I Timothy Snyders värld är friheten granne med jämlikheten

”När jag var nära döden tänkte jag på baseboll. När slagträet träffade bollen visste jag att jag levde.”

Den amerikanske historikern Timothy Snyder väver in sitt eget liv – och en värld präglad av kriser – i sin nya bok ”Om frihet”. Det är en lika eftertänksam som rasande uppgörelse med allt som hindrar friheten att slå rot i människan och dagens samhällen.

När Snyder blev frisk skrev han en pamflett mot den privatiserade amerikanska sjukvården och frånvaron av allmänna sjukförsäkringar. Hur kan vi påstås leva i frihetens rike när människor i nöd inte ens får den hjälp de behöver?

Svaret blev att USA sedan murens fall 1989 har övergivit alla tankar på ökad jämlikhet. Landet har utvecklats till ett paradis för libertarianer och oligarker som gör som de vill på andras bekostnad. Direktörens rätt till vinst går före den fattiges rätt till sjukvård.

Populister brukar åtminstone locka med guld för somliga, men i dagens USA styr snarare sadopopulismen, som oftare använder negativa hot. Den vita medelklassen borde således känna tacksamhet över att den åtminstone inte lever i slummen och sluta ställa politiska krav. Därmed har Donald Trump normaliserat oligarkin och rasismen. Effekten är att den sociala rörligheten försvåras och samhället stagnerar, skriver Timothy Snyder.

Det är svårt att inte hålla med när man nu bevittnar hur USA:s rikaste män tävlar om att omfamna den kommande presidenten och svära lojalitet till det reaktionära Vita huset.

Men ”Om frihet” handlar inte bara om USA. Timothy Snyder har levt en stor del av sitt vuxna liv i Europa. Han doktorerade i Oxford, forskade i Polen och bodde i Wien. I dag tillbringar han mycket tid i Ukraina och är djupt upptagen av Kievs frihetliga försvarskrig.

Det var denne amerikan som öppnade Europas ögon för Förintelsen i öst med storverken ”Den blodiga jorden” (2011) och ”Den svarta jorden” (2016). Hans kunskaper om den ryska imperialismen och Putins hänsynslösa nyfascism fick honom att se på sitt hemland med nya ögon. I ”Om tyranni” (2017) varnade han för att USA under Donald Trump kunde gå samma öde till mötes.

Många ansåg att han överdrev, men ändrade uppfattning efter Trumps försök till statskupp och stormningen av Kapitolium 2021. I dag är Snyder en bästsäljare av rang och översatt till alla möjliga språk. Oväntat för en akademisk öststatsvetare.

Han påminner om en radikal folkpartist från 60-talet

Man kan läsa ”Om frihet” som en historikers försök att praktiskt filosofera kring frihetsbegreppet. Snyder retar sig på att amerikanska tänkare ofta betonar den negativa friheten och struntar i den positiva. Bara om tvång och förbud avlägsnas sägs individen kunna blomma ut. I den traditionen bör statens makt beskäras.

I den positiva betonas i stället möjligheten för alla individer att genomföra något gott i livet. För det behövs en starkare stat som strukturerar och omfördelar resurser mellan människor för att öka jämlikheten.

I Snyders värld är friheten granne med jämlikheten och solidariteten. Han är en svuren fiende till det grandiosa gnäll på statsmakten som präglat politiken i västvärlden sedan 80-talet. I dag snarast med hatisk styrka. Om statens institutioner tillåts förtvina – eller blandas ihop med marknadens intressen – hotas också det goda i civilsamhället.

Men Snyder är ingen klassisk vänstertänkare. Han påminner snarare om en radikal folkpartist från 60-talet. Den i dag nästan bortglömda traditionen som trodde på marknadsekonomin men till skillnad från högern hade ett socialt engagemang. Den som betonade mänskliga rättigheter och drev på för internationell demokratisering.

Kännare av öst är närmast vaccinerade mot marxism. Timothy Snyder hade Isaiah Berlin och Leszek Kolakowski som lärare i Oxford. Han berättar om den senares leende och vänliga provokationer. Kolakowski tyckte att alla lika gärna kunde bli konservativ-liberal-socialister. Få människor är gjutna i ett ideologiskt stycke. Det är de fantasilösa fanatikerna som är farliga.

Jag gillar att Timothy Snyder dissar maskulina filosofer som tänker för mycket på döden

Andra intellektuella som Snyder gärna diskuterar är Frantz Fanon, Václav Havel, Edith Stein och Simone Weil. Samtida amerikanska tänkare och författare är märkligt frånvarande. Jag trodde åtminstone att Richard Ford skulle dyka upp. Han tröttnade också tidigt på den amerikanska frihetsretoriken och skärskådade människans livskamp i den underbara romanen ”Självständighetsdagen” (1996).

Jag blir inte klok på den här bokens upplägg. ”Om frihet” är tänkt att vara nykter men samtidigt experimentell, skriver Snyder i förordet. Vad nu det kan betyda. Den korsar det självbiografiska och idéhistoriska. Dessutom är den full av resor i tid och rum. Plötsligt berättar Snyder ett barndomsminne, minns en kurs om frihet som han höll i ett högriskfängelse eller filosoferar om människor han mött i krigets Ukraina.

Några stationer har han stakat ut. Kapitlen kretsar kring det Snyder ser som frihetens fem former: suveränitet, oförutsägbarhet, rörlighet, faktualitet och solidaritet. Gör det stödet att han lättare kan hålla kursen? Jag tycker paradoxalt nog att han snarare blir mer förutsägbar och ofri.

Det är inte svårt att uppskatta Snyders eld och djupa kunskaper. Men han upprepar sig lite för ofta – och har ett envist insisterande drag i stilen som stör mig. Även en olycklig högtidlighet som blir särskilt tydlig i bokens slutkapitel om statsstyre. Det är direkt tjatigt och slappt genomfört.

Men jag gillar att Timothy Snyder dissar maskulina filosofer som tänker för mycket på döden. Han hyllar snarare Edith Steins replik att människans problem är att hon tänker för lite på livet.

Fast som bok är ”Om frihet” för lång och överlastad. Den hade passat bättre som en frigjord och klar essä i trimmat skick.

Läs andra texter av Jan Eklund och fler av DN:s bokrecensioner

Läs mer:

Timothy Snyder: Ryssland kommer att förstå att de förlorat

Timothy Snyder: Brutal retorik gör politiker sårbara för våldet