– I går var en svart dag för Kiev. Det blir inget Natomedlemskap, inga europeiska trupper i Ukraina. USA kräver inte att Ukraina återfår sina gränser före 2014. En kalldusch för Kiev, säger Vjatjeslav Nikonov i pratshowen Bolsjaja Igra eller Det stora spelet. Programmet sänds på tv av propagandaorganet Kanal 1.
Nikonov är inte bara rysk historiker. Han är också barnbarn till den sovjetiska utrikesministern Vjatjeslav Molotov, som skrev under Molotov–Ribbentrop-pakten med Hitlers Tyskland år 1939. Den beseglade Polens och de baltiska ländernas öde.
Nu står alltså Molotovs barnbarn i en tv-studio och gläder sig över att västvärlden, som han säger, ”kastade Ukraina under bussen”. Situationen kunde knappast vara mer symbolisk.
– Det var inget förräderi. Amerikanerna gör alltid så här. De överger sina vänner, säger Nikonov.
Under tiden ger Putins pressekreterare Dmitrij Peskov en lång intervju till ryska medier där han lägger ut texten om hur lyckat måndagens samtal mellan Putin och Trump var. Det pågick i en och en halv timme. Ovanligt länge, poängterar Peskov.
– Vi är imponerade av den nya amerikanska presidentadministrationen. Trump anser att tiden nu är inne för våra länder att samarbeta, sade Peskov.
Under de senaste åren har han knappt uttalat sig alls. Det har ju inte funnits något att prata om. Men nu finns det, och att den ryska publiken säkert ska förstå budskapet att världens mäktigaste man talar med Putin är viktigt för Kreml.
Morgonnyheterna på Kanal 1 inleds med rubriken ”Hela världen diskuterar telefonsamtalet mellan Putin och Trump”. Propagandakanalen NTV har rubriken ”Nu får européerna ta hand om Zelenskyj”. Tonen är jublande skadeglad.
Samtidigt finns det en annan nyans i den Kremlstyrda propagandan. Man är förolämpad och sårad – som man varit i åratal gentemot väst.
– Nu får det vara ett slut på amerikanernas oförskämda sätt att tala om Putin. Så uttrycker man sig inte i diplomatin, säger den säkerhetspolitiska experten Sergej Sudakov i pratshowen ”Det stora spelet”.
– Ni ser! Nu börjar västerlänningarna kanske äntligen bete sig på ett civiliserat sätt, sade för sin del Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.
Medan jag bodde i Ryssland hörde jag ofta ryska beslutsfattare beklaga sig över att européerna inte längre ”förstår sig på diplomati”, inte är ”civiliserade” eller ”kompetenta”. De här anklagelserna betydde bara att europeiska diplomater var kritiska mot Ryssland. Men efter att Ryssland anföll Ukraina med stridsvagnar, bombplan och robotar, och efter att de ryska krigsbrotten mot ukrainsk civilbefolkning började radas upp ett efter ett, blev den sortens klagomål närmast obegripliga.
I en rysk kontext var de däremot logiska. Det handlade om en projicering – ju värre Ryssland själv beter sig, desto hårdare anklagar Kreml alla andra för att vara ociviliserade.
Tankemönstret har spritt sig. När jag messar en vän i Moskva och frågar vad hon tror om fredsförhandlingarna svarar hon att det är bra om det blir fred.
– Snart kommer Ukraina att börja mobilisera 18-åringar. Det vore hemskt, säger hon.
Tanken att Ukraina mobiliserar 18-åringar för att försvara sin existens är alltså värre än att ryska soldater helt bevisligen avrättar och torterar civila. Det är bara ett exempel på vad propagandan gör med människor.
Jag messar en annan gammal vän. Han talar inte längre med ovannämnda vän – förr var de goda vänner – eftersom de har helt olika uppfattningar om kriget.
När tror du det blir fred? undrar jag.
– Aldrig. Putin kan inte hålla sig kvar vid makten i Ryssland utan krig.
Läs mer:
Hegseth: ”Orealistiskt” med Ukrainas tidigare gräns
