Jung-A Ahn avbryter intervjun på ett kafé i ett område i Seoul där landets mediebolag samlas. Hennes chef som suttit några bord ifrån oss har rest sig från stolen och är på väg tillbaka till kontoret.
– Oj, där går min chef, jag måste skynda mig tillbaka, säger Jun-A Ahn.
Händelsen säger en del om den hierarkiska och pressade arbetskulturen i Sydkorea. Innan Jung-A Ahn fått syn på sin chef har hon berättat om obetald övertid, om svårigheten att säga nej på jobbet och om stressen och oron i tider när alla med smarta telefoner känner ett tvång att alltid vara tillgängliga för jobbfrågor.
– Det skapar mycket ångest. Många är deprimerade. En kollega som ska sluta den här veckan, grattis till henne, var tvungen att svara på så många arbetsrelaterade frågor på helgerna att det blev för mycket. Om hon inte svarade fick hon skäll av chefen när hon kom till jobbet på måndagen. Det är en toxisk kultur, säger Jung-A Ahn som jobbar med marknadsföring för ett mediebolag.
Sydkorea är ett av de länder i världen där människor jobbar flest timmar per år. De långa arbetsdagarna anses vara en anledning till landets snabba ekonomiska uppgång efter Koreakrigets slut 1953. På kort tid gick Sydkorea från fattigt till ett av de mest rika i världen. Ända fram tills 2018 var den lagliga gränsen för en arbetsvecka 68 timmar. Nu ligger det på 52 timmar, inklusive övertid. Men många jobbar mer än så och än i dag händer det att folk dör av utmattning efter för mycket arbete, vilket kallas gwarosa på koreanska.
Nu är kanske en förändring på gång. I valkampanjen inför presidentvalet 3 juni har förkortad arbetstid seglat upp som en valfråga. Lee Jae-myung, företrädaren för Demokratiska partiet som leder i opinionsmätningarna, har lagt fram ett förslag om kortare arbetsvecka med oförändrad lön. Målet är att 2030 ska sydkoreanerna bara jobba fyra dagar i veckan.
Jung-A Ahn är entusiastisk inför förslaget.
– Jag har vänner i Nederländerna som jobbar 35 timmar i veckan. Med stöd från staten funkar det bra, inte minst så mår de mycket bättre.
Även det konservativa partiets kandidat, Kim Moon-so som ligger tvåa i opinionsmätningarna, vill korta arbetsveckan. Men inte antalet arbetade timmar. Han föreslår att koreanerna ska jobba en timme extra måndag-torsdag och bara halva dagen på fredagar. Jun-A skakar på huvudet åt det förslaget.
– Det kommer inte ändra något alls. De som verkligen behöver mindre arbetsbörda jobbar redan i dag från nio på morgonen till nio på kvällen varje dag. För dem blir det ingen ändring.
Sydkoreas presidentval sker i förtid efter Yoon Suk-yeols dramatiska beslut att införa krigslagar i landet i slutet av förra året. Lagarna lyftes efter bara sex timmar men fick ödesdigra konsekvenser för Yoon som tvingades avgå efter att ha fällts för brott mot riksrätten. Yoon tycks helt ha tappat kontakten med folket. Det gäller inte bara krigslagarna, som utlöste omedelbara protester. Under hans tid vid makten lades ett förslag om att öka arbetstiden till 68 timmar i veckan fram. Det fick dras tillbaka efter att den yngre generationen slagit bakut.
De jobbar redan mer än vad de egentligen orkar, utan någon extra betalning. 29-åriga Aron Jung som är analytiker på ett företag som ger kreditbetyg berättar att han under maj-juni, som är en pressad period, snittar på 13-15 timmar långa arbetsdagar. Formellt skulle han kunna få övertidsersättning. Men han rapporterar aldrig in någon övertid.
– Det är en del av arbetskulturen. Som relativt nyanställd tittar du på vad de mer erfarna gör, och nästan ingen rapporterar in övertid. Om jag skulle göra det är risken att jag får sämre betyg vid den årliga utvärderingen. De bedömer en mycket utefter hur mycket man kostar som anställd.
Han är för upptagen på jobbet för att ha hört förslagen om kortare arbetstid från presidentkandidaterna. Men för honom är det viktigare med mer flexibilitet i arbetslivet. I dag förväntas han infinna sig på kontoret från klockan 9.30-17.30 (minst) varje dag. Åtminstone en dag i veckan tycker han att han borde få jobba hemifrån. En sådan reform tror han skulle bidra till att lösa ett av Sydkoreas mest skriande problem – att så få barn föds. Sydkoreas födelsetal är lägst i världen, 0,7 per kvinna, och landets ekonomi hotas av en åldrande befolkning.
– Vi behöver skapa ett samhälle där fler vill skaffa barn. Det handlar delvis om att det är så dyrt i dag att skaffa bostad och få råd att ha barn. Men jag tror också ett mer flexibelt arbetsliv som ger dig möjlighet att vara hemma med ditt barn kan hjälpa.
Sydkoreanska företag är i dag pressade av snabbt växande kinesiska bolag och ekonomin har förlorat fart. I stället för att nyanställa pressar företagen de anställda till det yttersta. Jung-A Ahn berättar att det finns många knep att jobba övertid utan att det syns i företagets statistik. Där hon jobbar låser företaget datorn efter att den anställde har jobbat den tid som är inom lagens ram.
– Men när klockan närmar sig sex kan du gå in och ändra, du kan skriva att du började jobba klockan 11, trots att du började klockan nio, och jobba i två timmar till.
Dessutom går det att jobba utan dator. Hon svarar ofta på jobbrelaterade meddelanden sent på kvällar i mobilen. Och hon rapporterar aldrig in övertid.
– Chefen måste godkänna övertid, men det ser dåligt ut om de har för mycket övertid. Samtidigt är det mycket arbete som måste göras. Så människor jobbar i stället från mobilen eller från sina privata datorer.
Att inte svara på jobbmeddelanden utanför arbetstid ser hon inte som ett alternativ.
– Det är så många som väntar på svar i andra ledet. Jag vill inte bli en flaskhals. Det skulle ge mig dåligt samvete.
I det hierarkiska Sydkorea måste en ändring komma uppifrån, menar hon. Därför tror hon det är bra om politikerna lagstiftar om kortare arbetstid. Men när jag frågar henne hur mycket semester hon har visar det sig att hon, trots att hon har laglig rätt att ta ut minst tolv dagar om året, nästan aldrig tar ledigt.
– Det är för många saker som händer och jag känner för mina kollegor som måste jobba mer om jag är borta.
En del större bolag och myndigheter har redan mer flexibla arbetstider och erbjuder exempelvis småbarnsföräldrar kortare arbetsveckor. Rho Daeyong, analytiker på en statlig institution för arbetslivsfrågor, jobbar klockan 9-19 måndag till torsdag och får gå vid lunch på fredagar. Här kan de som vill komma in klockan 11 på morgonen, eller arbeta hemifrån. Flexibiliteten är det han uppskattar mest.
– Det är anledningen till att jag är kvar på mitt jobb. Statliga institutioner har ofta lägre löner och ligger utanför storstaden. Men fördelarna överväger. Jag kan uträtta ärenden som att gå till banken på fredagar.
