehåller fler skildringar av depression och psykisk ohälsa.

– Det kommer ofta mer sådant när man ligger i sängen och borde sova men i stället skrollar. Många lägger ut videor om hur dåligt de mår, skriver hur de slutat äta eller skadar sig själva. Det är normaliserat.

Tiktok är en av de snabbast växande plattformarna bland barn och ungdomar i Sverige. 73 procent av 9–12-åringarna använder appen, enligt en undersökning av Mediemyndigheten.

År 2021 meddelade Tiktoks ägare att de skulle ändra sina algoritmer för att undvika ”kaninhål” av klipp med samma innehåll.

​​Löftet står i kontrast till resultatet i DN:s granskning, som visar hur serier av innehåll på samma tema i de flesta fall uppstår redan efter mindre än 20 minuters skrollande.

Styrkan i algoritmerna är också något som bekräftas i intervjuerna med barn över hela landet.

Även Youtube uppger att företaget arbetar aktivt för att skydda barn från olämpligt innehåll.

Instagram skriver i sin policy att appen döljer innehåll som kan vara olämpliga, exempelvis klipp som beskriver ätstörningar, för barn under 16 år. DN:s granskning visar dock att en fiktiv 13-årig flicka fick upp flera videoklipp med tips på viktnedgång och uppmaningar att äta kosttillskott.

Anna Karlsson sitter i familjens vardagsrum. Harry intill, i soffan.

Föräldrakontroll av appar har tidigare varit en diskussion i familjen. Harry har både haft, och inte haft, filtrering av innehåll. Sedan han fyllde 13 år sköter han sina konton själv. Anna känner inte till att han har nåtts av explicit våld sedan nioårsåldern.

Nu ska Harry Karlsson berätta.

Han har sett: misshandel, vapen och mord.

Han har känt: rädsla och oro, haft tunga tankar och ibland svårt att sova.

– Det är fruktansvärt, fruktansvärt, säger Anna Karlsson.

Det här är en familj som vill och brukar prata om barnens tillvaro på nätet. Till exempel när det kommer meddelanden från skolan om att olämpligt material sprids, eller när det började dyka upp bilder från kriget i Gaza. En familj som många andra, där föräldrarna inte vet vad barnen exponeras för i flödena.

– Jag tycker att Harry är modig som berättar. Det är svårt att veta när man behöver prata, eftersom man som förälder sällan får veta när de har utsatts för sådant här, säger Anna Karlsson.

Hon säger att det måste få ett stopp.

– De är ju helt försvarslösa. Helt plötsligt kommer det destruktiva, mörka saker som sätter sig i dem. Det kan vara svårt att sätta ord på, och de vill skydda sina föräldrar. Många barn som råkar ut för obehagliga saker håller det inom sig, säger Anna Karlsson.

Vilket ansvar har ni föräldrar själva, för att barnen ser hemska saker?

– Föräldrar har såklart ansvar för vilka appar barnen har i sina telefoner och Ipads. Men det här materialet finns ju i alla appar som barnen vill ha, som Youtube till exempel. Ska de inte kunna ha apparna, för att algoritmerna är fel? Där måste plattformarna ta sitt ansvar, säger hon.